De känner sig som vanliga ungdomar, men missionerar utanför Östgöta nation på lördagskvällen.
Lundagård har följt tre kristna studenter som gör sitt bästa för att leva efter Bibeln.
Östgöta nation klockan tolv. De ringlar sig en lång kö utanför lördagsklubben Sunset.
– Vill du ha en kopp varm choklad eller kaffe?
En student i grön tensonjacka tittar förvånat upp. Blicken är ostadig.
– Vilka är ni egentligen? säger han skeptiskt.
– Vi är från den kristna studentföreningen Credo. Tror du på Gud?
Föreningen har delat ut varma drycker och kakor utanför Östgöta nation sedan förra våren. Nationsvakterna kallar dem lite skämtsamt ”våra fundamentalister”.
Nicklas Bengtsson, 22, läser andra terminen på sjuksköterskeprogrammet och är aktiv i föreningen. I kväll är han egentligen på en inflyttningsfest men tittar förbi en liten stund för att prata med studenter.
– Det är kul att diskutera tro. Det härliga med Lund är att det finns ett klimat där man tänker och diskuterar, säger han.
Bosebo kyrka i rött trä sticker upp från Kulturens museiträdgård.
– Är det inte fantastiskt att vi står här och pratar om samma tro som fick människor att bygga den där för flera hundra år sedan, säger Nicklas och pekar på kyrkan.
Ingen vet hur många aktivt kristna studenter som bor i Lund. Men det finns fem studentföreningar och två stora kristna studenthem. Credo, ”jag tror”, har lokalföreningar över hela landet. Under förra året hade lundavdelningen 130 medlemmar och är den största kristna studentföreningen i Lund.
Föreningen är ekumenisk, vilket innebär att den innehåller olika kristna inriktningar, även om merparten av medlemmarna är med i Svenska kyrkan. Men Credo har ett starkare budskap än de dominerande strömningarna inom Svenska kyrkan. I trosgrundvalarna står till exempel att ”hela Bibeln är Guds inspirerade och tillförlitliga ord, den högsta och avgörande normen för människans tro och liv”.
Samtidigt har Credo visionen att göra ”Jesus Kristus känd, trodd, lydd och älskad på universitet och högskolor i hela Sverige”.
Kaffeutdelningen utanför Östgöta är en del av denna mission, eller evangelisation som det också kallas.
– Jag tänker att det är en fin sak att dela ut något varmt här i kylan. Vi skapar också ett tillfälle att tala om den kristna tron. Om detta är sanningen som vi tror så gäller det att alla får reda på det, säger socionomstudenten Josefin Duveskog, 21 år.
Hennes jämnåriga Credovän Jenny Hultegren häller upp en rykande kopp kaffe till en nyfiken utbytesstudent. Reaktionerna på erbjudandet är mycket blandade. Någon raglar förbi och släpper en nedlåtande kommentar. Andra kan stanna nästan en timme för att snacka. Vissa kvällar har de fått ta hand om överförfriskade personer som sjunkit ihop utanför nationen.
– Det finns två olika samtal. Det vanligaste är att studenterna vill diskutera och ifrågasätta tro. Men också djupare samtal förekommer. Studenter som till exempel berättar att de funderat på den kristna tron efter att en närstående dött, säger Josefin.
***
Fyra dagar tidigare träffar vi Josefin, Nicklas och Jenny för första gången. Om kaffeutdelningen utanför Östgöta var mission är nästan alla hjärtan redan vunna här på Laurentiistiftelsen. Studentboendet på Kastanjegatan nedanför Smålands nation är starkt präglat av kristendomen även om det inte längre är ett uttalat krav att vara aktivt kristen för att få bostad.
Stiftelsen bildades 1938 av manliga teologistudenter I dag finns fortfarande två korridorer reserverade för män. Men i övrigt är könsfördelningen ganska jämn bland de drygt 140 som bor här.
Vid sju på kvällen ringer klockorna i Sankt Laurentii kyrka. Från korridorrummen strömmar ungdomarna ner till funkiskyrkan i betong och trä för att delta i torsdagsmässan. Löst hängande glödlampor lyser upp församlingen som till största del består av studenter.
Efter prästen Bo Branders predikan träder en ung man i uppknäppt munktröja och Bob Dylan-t-shirt fram i predikstolen. Det är studentföreningen Credos ordförande som leder kyrkans förbön. Kollekten går till utbildning av unga kvinnor i Tanzania.
Efter mässan är det gemensamt te och aftonbön.
– Studentliv handlar inte bara om att festa. I Lund finns flera kristna studentorganisationer som har många sociala aktiviteter för studenter, säger Josefin.
Vi följer med Nicklas och Jenny till hennes studentrum.
– Jag trivs jättebra här. Men ibland kan jag känna att det blir lite som en skyddad verkstad när man nästan bara träffar kristna människor, säger Jenny Hultgren som också bor på Laurentii.
Nicklas bor däremot på annat håll men han deltar ofta i gudstjänster och andra aktiviteter med stiftelsen.
