>Det
var fel av Studentaftonutskottet att bjuda in Sydafrikas f.d.
president F.W. de Klerk, tycker Vänsterns studentförbund i
Lund. Att de Klerk fick stå oemotsagd var ett öppet hån
mot alla som kämpade för ett fritt Sydafrika, skriver de.
Måndagen
den 9 maj var Sydafrikas före detta president F.W. de Klerk
inbjuden till Lund av Akademiska Föreningens Studentaftonutskott
för att, som det stod i presentationen, tala om ”sin kamp för
fred i multikulturella världar”.
Det
vore kanske på sin plats med ett förtydligande. de Klerk
var, och är, ingen mångkulturalismens fredskämpe. de
Klerk har en lång karriär i det rasistiska
Nationalistpartiet bakom isg och under mer än ett decennium satt
han i Bothas regering som förutom att mörda politiska
motståndare, ockuperade grannlandet Namibia och förde ett
smutsigt krig i Angola.
1993
Fick han dela
fredspriset tillsammans med Nelson Mandela. Anledningen till detta är
helt och hållet realpolitisk: Mandela valde en
försoningspolitik och lät nästan alla ytterst
ansvariga för apartheidsystemet slippa straff. Något annat
hade med stor sannolikhet resulterat i en eskalering av
motsättningarna där majoriteten av befolkningen (dvs de
svarta) ännu en gång stått som förlorare. de
Klerks påstående att det var han, och inte ANC:s kamp
tillsammans med de internationella sanktionerna, som tvingade den
vita eliten till förhandlingar är inget annat än en
ren historieförfalskning.
Om
Studentaftonutskottet väljer att bjuda in en person med ett
förflutet som de Klerks måste de noga tänka igenom
frågeställningen och hela tiden förhålla sig
kritiska till ämnet. Detta gjorde de uppenbarligen inte.
Istället fick de Klerk under 40 minuter stå och tala om
sin definition av kultur. Det vi alla känner till som apartheid
kallar de Klerk numera ”separate development”. Byt ut ordet
kultur mot ras i hans föreläsning och vi är tillbaka i
30-talets rasbiologism.
Studentaftonutskottets
föredrag
må vara partipolitisk obundna men är mer eller mindre
politiska, och det är dags att Studentaftonutskottet inser att
de inte agerar i ett politiskt vakuum. Att man är medveten om
problemet är det ingen tvekan om efter Cicciolina-debatten, men
uppenbarligen har de inte tagit något intryck av den.
När
de Klerk nu fick stå oemotsagd och skriva om sin egen historia
är det inget mindre än ett öppet hån mot alla de
som kämpade, fängslades och dog för ett fritt
Sydafrika.
Att
vara antirasist är
ett aktivt ställningstagande och det var därför som
VSF under frågestunden konfronterade de Klerk med hans illdåd.
Kritiska frågor från publiken kan dock aldrig uppväga
ett vinklat och rasistiskt föredrag. Att som student i publiken
försöka sätta sig upp mot en äldre, slipad
retoriker (dessutom ex-president) som med härskartekniker och
stor vana har alla möjligheter att sätta sig på dig
är inte ett jämbördigt möte. Att tro något
annat är väldigt naivt. Studentaftonutskottet väljer
här att blunda från de maktförhållanden som
råder och väljer därmed den enkla och bekväma
lösningen.
Man
svär sig inte fri
från rasismen bara för att man känner avsky för
andra världskrigets gaskamrar. Rasism och fördomar finns
mitt ibland oss och att vara antirasist innebär att ta avstånd
från det här och nu, vare sig det är ett rasistiskt
skämt på förfesten eller en f.d. president som mässar
om mångkulturalismens ”hot” mot grundläggande
värderingar och perspektiv eller försvarar rasåtskillnader.
Studentaftonutskottet
verkar följa devisen ”maximal uppmärksamhet, minimalt
ansvar” – få hit en kändis och saken är klar. När
ska Studentaftonutskottet börja ta ansvar för sina
arrangemang och inse att de inte är en neutral och opolitisk
aktör? Studentaftonutskottets arbetsformer och urvalsprocess
måste granskas och diskuteras närmare.
Martin
Ericsson (ordförande),
Olof Holmgren, Joanna Johnson, Katja Olofsson, Anders Hylmö och
Karin
Krifors
Vänsterns
Studentförbund
i
Lund
