Inom mindre än två år kommer utbildningen
på universitet och högskolor i Sverige att
förändras i grunden.
Men fortfarande har många studenter inte
hört talas om Bolognaprocessen.
Startskottet gick i Bologna för sex år sedan.
Då kom 29 europeiska länder överens om
att göra den högre utbildningen jämförbar
över gränserna.
Sedan dess har samarbetet bara ökat i
omfattning.
Grundtanken i processen är att det ska
vara enkelt att studera och arbeta utomlands
och ett krav för det är att utbildningarna
ska kunna förstås i alla länder.
Därför har man i processen kommit
överens om att alla länder ska:
– ha ett likvärdigt poängssystem.
– dela in examensstrukturen i tre nivåer.
– ha ett gemensamt system för att säkra
kvaliteten på utbildningen.
VICEREKTOR EVA ÅKESSON är ansvarig för
Bolognaarbetet vid Lunds universitet.
– Jag råder institutionerna att se över
hela grundutbildningen och utnyttja reformen
fullt ut. Den här chansen kommer
inte att komma tillbaka under vår
tid, säger hon.
I mitten av juni kom regeringens förslag
på hur det svenska utbildningssystemet
ska anpassas
till Bolognaprocessen.
Propositionen
kommer troligen
inte att gå igenom
riksdagen oförändrad,
men vissa delar
är relativt säkra.
Till dem hör att en masterexamen på två
år kommer att byggas upp parallellt med
den nuvarande ettåriga magistern och att
utbildningen blir målinriktad i stället för
att bygga på att studenten ska ha genomfört
ett fördjupningsarbete.
De övergripande målen (”learning outcomes”)
som studenterna ska ha uppnått
efter varje examensnivå har slagits fast gemensamt
av deltagarländerna. Men det är
upp till varje lärosäte att formulera mer
exakta mål för varje utbildning.
REDAN I JULI 2007 kommer den nya högskolelagen
att träda i kraft och tills dess
måste förändringarna ha genomförts.
Det trots att riksdagen inte kommer
att ta beslut om lagen förrän tidigast i
februari. Det är bråttom för lärosätena
– kurskatalogerna måste vara klara om
drygt ett år.
Vid Lunds universitet pågår arbetet för
fullt, och i december 2006 ska samtliga
fakulteter ha planerat hur de ska lägga upp sin grundutbildning från och med höstterminen
2007.
STATEN HAR INTE skjutit till några extra
pengar till genomförandet av Bolognaprocessen
och därför handlar det inte bara om
att starta nya kurser och program.
– Vi måste se över all utbildning och i
vissa fall slå samman och lägga ner kurser
för att ha utrymme att skapa nya. Det är
många heliga kor som ska slaktas, men
någonstans måste man prioritera. Vi kan
inte ge allt, inte ens inom Lunds universitet.
Då blir det en total utspädning, säger
Eva Åkesson.
Hon och de flesta andra inom universitetsvärlden
är ändå hoppfulla inför förändringarna
och tror att de kommer att
bli positiva för studenterna. Den kanske
viktigaste delen i Bolognaprocessen handlar
om att utbildningen kommer att utgå
från studenterna och inte lärarna.
Det är en utveckling som redan pågår,
menar Eva Åkesson, men nu kommer den
att få en rejäl skjuts på vägen.
– Om vi tar fasta på att learning outcomes
innebär ett lärande
perspektiv och
inte ett lärarperspektiv
kan vi snabbare
driva utvecklingen
framåt. Jag ser en
risk med för smala
masterutbildningar, som byggs upp mer
eller mindre runt en professor som vill ha
en pipeline av doktorander in i sitt labb,
säger hon.
DESSUTOM HANDLAR samarbetet i Bolognaprocessen
mycket om att stärka kvaliteten
på utbildningarna, med tydliga gemensamma
regler för vad som ska utvärderas
och hur ofta. Om utvärderingarna visar
att studenterna inte når upp till de uppsatta
målen, får lärosätet stå vid skampålen
– även internationellt.
Susanne Ragvald, före detta Bolognasamordnare
på Lunds universitets studentkårer,
ser också fördelar på ett mer
individuellt plan.
– Som student kan man på ett helt annat
sätt än tidigare få veta vad man ska få lära
sig, och sedan kan man se om man faktiskt
fått lära sig det, säger hon.