– Jag tror jag alltid varit andligt intresserad. Efter gymnasiet ville jag prova alla fem stora världsreligioner och i det buddistiska Sri Lanka upptäckte jag att Gud verkligen fanns, säger han.
Nicklas sitter i Josefins bruna skinnsoffa. Mittemot halvligger Jenny på det lapprutiga sängöverkastet. På väggen brinner ett stearinljus.
– Vi lever vanliga studentliv, säger Josefin. Förra terminen var jag ute mycket på nationer. Men jag dricker mig aldrig berusad. Jag behöver inte alkohol för att dansa och vara avslappnad.
Nicklas håller med.
– Mina vänner tycker ibland jag är en banger för att jag inte hänger med ut och festar varje helg. Men vin är Guds gåva och ska brukas med måtta. Man kan lika gärna hoppa över det sista glaset efter tolv om det är gudstjänst nästa dag, säger han.
Josefin, Nicklas och Jenny är alla med i Svenska kyrkan. Men de är kritiska till vissa trender inom den och tycker att religionsutövningen blivit urvattnad i många församlingar.
– Jag ogillar när Svenska kyrkan ska vara alla till lags. Vår tro överensstämmer inte alltid med samhällsutvecklingen, säger Jenny.
– Det finns vissa delar i Bibeln jag har svårt för, men på det hela taget är Bibeln en stor auktoritet i mitt liv. Jag förnekar inte vad som står där, då brottas jag hellre med det, säger Josefin.
I hennes bokhylla finns både den kristna poeten Ylva Eggehorn och Bridget Jones’ Diary. På väggen hänger ett fotografi från Nya Zeeland där hon hoppar bungee jump.
Trots att de bor på Laurentii och främst umgås med kristna vänner upplever de inget utanförskap i studentlivet. I våras deltog Josefin i Akademiska Föreningens musikal och hon ska vara med i karnevalens kabaré i vår.
Det som skiljer Josefin, Nicklas och Jenny från de flesta andra studenter är kanske att de reflekterar mycket över frågor om tro.
– Kristendomen har alltid varit kontroversiell eftersom vi gör anspråk på vissa absoluta sanningar, säger Nicklas.
– Vi får lära oss så mycket i skolan som självklara sanningar. Men jag köper inte allting. Jag tror inte att människorna kommer från aporna, men självklart förkastar jag inte vetenskap. Men svensken i allmänhet är alldeles för styrd av vad som betraktas som vetenskap, säger Jenny.
Hur påverkar den kristna tron universitetsstudierna?
– Jag får en större distans till studierna. Det handlar inte om liv och död. Guds existens och att bry sig om andra människor är mycket viktigare, säger Josefin och får medhåll av de andra.
***
Men det måste vara svårt att vara följa Bibeln i Lund. Om staden på medeltiden var Nordens religiösa centrum, så förknippar många studentlivet i dag med tillfälliga förbindelser och blöta fester. I slutet på 1970-talet försökte Anders Tosse skildra den sexuella frigörelsen i kalkonfilmen Ligga i Lund.
– Jag har svårt att förstå hur vissa av mina vänner som har one-night-stands kan skala bort känslolivet, säger Josefin.
För många kristna studenter på Laurentii och i studentföreningen Credo är sexualiteten något heligt inom äktenskapets ramar.
– Vissa tror att jag förnekar min sexualitet men tvärtom värderar jag den högre. Men man bör inte bara gå efter kroppens impulser. Människan är mer komplicerad än så, säger Josefin.
De är alla tre överens om att detta hör till det som väcker mest reaktioner bland vännerna.
– Många tycker att det låter jobbigt med avhållsamhet. Men sex kan också vara ett sätt att fly ifrån problem i en relation, säger Nicklas.
Det är många par som bildas bland de boende på Laurentii och i föreningar som Credo. Förutom gudstjänsterna finns det en rad sociala aktiviteter som sittningar och fikor. Nicklas flickvän bor till exempel en våning under Josefin.
– Jag vill leva med någon jag kan dela allt med. Någon som värderar Gud högre än mig. Det är ingen konflikt utan bara bra, säger Jenny och de andra nickar medhållande.
***
Tillbaka på Adelgatan. Studenterna har börjat välla ut från Östgöta nation. De flesta som går ut passerar Credos bord. Det är minusgrader ute och studenterna huttrar i februarinatten.
– En del är skeptiska till att vi står här, tycker vi är dumma i huvudet. De blir lite chockade över att vi ger bort något utan ta något tillbaka, säger Jenny.
Framför Credos bord diskuterar studenter bibeltolkningar och Darwins evolutionslära. De stora frågorna om skapelsen engagerar fortfarande studenter på 2000-talet. I alla fall efter några drinkar inne på Sunset.
– Berusade studenter är mer sociala och lättare att prata med. Förhoppningsvis får de en tankeställare nästa dag de vaknar, säger Josefin.
Efter att Östgöta nation stängt fäller Credo ihop sitt bord och packar ner sina grejor. Inne i samlingslokalen Filippi på Sandgatan börjar eftersnacket.
– Kanske inte så många djupa samtal ikväll ändå, säger någon.
Josefin lägger upp fötterna på elementet.
Största missen var att jag glömde raggsockar.
