Bland grova brottslingar och i små fängelseceller lever Daniel och Martin ett annorlunda studentliv. Lundagård har besökt två universitetsstudenter på Kirsebergs fängelse i Malmö.
Efter metalldetektor och visitering förs vi in ett långsmalt arbetsrum där Daniel, 30, och Martin, 28, väntar. Färgglada kursböcker och ett par flimrande datorer lyser upp. Fångklädseln går i grått. Här sitter Daniel och Martin dagligen, efter sina åtta respektive fyra år lär de ha bekantat sig med denna spartanska studentmiljö.
– Vi vill göra något vettigt av tiden. När vi kommer ut är det bra att ha papper på att man studerat, då har man större chans på arbetsmarknaden, säger Martin.
Daniel och Martin läser vid Mittuniversitetet som har ett stort utbud av distanskurser. De är fria att välja bland alla kurser och söker in på samma villkor som alla andra studenter. Martin sätter ihop en examen inom datavetenskap medan Daniel är inriktad på ekonomi och läser just nu en extra kurs i juridik.
– Det är intressant, man har ju fått en inblick i vissa rättsbalkar… men i framtiden vill jag jobba med företagsekonomi i fastighetsbranschen, säger Daniel.
De vanligaste brotten på Kirseberg handlar om narkotika, våld och rån. Sekelskiftesbyggnaden med de gräddvita murarna innesluter inga småtjuvar; de flesta internerna avtjänar långa straff, ibland livstid. Martin och Daniel sitter inne för grova narkotikabrott och är de enda av Kirsebergs 150 fångar som bedriver högskolestudier.
Detta är inte enkelt. Under övervakning har de tillgång till internet 15 minuter tre gånger i veckan. Grupparbeten är omöjliga och examen får Martin och Daniel planera in när de längre fram kan få frigång. Visar de inte upp resultat i studierna är det tillbaka till kartongpaketering. Men fängelsemiljön erbjuder trots allt studiero.
– Vi har gott om tid. På avdelningarna finns det inte så mycket att göra, inget som lockar, säger Martin.
– Tentafesterna får vi vänta med tills vi kommer ut, tillägger Daniel.
Stämningen är avslappnad, det bjuds på kaffe. Vi talar om olika universitetskurser och Daniel och Martin klagar över utbudet av distanskurser vid Lunds universitet. En garvad intern tittar in och snackar lite om den goda stämningen bland de intagna på Kirseberg. Även Martin och Daniel talar med värme om de andra och avfärdar allt prat om machostämning.
– Från de andra intagna har vi bara fått positiva reaktioner på att vi studerar. Däremot finns det ett motstånd bland flera i personalen. Det sticker dem i ögonen att vi får utbildningen färdig utan att det kostar oss något, säger Martin och Daniel instämmer.
En annan intern har nyligen blivit avstängd från studier efter att han varit inne på otillåtna internetsidor. Då riskerade hela verksamheten med distanskurser att läggas ner.
Torvald Hugoson som är lärare och studieledare för internerna på Kirseberg är mycket positiv till att fångarna ges möjlighet till studier.
– Det ger en bättre förberedelse inför det kommande arbetslivet och vi har en god insyn i deras studier, säger Torvald Hugoson som också bekräftar att det råder ett visst motstånd till att interner ska tillåtas bedriva högskolestudier.
För Martin och Daniel är det inte bara en förberedelse för det kommande livet. Fängelsemiljön kan ofta stärka den kriminella identiteten. Studierna är ett sätt för Daniel och Martin att bryta mönstret, utveckla sig själva och göra något meningsfullt av fängelsevistelsen.
– Istället för att sitta och prata brott åtta timmar om dagen som de flesta andra gör, eftersom de inte kan något annat, så får vi något helt annat att koncentrera oss på, säger Daniel
– Kan man fly in i böckerna glider den monotona och tråkiga vardagen iväg fortare, menar Martin.
Torvald Hugoson visar oss avdelningen där Martin bor. En avdelning med flera livstidsdömda. Stämningen är dämpad, några medelålders män sitter och äter bredvid ett biljardbord. Blickarna är tomma, ingen talar svenska – för flera av dem väntar utvisning ur landet efter mycket långa straff.
I Martins cell står en säng, ett skrivbord, en teve och en dator som han har fått särskilt tillstånd för. Ljuset sipprar in från en glugg, lyser upp några Slitz-tjejer på väggarna. Det gulfärgade gallret är det som tydligast skiljer rummet från ett mindre studentboende i Lund. Men också från en helt annan värld.
Nycklarna rasslar, porten sluter sig.
– Studierna är vägen ut för mig, säger Martin innan vi skiljs åt.
