Ända sedan 1970-talet har studenter trampat tandemcykel de trettio milen mellan Göteborg och Lund i Studentsveriges svar på Vätternrundan. Lundagård var med natten mellan den 7 och 8 maj när tandemcyklar och allmänt kaos drog genom sydvästra Sverige.
Det är nästan sommar i luften trots att SMHI varnat för regn.
Under dagen har femton bussar med nationer och studentföreningar kört E6:an upp till Sveriges andra stad. Över 600 studenter har tillbringat eftermiddagen på Liseberg.
Om en timme går starten för tandemstafetten, en trettioårig tradition på två hjul. På nitton timmar ska alla studenter turas om att trampa tandemcykel från Göteborg till Lund.
Två studenter per lag cyklar åt gången, resten åker med i följebussen där det är fest hela vägen till Lund.
Men partyt börjar redan på Götaplatsen.
Konstmuseets trappa är ett gytter av lundastudenter klädda i sin nations färger. Framför Poseidonstatyn skriker stafettdeltagarna hejaramsor, de dricker öl och dansar långdans.
Fredagsklädda göteborgare sträcker på halsarna för att beskåda den dansande och sjungande massan.
Kuratorskollegiets Idrottskollegium (IK) arrangerar tävlingen. De kontrollerar att tandemcyklarna är trafikdugliga och följer reglerna. Högst tre växlar tillåts – det ryktas att Blekingska nationens femväxlade vidunder kan bli diskad.
Trafikpolisen som ska eskortera cyklarna den första sträckan till Kållered, frågar vad arrangemanget går ut på. Och ler när han får svaret.
– Ja, de ser ju ut att ha roligt, hoppas bara de håller trafikreglerna, säger han och sneglar på en student med en öl i handen.
När klockan är nio och det är dags för start har det börjat duggregna i sommarvärmen. Startplatsen har flyttats från tidigare år och nästan hälften av cyklarna missar starten.
– Har de redan åkt, hörs förvånat från flera håll.
Den tävlingsansvarige, IK: s ordförande Håkan Jacobsson, kan inte svara på några frågor. Han har redan cyklat iväg själv på en racercykel – utan att märka att flera lag oroligt står kvar på Götaplatsen.
En vanlig vecka ligger Ikeas parkering i Kållered öde klockan tio en fredag. Men den här kvällen har den blåsiga asfaltsytan bredvid motorvägen förvandlats till ett disko. En kommersiell radiostation har riggat upp ett tält och spelar diskohits för hundratals jublande studenter som strömmar ur bussarna. Regnet har tilltagit men ingen bryr sig om regnkläder, då syns det ju inte se vilket lag man tillhör.
En bit från musiken står busschaufförerna och röker. Flera av dem är tandemveteraner.
Bengt Bengtsson och Bengt Jönsson har kört Östgöta nations buss i tre respektive fem år. Men även nykomlingen Susanne Mårtensson, Hallands chaufför, tycker att studenterna är lätta att ha att göra med.
– Medelålders festfolk är värre, de festar bara en gång om året, förklarar hon.
Det lokala moppegänget har lockats hit av musiken.
– Det är en studentfest för Ikea, säger Mattias Olsson tvärsäkert och gasar iväg på sin moped.
Efter en dryg timmes intensivdisko är det omstart på Tour de Francemanér, med breda åskådarled genom första svängen.
En av många omstarter under färden. Det krävs om man ska hålla festen igång under det dygn det tar att åka från Lund till Göteborg och tillbaka.
Kvar finns bara några funktionärer från IK som städar upp bland de kvarlämnade ölburkarna på den blöta asfalten. En halvtimme senare är också de borta och endast några shotglas av plast vittnar om partyt som drog förbi en kort stund.
Merparten av lagen får nöja sig med att skumpa Sydsverige runt i vanliga turistbussar. Göteborgs nation har hyrt en tvåvånings limousinebuss med tonade rutor, läderfåtöljer och bardisk.
– Visst har Göteborgs fräschast buss, säger Louise af Ugglas som har tränat i tre veckor inför stafetten.
Stämningen är hög. Samtalen är på rikssvenska men hejarramsorna på göteborgska.
När lyxbussen passerat samtliga cyklar stannar den vid vägkanten och alla rusar ut för att heja på cyklisterna. Sedan upp på bussen igen och vidare. Det kommer att ske många gånger innan stafetten är slut.
– Var det allt?, undrar Mikael Holmström, som är med för första gången när alla kommit tillbaka in i bussen.
