Lundastudenternas främste företrädare heter Christian Resebo och är ordförande för Lunds universitets studentkårer. Han vill inte förhäva sig, men säger att han kan uppfattas som Göran Persson.
När Christian Resebo tillfrågas hur det känns efter att ha suttit av halva sin mandatperiod som ordförande för Lunds Universitets Studentkårer (LUS) svarar han med ett tvetydigt leende:
– ”Suttit av” är verkligen rätt uttryck.
Det kan vara en halvbitter reflektion över hans egen arbetssituation eller bara en inlindad kritik av mitt olyckliga ordval. Jag ber honom utveckla svaret.
– Jag trivs med mitt jobb. Det är oerhört fritt, vilket är inspirerande. Men samtidigt är det ganska hårt styrt. Det beror på att jag måste alltid fråga folk. Vad jag än ska göra.
Christian Resebo syftar på att är han egentligen ”bara” är talesman för medlemskårernas samarbetsorgan, och som sådan måste alla åsikter han luftar vara förankrade hos medlemskårerna. Så tycker han också att det ska vara, det är en stor del av arbetet. Bråk om LUS är vanliga i kårvärlden. Mest högljudda brukar teknologer, ekonomer och jurister vara. Teknologkåren TLTH bröt sig till och med ur LUS under dramatiska former hösten 2003. Men det har han i dagsläget inget emot.
– Just nu är det faktiskt skönt med att TLTH inte är med. Anledningen till att jag tycker så är att jag känner att LUS är mer handlingskraftiga nu än vad vi var när de var medlemmar.
Christian är en mästare på att kritisera sig själv. Han berättar gärna om var han brister i sitt arbete, och pratar ofta om att inte ”förhäva sig”. Personer i Christian Resebos närhet beskriver honom som en sann humanist, som gärna sprider sentenser på latin omkring sig. Samtidigt kan han lätt uppfattas som en översittare, och när han ska beskriva sig själv säger han:
– Jag är inte så ödmjuk, i alla fall inte så att jag visar det. Folk kan nog uppfatta mig lite som Göran Persson.
Med samma blandning av självförtroende och självkritik säger han också att han är ”för mycket humanist för att vara karriärist”. Kanske har hans starka humanistidentitet ett samband med vad han säger om kårvärlden i stort, där han menar att de aktiva definierar sig utifrån sina ämnesval.
– När jag pratar med Lundaekonomerna är det bra att använda ord som ”strategizing”, medan man får ha ett helt annat ordval på humanistkåren, skrattar han.
Att hjärtat brinner extra starkt för humaniora är inte att ta miste på. Närmast kommer Christian från humanistkåren, där han varit heltidsarvoderad som ordförande och vice ordförande i två år. När han tillfrågas vilken del av kårengagemanget han kommer minnas mest om fem år svarar han med en reform från HT-området:
– Att ha varit med och skapat en ny kursstruktur för humaniora och teologi.
Efter två år som heltidsarvoderad på humanistkåren tog Christian över LUS-ordförandeposten efter sin flickvän och sambo, Carin Brenner. Han berättar att de ofta tillsammans analyserar händelser och människor i ”deras sfär”. Att han ingår i ett inflytelserikt nätverk i student-Lund är uppenbart, men själv tycker han inte att han har någon makt.
– Den eventuella makt jag har är över skitsaker, säger han först, men ändrar sig sedan lite.
– Det kan handla om att driva en utbildning i ansvarsfull alkoholhantering som på sikt kan påverka studenters alkoholvanor. Det är väl en slags makt, kanske.
Men ändå sitter han på exklusiv information, med möjlighet att påverka många människors uppfattningar. Han har samma modesta inställning till sin relation med universitetets ledning.
– När det gäller förvaltningschefen Peter Honeth brukar jag beskriva vår relation som den mellan en ungtjur och en tolvtaggare, flinar Christian. Rektor Göran Bexell känner jag sedan förut, från tiden på humanistkåren, och vi tycks ofta ha en liknande syn på saker. Det blir mer strider med Peter Honeth.
Stundom låter Resebo nästan uppgiven. Han talar mycket om hur universitetet misslyckas med sitt uppdrag att skapa ”starka medborgare” och ”goda entreprenörer” men i nästa sekund händer det någonting. Mitt i en förklaring tänder han till och under resonemangets gång höjer han successivt rösten. En utläggning om stiftelseförvaltning eller ett nytt kvalitetssäkringssystem kan sluta som en glödande appell. Han har också ett omtalat patos som syns under till exempel kårmöten, och är inte rädd för djärv retorik.
Sekunden senare är han nere i samma lite desillusionerade humör igen. Men kanske är det bara som det verkar. Själv betecknar sig Christian som en hoppfull optimist, på gränsen till det idiotiska. När vi pratar om hans visioner svarar han lakoniskt med ett typiskt Resebocitat.
– Allt har testats förut, det gäller bara att komma ihåg vad det var som gick fel förra gången. Snett leende.
Kårvärlden kan upplevas som aningen introvert för en ovan betraktare. Som utomstående kan det vara svårt att förstå vad som driver de aktiva. Den vanlige studenten bryr sig mycket lite om kårpolitik, så någon större uppmärksamhet kan man inte räkna med, i alla fall inte utanför de aktivas krets. Å andra sidan menar Christian att kårerna engagerar mellan 1 500 och 2 000 studenter. Han tror att många kåraktiva har ett allmänt intresse för politik, men framför allt ett engagemang för sin utbildning.
– Vi kåraktiva stänger inte av när det är riksdagsdebatt på TV, medan andra studenter kanske slår om till någon dokusåpa istället.
Många gamla LUS-ordföranden har arbetat vidare inom universitetet. Christian Resebo avslöjar inga sådana planer.
– Jag kommer inte vara mer arvoderad inom kårvärlden. Tre år får räcka. Och när det gäller jobb vet jag inte riktigt vad jag vill än. Men några kåruppdrag kommer jag att ha kvar, mitt engagemang fortsätter. Kårerna slipper inte mig än på ett tag.
