Dags för Pagrotsky att välja sida – Utbildning för alla eller eliten?
Just nu förbereder regeringen, nästan helt utan debatt, ett antal förslag om tillträdet till högre utbildning. I tillträdesutredningens betänkande presenteras ett antal åtgärder, som riskerar att snart bli verklighet. Om så sker, är det mycket olyckligt. Och om en socialdemokratisk regering trumfar igenom förslagen helt utan debatt, är det rent ut sagt skandalöst. De allvarligaste förslagen är:
Det ska bli svårare att komma in på högskolan genom folkhögskolepoäng. Detta skulle innebära stora problem för alla de som av en eller annan anledning inte lyckades prestera höga betyg på gymnasiet. Idag fyller folkhögskolorna en enormt viktig folkbildningsroll, och är avgörande för många som kämpar för att få studera vidare.
Det blir i praktiken omöjligt att reducera sitt gymnasieprogram. Idag finns den möjligheten, och den innebär att t.ex. en ung tjej som vill studera till kock slipper få sina drömmar förstörda bara för att hon har svårt för geografi. Många människor skulle förlora chansen till högskolestudier, om förslaget gick igenom.
Det blir svårare att tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet när man söker en utbildning. Arbetets ”relevans och kvalitet” ska bedömas – av vem är oklart. Går detta igenom, är den svenska folkbildningens historia snart slut. Då blir det extremt svårt för många arbetare att ändra yrkesval och fortbilda sig, och många kommer aldrig att få en chans att studera fristående kurser.
Den syn som tillträdesutredningen har på utbildning är extremt nyliberal. Bortsopade är alla ord om folkbildning eller om utbildning som ett sätt att minska sociala klyftor och orättvisor. Nej, för utredningens författare är syftet med högskoleutbildning kort och gott att förse företag och myndigheter med arbetskraft. Vi studenter ses inte längre som människor – vi ses som spelpjäser på arbetsmarknaden.
Eleverna på gymnasieskolan ses konsekvent som fuskande och ohederliga, som vill utnyttja kryphål i reglerna för att komma in på utbildningar de inte hör hemma på. Det är en människosyn som knappast hör hemma i ett modernt, demokratiskt samhälle. Ord som ”särskiljning” och ”rangordning” förekommer genom hela utredningen. Det sätter fingret på vad syftet verkligen är med förslagen som presenteras. Agnarna ska sållas från vetet. Utbildning ses inte som en mänsklig rättighet, det ses som en belöning man måste konkurrera sig fram till.
Om utredningens förslag går igenom, innebär det ingenting mindre än spiken i kistan för möjligheterna att minska den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor. Redan idag är det svårt för ungdomar som har arbetarklassbakgrund att studera vidare. Om vi vill lösa det problemet, kan vi inte falla tillbaka på en förlegad och konservativ syn på utbildning. Vi måste våga vara progressiva.
I tillträdesutredningens idealsamhälle är högre utbildning bara tillgänglig för de studenter som själva har akademiker som föräldrar, som inte hade några problem under gymnasiet, som börjat studera vid 19 års ålder och som efter avslutad utbildning omedelbart får ett jobb. Vem som helst som tänker i några andra banor än de rent företagsekonomiska, inser att studenter är en något mer komplex grupp än så.
Vad händer med alla de som hade sociala problem under gymnasiet? Har de ”straffat ut sig själva” från rätten till högre utbildning? Vilka möjligheter återstår, om man vare sig kan kvala in till högskolan på arbetslivserfarenhet eller folkhögskolestudier? Och när man inte ens kan reducera sitt gymnasieprogram – vad händer då med killen som har svårt för matte men som är en naturbegåvning på att arbeta med barn?
Han kommer att missa tåget till sin lärarutbildning, och det är inte bara en förlust för honom. Det är en förlust för hela vårt samhälle när människor hindras att förverkliga sina intressen och begåvningar. Och det svenska klassamhället står kvar, ännu lite starkare, ännu lite hårdare.
Det är dags för utbildningsminister Leif Pagrotsky att tala ut nu. Tänker regeringen genomföra tillträdesutredningens förslag? Vågar han föra en öppen debatt om den svenska utbildningens marsch mot nyliberalismen? Eller vill han fortsätta tiga?
Anders Hylmö, Ordförande Vänsterns studentförbund i lund
Martin Ericsson, medlem i Vänsterns studentförbund i lund
