Larmrapporter om den dåliga kvaliteten inom högskolan duggar tätt.
Men problemen grundläggs redan i gymnasieskolan.
I våras läste jag A-kursen i sociologi här i
Lund. I efterhand känns det mest som en svindyr tipspromenad.
För att klara skrivningarna räckte det att kryssa
rätt på ett 40-tal flervalsfrågor. Med ex-tentorna till
hjälp gick det utmärkt att få godkänt utan att ens
öppna kurslitteraturen.
Tyvärr är jag inte ensam om mina erfarenheter.
Kraven som ställs på universitetsstudenter blir
allt lägre. Men problemen hänger inte bara ihop med bristande
ekonomiska resurser. En förklaring är också att eleverna inte
lär sig tillräcklig mycket i gymnasiet.
I slutet av november presenterade Skolverket rapporten
Väl förberedd? där 1 600 lärare vid universitet och
högskolor fått bedöma färdigheterna hos studenter
från gymnasieskolan.
Mer än hälften av lärarna anser att
studenternas förkunskaper försämrats de senaste fem, tio
åren. Störst är bristen när det gäller
förmågan att analysera och problematisera. Men många är
inte heller tillräckligt duktiga på att läsa och skriva, anser
lärarna.
Resultatet blir att högskolorna och universiteten
tvingas sänka sig till gymnasienivå.
Till exempel inleds A-kursen i nationalekonomi numer med tre
poängs tragglande av gymnasiematte.
Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet, la
tidigare i år fram en rapport om situationen för
språkundervisningen: Trängd mellan politik och pedagogik.
Den visar tydligt hur studenternas förkunskaper blir
allt sämre. En språklärare berättar i rapporten att han
på A-nivån i dag lär ut det som tidigare lästes in
på högstadiet och att B-nivån innehåller
gymnasiekunskap.
Samtidigt erbjuder många språkinstitutioner
snabbkurser i grammatik som fjortonåringar tidigare klarade.
Rapporten visar också att betyget godkänd i
kärnämnena långt ifrån alltid betyder att man har
kunskaper nog att klara högre studier.
Kunskapsluckorna fortplantar sig uppåt i
utbildningssystemet och på sikt betyder det lägre kvalitet även
på forskarutbildningen.
Problemet med dåligt förberedda studenter
måste givetvis lösas redan i grund- och gymnasieskolan. Kraven
för godkänt måste bli högre och statusen på
läraryrket måste höjas. I dag söker sig allt färre
unga med höga betyg till yrket.
Redan nu kan dock universiteten och högskolorna
själva höja kraven i sin undervisning. Men de behöver
draghjälp av staten.
Fördelningen av pengar till universiteten bör ske
med sikte på kvalitet.
I dag får lärosätena i stället
hälften av sina medel beroende på hur många poäng
studenterna tar. Men det är alltför enkelt för institutioner att
sänka kraven och därmed förbättra ekonomin, det är
både Riksrevisionsverket och Inger Enkvist eniga om.
En bieffekt av dagens system är de rena
nybörjarkurser som ges på de flesta lärosäten i Sverige.
Vid Lunds universitet kan man till exempel läsa – och få
högskolepoäng – för grundkurser i franska och ryska .
Det är inte en uppgift för universiteten.
Tyvärr är inte de förändringar av
resurstilldelningssystemet som regeringens utredare föreslog i somras
tillräckliga. Att en dryg tredjedel av lärosätenas pengar
föreslås ges i grundersättning utan krav på
studentprestation är ett steg i rätt riktning, men förmodligen
inte tillräckligt för att pressade institutioner ska undvika att göra enkla tentor
även i fortsättningen.
Förändringarna är än mer
nödvändiga i ljuset av Bolognaprocessen. Om bara ett och ett halvt
år kommer den svenska utbildningen ha anpassats till europeisk standard.
Svenska studenter kommer att tävla med europeiska om arbete och platser
på masterprogram. Då räcker det inte med att ha besvarat
flervalsfrågor på universitetet.