I Fjärås, efter en timmes cykling, är det byte. De femton bussarna stannar i den tysta halländska natten och med ens hörs hejaropen igen. De boende hinner precis vakna och bli irriterade över oväsendet innan bussarna drar vidare.
Trötta cyklister lämnar över sina reflexvästar och cykelhjälmar till andra med mer ork i benen.
Det är arton etapper kvar. Sexton timmars hålligång.
På Kalmars buss efter andra bytet är hejarramsorna högljudda.
– Kalmar luktar kiss, hörs från mitten av bussen och visst märks den tydliga doften. Toaletten är full och kalmariterna får förlita sig till hejarstoppen för att göra sina behov.
Många känner varandra väl från nationen, men andra har precis träffats.
– Du, vad var det egentligen du hette, säger en tjej innan hon och en kille lägger sig ner i bussätet och börjar kyssas.
Väröbacka gästgiveri har nattöppet och säljer korv. En trubadur har stannat uppe och spelar covers i feststugan för Hallands nations lag. Vi är fortfarande i Halland och här har hemmasöner och hemmadöttrar speciella förmåner. Men Lunds nations lag med samma blåa tröjfärg verkar också kunna passera som hallänningar.
Malmö nation har en röd dubbeldäckare. Där fortsätter festen i ett hysteriskt tempo på undervåningen som fungerar som dansgolv. Malmöiterna slår i innertaket i takt med den dunkande basen och dansar frenetiskt. På övervåningen sover andra lugnt vidare.
– Man ska inte vila, då somnar man, säger en tjej som lämnar dansdelen.
Längst bak är bussen öppen på traditionellt engelskt vis. Endast ett rep skiljer de berusade malmöiterna från den framrusande asfalten.
Förmaningar hörs när någon tänker slänga ut en flaska, men det går bra att kasta vatten. Att ingen slår ihjäl sig är obegripligt.
Nattens stora missöde inträffar på landsbygden mellan Morup och Falkenberg. Juridiska föreningens buss backar rakt in i ett träd. Bakrutan går i kras. En stund senare välter samma olyckliga busschaufför en elstolpe och marken utanför tar eld. Juristerna släcker branden utan personskador.
– Vi kan nog stämma någon, säger en av juristerna och ler. Nykomlingarna JF har satt sitt märke i tandemhistorien.
En vardag på bilprovningen i Falkenberg brukar bilister bli irriterade över högljudda avgassystem som blir underkända. I natt hade de inte kunnat göra sig hörda alls.
Parkeringen framför provningsgaragen är platsen för nattens andra disko. Radiostationen spelar igen och nästan lika många studenter dansar som i Kållered.
Närmast garagen sätts grillarna igång.
E- och F-sektionerna har sin mat, en gigantisk pastasallad, i en svart sopsäck.
– Har ni mat i den här, frågar någon i kön.
– Det funkar, svarar den matansvarige på teknologvis.
Vid femtiden startar cyklarna igen. Solen går upp, men det är inte speciellt varmt i den halländska gryningen. Svetten rinner i ansiktet på en kille som dansat i mer än en timme.
– Det är helt sjukt, man undrar vem som har kommit på det här, säger en tjej med ett lyckligt leende.
– Men bara man accepterar det så är det helt logiskt.
Och så är de iväg igen efter ännu en omstart, några vinglande betänkligt. Ungefär som det kan se ut klockan fem en fredagsnatt i Lund – men här upphöjt till tävlingsform. Festande cyklister, eller cyklande festare. Det sägs att det inte brukar vara några allvarliga skador. Det verkar helt osannolikt.
Klockan halv sex börjar fler och fler kuddar dyka upp i de förbipasserande bussarna. Den hysteriska glädjen har hos många förbytts mot en tröttare men ändå nöjd uppsyn. En stund senare skymtar havet.
– Ingen badning, säger en bussförman då det är dags att heja igen. Havet ligger stilla och den steniga kusten är fridfull och karg på en och samma gång i den krispiga morgonen.
Mitt i vyn står en student – det ser ut som om han försöker spy.
Ormen av bussar och tandemcyklar slingrar sig fram emot Halmstad. Här förlorade Wermlands buss de översta 60 centimetrarna av taket i en viadukt 1984. Ingen skadade sig allvarligt. De flesta låg ned och sov.
Det låter på gränsen till orimligt.
