I Astras databas finns nästan 2000 personer som är villiga att testa nya mediciner för att dryga ut studiemedlet. Lundagård följde med Lau Borch som för 12 000 kronor lånade ut sin kropp till vetenskapen under två dygn.
Urindunkarna och stillaliggandet är värst. Det berättar Lau Borch medan han ligger med bar överkropp på britsen. Han har bläckmarkeringar kvar på bröstet sen förra undersökningen och har nyss fått tolv olikfärgade EKG-klisterlappar fästa på sig. Sjuksköterskan fingrar över dem, från vänster till höger, för att kontrollera. ”Rödgulgrönbrunsvartblå”, mumlar hon. Sladdarna vilar kalla på Lau Borchs mage, de leder till EKG-maskinen vid sängkanten. Snart piper det och visas gröna kurvor på skärmen. Normalt, konstaterar läkaren i förbifarten, och går vidare till nästa man, bakom draperiet.
De är totalt fyra män i rummet, vilket tillhör Astra Zenecas avdelning för kliniska prövningar. Detta är fjärde besöket i en studie som ska visa hur friska män tolererar olika doser av en ny substans i en medicin mot förhöjda blodfetter. Medlet kan komma att motverka hjärtinfarkt. En dator har slumpmässigt avgjort vilka av de hundra försökspersonerna som får placebomedicin. Männens värden dokumenteras systematiskt. Kvällen före dagens test har de antecknat vid vilken tidpunkt de kissade och därefter sparat nattens och morgonens urin i en plastdunk. Sjuksköterskan frågar efter Lau Borchs urinprov och han pekar mot sin axelväska på golvet. Hon går dit och plockar upp en vätskefylld plastdunk à 500 ml.
– Det är säkert förslutna flaskor, men man får vara lite försiktig, säger Lau Borch och ler. Jag går knappast och skyltar med den.
Efter att ha tagit hand om dunken kommer sjuksköterskan tillbaka, rengör hans armveck med sprit och sticker in en nål. Det blir högerarmen denna gång, den andra armens vener behöver nog läka, resonerar Lau. Åtta provrör fylls med blod.
– Man börjar vänja sig, säger han.
Lau är snart färdig väg- och vatteningenjör och skriver sitt examensarbete under hösten. Han fick reda på försöksverksamheten genom kompisar. De fick intressanta brev hem då och då och Lau hörde dem berätta om hur de provat att vara med i undersökningar. Han blev nyfiken, anmälde sig och fick snart en förfrågan om att medverka i ett experiment som han var lämplig för. Utifrån informationen verkade testerna innebära lagom mycket obehag.
Kompisarnas historier hade låtit värre, med slangar som stuckits ner i halsen. Lau ser på forskningssjuksköterskan Lena Liliebladh, som står bredvid och bevakar värdena och lyssnar.
– De måste ha menat pH-sonder, det görs för att mäta värdet i magsäcken, säger Lena samtidigt som hon säger åt Lau att inte prata – EKG:t mäts.
Lena ler när hon kommer att tänka på andra studenter som haft svårigheter att förena sitt studentliv med deltagandet i ett medicinskt experiment.
– Jag har förstått att det inte kan vara så kul med urinprov som ska vara i kylen om man bor på korridor.
Klockorna i rummet är påfallande många. Efter ett ögonkast mot en av dem avbryter Lena Liliebladh sig snabbt och ser till att Lau får sin medicin. Han dricker lösningen från en 15-millilitersflaska, tar två omgångar till med vatten i flaskan för att allt ska sköljas ut och därefter ett glas rent vatten.
– Allt vi gör här är på sekunden, det är väldigt styrt, säger Lena Liliebladh.
Det är företrädesvis studenter som låter sin kropp undersökas i medicinska experiment – de står för 90 procent av Astras databas om 2000 försökspersoner. Huvuddelen är även män eftersom man inte vet hur substanserna kan påverka ett foster vid graviditet. Här finns alltså risker, men Lau Borch förlitar sig på forskningen.
– Astra Zeneca har ganska mycket att förlora på att det går illa. Men jag har inte kollat upp mina rättigheter, annat än att man aldrig frånsade sig något när man skrev på. Jag har en pappa som är läkare och han har också berättat en del om hur det går till.
Just en nära koppling till läkarvetenskapen är utmärkande för Astra Zenecas försökspersoner – många är läkarstudenter. Lau Borch säger att han är med i studien eftersom det aldrig går att veta om man själv behöver medicinen i framtiden. Men framför allt – ”självklart för pengarnas skull”. Och inom någon vecka har han fått en uppfattning om värdet av sin kropp: 12 000 kronor.
– Jag tycker att det är bra betalt. Dessutom får jag ju en gratis hälsoundersökning, jag som ändå hade tänkt kolla mitt kolesterol. Det jobbigaste i undersökningen var när vi sov över här på Astra och behövde ligga stilla i 75-minutersperioder med endast korta pauser emellan.
I slutet av september genomgick Lau sitt längsta besök, på 34 timmar. Det var den bäst betalda delen i studien. Då övernattade han i ett av försöksavdelningens tio enkelrum. Tiden mellan provtagningarna gick till att plugga och se på fotbollsmatcher tillsammans med de andra försökspersonerna.
– Alla gick omkring med en liten plastslang på armen som ledde från blodkärlen för att slippa bli stucken varje gång ett blodprov skulle tas. Så är man rädd för att ge blod ska man inte gå hit, konstaterar Lau.
Men lund har gott om studenter som inte är känsliga för blod, det är stor konkurrens och svårt att komma med i ett experiment.
– Man måste i princip ta brevet ur brevbärarens hand för att hinna ringa tillbaka och få plats, säger Lau.
Från Astra Zeneca är man tacksam för utbudet av försökspersoner som ges av närheten till universitetet.
– Vi behöver aldrig annonsera till studenter. Ryktet sprids och efter ett utskick till personerna i databasen får vi ofta många som nyanmäler sig, säger Suzanne Glans Lindholm, chef för CPU Operations, Clinical Pharmacology Unit.
Reglerna för kliniska prövningar säger att det måste gå tre månader mellan två studier, att man inte får ha lämnat blod på tre månader och att man inte får dricka alkohol eller intensivträna under tiden man deltar. Lau störs inte av restriktionerna men han säger bestämt nej till någon mer omgång.
– Jag börjar arbeta efter jul och då kommer det bli svårt att få friheten att komma ifrån.
Sjuksköterskan kopplar loss de gråa EKG-sladdarna från Laus kropp. Han sträcker sig efter sin skjorta och börjar knäppa igen. Klisterlapparna sitter kvar under, dem tar han av sig först när han kommer hem. Och så småningom sätts tolv sköna tusenlappar in på hans konto – priset för avrivet brösthår, två dygn hemifrån och en kropp såld till vetenskapen.
