Vem tar på Elviskostymen till jobbintervjun? undrar Rebecca Lernesjö.
CV-akuten: Experterna lär dig undvika fällorna! Tema: Hitta din karriärväg! Jobbguiden: tips och inspiration till dig som söker jobb!
Jag blir matt. Fullständigt slutkörd. Det blir så svårt att låtsats som om mina ynka två kvarvarande terminer med CSN och de knappa sex månaderna som återstår av kontraktet på studentlägenheten egentligen är ett problem man kan skjuta på Framtiden, när jobbsökar-sadister och CV-fascister vägrar låta mig vara ifred.
Det väller in tematidningar och tipsartiklar genom brevlådan – för ett tag sedan kom en hel bok adresserad till sambon. 200 sidor CV-skolor, ”vad du än gör, rök inte innan intervjun” och ”Rekryterings-Carina har fetcoola tips på hur du knyter kontakter med snubbarna på Mannheimer-Swartling (vad du än gör, se till att se smart ut)”. Jag antar att de vill väl. När tidningen Campus Jurist spånat fram temat Karriärväg och fixat finfin grafik över akut-CV och katastrof-CV och perfekt-CV (har du varit praktikant i FN-skrapan i New York, skriv det överst!), så vill de säkert bara vårt bästa.
Stackars ångestfyllda studenter, tänker de. Sitter framför datorn helt blanka i huvudet och tänker: hur sjutton skriver man ett CV egentligen? Var ska min praktikperiod i FN stå – över eller under extraknäcket på SE Banken?
Problemet är bara att tipsen och råden och CV-skolorna och jobbguiderna oftast är helt missriktade. Ta bara rådet ”knyt kontakter!”. Har man inga kontakter från början är det omöjligt att följa. Hur gör jag – börjar spela golf? Har man redan kontakter kommer man ändå inte att behöva en CV-guide som tipsar om att man ska använda dem. Känslan av att guiderna och tipsen inte är mer än just finfin grafik och råd som antingen är onödiga (så jag ska inte ta Elvis-kostymen till jobbintervjun?) eller omöjliga att ta till sig, ligger som en fet hinna över alla tips och fakta. När Jobbguiden skriver ”Världen fullkomligt dräller av jobb. Det är faktiskt sant” är det inte svårt att se att en sådan floskel blott fyller två funktioner: Att dölja det faktum att världen verkligen inte dräller av jobb (bland samhällsvetare är arbetslösheten 26 procent) och att de som inte fixar ett jobb får skylla sig själva. För nu har man ingen ursäkt längre. Ettusentrehundrasjuttio jobbguider och CV-skolor senare kan man ju bara inte misslyckas.
Men någonstans vet vi ju allesammans att det inte är dåliga CV-kunskaper eller att folk röker inför intervjun som gör att högutbildade går arbetslösa. Få har säkert gjort misstaget att ta sin vita paljett-skinnpaj till arbetsintervjun. Färre har nog glömt att skriva om sin FN-praktik i ansökan. Det är liksom inte där skon klämmer. Ett tusen trehundrasjuttio jobbguider senare, och alldeles för många av oss kommer fortfarande att gå med våra makalöst fantastiska CV:n och klanderfritt artiga uppsyner – arbetslösa.