Men det är väl vad tandemstafetten är. En övning i att hålla sig på gränsen. Till trafikreglerna. Sömnen. Och vansinnet.
Mellan Halmstad och Genevad kör sju lag fel. Många klagar på IK: s vägbeskrivningar och vägvisare. Kanske var det en miss att bara två av årets arrangörer själva deltagit i en tandemstafett.
Båstad bjuder på ett längre frukoststopp. Studenterna väller ut på en maskrosfylld äng vid foten av Hallandsåsen. Föräldrar och nationsaktiva har kört upp frukost från Lund.
– Jävla idioter, kommenterar en granne.
En kille upptäcker att han brutit armen tidigare på natten och funktionärer kör honom till sjukhus.
Har han cyklat? Går det att cykla någon mil utan att märka en bruten arm?
Efter frukost väntar tävlingens egen bergs-etapp. Stora bergshackan, Båstad-Grevie, rakt uppför Hallandsåsen.
Bussarna får problem uppför de branta backarna när bränslet rinner ner i fel del av tanken.
Förra året tvingades studenterna skjuta på en buss uppför hela backen. Men det är inte bara bussarna som får problem.
En student lämnar sin tandempartner att cykla vidare ensam.
– Han däckade, förklarar den ensamme cyklisten flåsande på väg uppför åsen.
Sex ekipage tvingas stanna. Några har fått kedjeproblem och de otursförföljda juristerna får punktering. Busskaravanen stannar för lagning.
I nedförsbackarna är farten upp mot 70 kilometer i timmen. Bromsarna slutar fungera på en tandemcykel, men studenterna klarar sig sladdande nerför backen, genom en rondell.
Stafetten fortsätter genom Skånes blommande rapsfält.
Klockan tre ska tandemcyklisterna vara framme i Lund. Men då har de bara hunnit till Svalöv.
– Folk cyklar för långsamt, tycker ordförande Håkan Jacobsson, som med sin racercykel verkar vara den enda som tror att Tandemstafetten handlar om cykling.
En timme försenade anländer bussarna till Lundagård. Magnoliorna blommar, men det är kyla i luften. Universitetsplatsen är en repris på Götaplatsen, men förväntan har bytts mot trötthet.
Dans och bad med stålgrodorna i fontänen. Att vattnet högst är tio grader varmt verkar ingen bry sig om.
En äldre frackklädd herre tittar förskräckt ut över festplatsen. Det är vårkonsert i aulan klockan sex.
– Vi ska spela in ikväll, förra året blev det kaos, säger han.
Arrangörerna får återigen problem vid prisutdelningen. De konfererar länge om varje utmärkelse. Priser delas ut och tas tillbaka. E och F sektionen diskas felaktigt, men får upprättelse.
– Nästa år tar vi bort priserna, tycker Håkan Jacobsson.
En del av de glada leendena omkring fontänen förvandlas till smala streck. En onödig avslutning på ett lopp där ingen egentligen bryr sig vem som vinner.
Längst kvar i fontänens vårkalla vatten blev Wermlands tandemlag. De kom närmast den hemliga idealtiden och vann.
Sedan rör sig trötta och blöta cyklister hemåt, hem till duschen och sängen, tillbaks till studierna, till nästa omstart.
FAKTA TANDEMSTAFETTEN
Historik
Tandemstafetten startades på 70-talet som en stafett på tandemcykel med lag från Lunds och Göteborgs universitet. Vartannat år startades tävlingen i Lund och vartannat i Göteborg. Göteborgslagen föll dock snart bort och numer tävlar endast lundastudenter. En av de mest spektakulära händelserna inträffade 1984 då Wermlands buss blev av med taket och de översta 60 centimetrarna när den försökte passera under en för låg bro. Ingen skadades eftersom de flesta låg ned och sov.
Fem priser delas ut i tävlingen. Ett till det lag som kommer närmast en hemlig idealtid. Partypriset till det lag som bidragit mest till stämningen. Bergshackorna till den cykel som kommer först på de brantaste etapperna över Hallands respektive Söderåsen och Strulpriset till det lag som haft mest (och roligast) problem på vägen hem till Lund. Kuratorskollegiets Idrottskollegium anordnar tävlingen.
Priserna:
Tandemstafetten – Wermlands Nation
Partypriset – Kalmar Nation
Stora Bergshackan – E och F sektionerna, LTH
(först utdelat till VG: s)
Lilla Bergshackan – Östgöta Nation
(Blekingska kom först men diskades)
Strulpriset – Juridiska Föreningen
