Otrevligt bemötande, luren i örat och stor okunskap. Det var vad Lundagård möttes av när vi granskade öppenheten på 14 av institutionerna i Lund. Undantag fanns men de var få.
Offentlighetsprincipen ska garantera medborgarna insyn i myndigheters verksamhet. Kraven är därför höga på Lunds universitet som är Sveriges femte största myndighet. Men trots att offentlighetsprincipen är mycket tydlig är kunskapen om vad den omfattar dålig på institutionsnivå. Det visar en kontroll som Lundagård har genomfört på fjorton slumpvis utvalda institutioner.
Lundagårds reporter ringde som privatperson och begärde ut personnummer, personuppgifter och löneuppgifter för institutionernas chefer, prefekterna. Det är offentliga uppgifter som inte omfattas av någon sekretess. Lagen anger att sådana uppgifter ska lämnas ut ”skyndsamt” utan efterforskningar om vem som söker dem. Men få av institutionerna kände till detta.
Elva av fjorton institutioner ville veta vem som skulle ha uppgifterna och åtta av fjorton lämnade antingen ofullständiga uppgifter, krävde argument eller värade lämna ut dem helt och hållet.
Undersökningen visar att endast tre institutioner har agerat fullt ut i enlighet med offentlighetsprincipen: juridiska institutionen, institutionen för nationalekonomi och institutionen för cell- och molekylärbiologi.
Sämst bemötande gav sociologiska institutionen, institutionen för industriell elektronik och automation och institutionen för teologi- och religionsvetenskap.
Den sistnämnda lämnade inte ut några uppgifter över huvud taget. Expeditionspersonalen hänvisade inte vidare till någon annan instans och vägrade att motivera vilken del av sekretesslagen de stödde sig på. När Lundagård påpekade att det kan leda till en JO-fällning att inte lämna ut offentliga uppgifter blev svaret:
– Skriv du en skrivelse till JO.
Dessutom visade det sig att prefekten själv har dåliga kunskaper om offentlighetsprincipen när han i ett första skede krävde legitimation för att ge tillgång till institutionens diarium.
På Sociologiska institutionen var det ingen som ville ta tag i ärendet och det skickades från expeditionen till den administrativa chefen och vidare till prefekten själv. Han blev upprörd och vägrade lämna ut några uppgifter men hänvisade vidare till chefen för universitetets lönekontor.
Även på institutionen för industriell elektronik och automation hänvisade expeditionspersonalen vidare till lönekontoret men först efter att ha slängt på luren under samtalet.
Jörgen Andersson, som arbetar på universitetets juridiska enhet, är inte förvånad över resultatet.
– På en så stor myndighet kan alla inte vara experter på allt. Det är därför juridiska enheten finns.
Men är det inte viktigt att institutionerna som finns närmast studenterna, kan och agerar utifrån offentlighetsprincipen?
– Det som är önskvärt är förstås att alla på Lunds universitet kan lika mycket som vi kan om offentlighetsprincipen. Men det man kan kräva är att man får ett korrekt bemötande. Vilket inte har skett i alla fall här, säger Jörgen Andersson.
Han berättar att det finns utbildning för universitetspersonalen på det här området. Men det sker på frivillig basis inom KIA-projektet, ett projekt som går ut på att höja kvalitén på det administrativa arbetet inom organisationen. Någon översyn av utbildningen och rutinerna för institutionspersonalen kommer troligtvis inte göras.
– Nja, det får vi fundera på. Men visst tycks det finnas viss anledning till självkritik från vår sida, säger Jörgen Andersson.
