Karinorakel blev ännu
ett begrepp i en binär studentvärld och gjorde tidningen
ekonomiskt stabil. Tuttbilder och artiklar om kårintriger
publicerades med samma glada själ.
Karin: Self-made,
Thomandersätande arbetsmyra med smak för klass och kön.
Hade klass och kön. När Lundagård inte fick en
intervju med Östros blev hon rasande. Den lundensiska harmen
tvingade statsrådet på knä. Tog sig snabbt till
toppen av blogghierarkin med Diagnos. Kallas för ”ni
liberaler” av Pagrotsky.
Rakel: Småländsk
assyriska som testade livet som påläggskalv för
folkpartiet, men sögs in i den lundensiska medierundgången
via Radio AF och UPF. I ett moln av svavelosande eder styrde hon
administration och redigering med järnhand som ersättning
för de uppgivna byråkratdrömmarna.
Q kvad fyrtiotalistiskt om
kvinnorna som är på väg att ersätta köttberget:
Kvinnorna
på väg
Rakel:
(i
mediernas sal där ej endast PM
tronar
ljuder ekon från Midyat och Jönköping
av
förbannelser könsord grimaser
som
smakar korsade cigarretter och avslagen folköl
i
mediernas sal där alla har glömt
bittra
studentradiointriger och hesa jinglar
och
ingen nämner den liberala förälskelsen
eller
drömmarna om Bryssel
i
mediernas sal där krevaderna stansas i Malmö
och
skickas ut i världen via B-delen)
Karin:
att
dricka en halva punsch och ställa en diagnos
att
självutblogga sig och pinas av ett skvaller i Resumé
att
sitta som en fluga i Bonniers nät
att
tro sig vara liberal av nöden fast man bara är liberal
att
tyngas av traditionen och publicera en nakenbild
att
reta gallfeber på Thomanders och bli bjuden på fest
att
utmana en minister och censurera en kollega
att
raljera över kårpampar och beundra dem i smyg
att
tala om klass och förtiga sin bostadsrätt
att
häckla Kår-Kent och dolkas av Nils Plätt
