Larmrapporter om den dåliga kvaliteten inom högskolan
duggar tätt.
Men problemen grundläggs redan i gymnasieskolan.
I våras läste jag A-kursen i sociologi här i Lund. I efterhand känns det mest som en svindyr tipspromenad.
För att klara skrivningarna räckte det att kryssa rätt på ett 40-tal flervalsfrågor. Med ex-tentorna till hjälp gick det utmärkt att få godkänt utan att ens öppna kurslitteraturen.
Tyvärr är jag inte ensam om mina erfarenheter.
Kraven som ställs på universitetsstudenter blir allt lägre. Men problemen hänger inte bara ihop med bristande ekonomiska resurser. En förklaring är också att eleverna inte lär sig tillräcklig mycket i gymnasiet.
I slutet av november presenterade Skolverket rapporten Väl förberedd? där 1 600 lärare vid universitet och högskolor fått bedöma färdigheterna hos studenter från gymnasieskolan.
Mer än hälften av lärarna anser att studenternas förkunskaper försämrats de senaste fem, tio åren. Störst är bristen när det gäller förmågan att analysera och problematisera. Men många är inte heller tillräckligt duktiga på att läsa och skriva, anser lärarna.
Resultatet blir att högskolorna och universiteten tvingas sänka sig till gymnasienivå.
Till exempel inleds A-kursen i nationalekonomi numer med tre poängs tragglande av gymnasiematte.
Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet, la tidigare i år fram en rapport om situationen för språkundervisningen: Trängd mellan politik och pedagogik.
Den visar tydligt hur studenternas förkunskaper blir allt sämre. En språklärare berättar i rapporten att han på A-nivån i dag lär ut det som tidigare lästes in på högstadiet och att B-nivån innehåller gymnasiekunskap.
Samtidigt erbjuder många språkinstitutioner snabbkurser i grammatik som fjortonåringar tidigare klarade.
Rapporten visar också att betyget godkänd i kärnämnena långt ifrån alltid betyder att man har kunskaper nog att klara högre studier.
Kunskapsluckorna fortplantar sig uppåt i utbildningssystemet och på sikt betyder det lägre kvalitet även på forskarutbildningen.
Problemet med dåligt förberedda studenter måste givetvis lösas redan i grund- och gymnasieskolan. Kraven för godkänt måste bli högre och statusen på läraryrket måste höjas. I dag söker sig allt färre unga med höga betyg till yrket.
Redan nu kan dock universiteten och högskolorna själva höja kraven i sin undervisning. Men de behöver draghjälp av staten.
Fördelningen av pengar till universiteten bör ske med sikte på kvalitet.
I dag får lärosätena i stället hälften av sina medel beroende på hur många poäng studenterna tar. Men det är alltför enkelt för institutioner att sänka kraven och därmed förbättra ekonomin, det är både Riksrevisionsverket och Inger Enkvist eniga om.
En bieffekt av dagens system är de rena nybörjarkurser som ges på de flesta lärosäten i Sverige. Vid Lunds universitet kan man till exempel läsa – och få högskolepoäng – för grundkurser i franska och ryska .
Det är inte en uppgift för universiteten.
Tyvärr är inte de förändringar av resurstilldelningssystemet som regeringens utredare föreslog i somras tillräckliga. Att en dryg tredjedel av lärosätenas pengar föreslås ges i grundersättning utan krav på studentprestation är ett steg i rätt riktning, men förmodligen inte tillräckligt för att pressade institutioner ska undvika att göra enkla tentor även i fortsättningen.
Förändringarna är än mer nödvändiga i ljuset av Bolognaprocessen. Om bara ett och ett halvt år kommer den svenska utbildningen ha anpassats till europeisk standard. Svenska studenter kommer att tävla med europeiska om arbete och platser på masterprogram. Då räcker det inte med att ha besvarat flervalsfrågor på universitetet.
