Studenternas prestationer ska spela en mindre roll för lärosätenas ersättning i framtiden. Det kommer regeringens utredare att föreslå i maj.
Det nuvarande resurstilldelningssystemet för universitet och högskolor infördes 1993. Tidigare fick lärosätena pengar efter hur många studenter man planerade att ta emot. Hur många som senare väl studerade, spelade mindre roll.
Idag får lärosätena istället pengar dels efter hur många studenter som börjat på en utbildning, dels efter hur många poäng studenterna tar.
Tanken med det nya systemet var att studenternas egna val i högre grad skulle påverka utbudet av utbildningar. Men också att kapaciteten i högskolan skulle användas bättre genom att lärosätena fick betalt efter hur många studenter som faktiskt utbildades.
Och i det avseendet har systemet fungerat väl. Under 1990-talet ökade antalet studenter i Sverige med åttio procent. Men när antalet studenter inom högre utbildning stabiliserades började systemets fördelar betraktas som nackdelar.
I en rapport från 2003 kritiserar Riksrevisionsverket (RRV) systemet eftersom det innehåller allt för starka incitament för lärosätena att fortsätta öka antalet studenter. Många har också varit kritiska till att systemet inte tar hänsyn till arbetsmarknadens behov.
Riksrevisionsverket uppmärksammar också risken att lärosätena sänker kraven på studenterna för att förbättra ekonomin. ”RRV vill även framhålla att resurstilldelningssystemet innehåller starka incitament att godkänna studenter […] sker det till priset av att kraven sänks och det akademiska innehållet undergrävs, finns anledning till oro”, skrev verket 2003.
Efter kritiken har regeringen tillsatt en utredning som ska se över resurstilldelningssystemet. Utredaren Pia Sandvik Wiklund kommer att presentera sitt resultat i slutet av maj. Men redan nu avslöjar hon för Lundagård att hon vill att studenternas prestationer ska betyda mindre för lärosätenas ekonomi i framtiden.
– Vi kommer att föreslå att mellan 30 och 40 procent av lärosätenas ersättning ska utgå som en grundersättning för utbildningsvolymen, säger Pia Sandvik Wiklund.
Med en sådan utformning blir det inte lika attraktivt för lärosäten att sänka kraven för att få bättre ekonomi.
