Det råder oenighet i kårvärlden. Orsaken: en frack till Christian Resebo, ordförande för LUS (Lunds Universitets Studentkårer).
Vid fyra tillfällen behöver Resebo använda frack i tjänsten. Därför är det rimligt att organisationen hjälper till att finansera denna extravaganta utstyrsel. Så resonerade en enhällig styrelse när den beslutade att anslå två tusen kronor till ett frackinköp. Men reaktionerna lät inte vänta på sig. De syrliga utspelen om Resebos ”ämbetsdräkt” har vida överskuggat diskussionerna om höstens tunga studentpolitiska frågor.
– Det är inte den fråga som främst engagerar oss även om det låter som det, suckar Christian Resebo.
Varför kan inte du bekosta din frack själv, som dina företrädare har gjort?
– Den kostar ungefär 3500 tusen och det är halva min lön. Om jag ska betala hyra efter det är det inte något kvar den månaden. Och att hyra fracken blir dyrare än att sponsra mig för att köpa en, säger han och fortsätter:
– Jag har fått frågan om varför jag inte låter min far köpa fracken åt mig och jag tycker det säger en del.
Men två styrelseledamöter har fått kalla fötter och drivit igenom att beslutet rivs upp. Carl-Johan Andersson på Lunds Naturvetarkår skriver i en motion att ”efter några veckors eftertanke har jag insett att jag inte kan stå för det beslut som fattades”. Och i en annan motion deklarerar Elisabet Månsson från Medicinska Föreningen att beslutet får ”styrelsen att framstå som oseriös och att vi slösar med de pengar som våra medlemmar betalar”. Nu har frackfrågan skjutits över på tinget.
Varför väcker pengar till en frack så mycket hätska känslor?
– Representationen är en post som man per automatik håller nere. Den är känslig i sig. Man hade heller inte budgeterat för detta tidigare utan skulle informera tinget om extrautgiften i efterhand, säger Christian Resebo.
Men styrelsen anser inte att det är lika känsligt att belasta rese- och representatonskontot i andra frågor. Samtidigt som frackbeslutet togs beslöt styrelsen också att godkänna kostnader till en arbetsrelaterad vistelse på organisationens friluftsgård Lillsjödal. På sikt innebär det att man måste be tinget utöka posten för att ha råd med nödvändiga resor under året.
