LalaLaleh. Kunde det bli annat än musik med det namnet? Laleh, med efternamnet Pourkarim, har spelat musik betydligt längre än hon har varit känd. Nu är hon 23 år och kan snart täcka golvet med alla sina musikpriser.
I april kommer hon till Lund.
Två Rockbjörnar, två priser från P3Guldjuryn och tre Grammis: för årets producent, årets artist och årets nykomling.
– Det här var det enda pris jag verkligen ville vinna, sade hon när hon tog emot producentgrammisen för den självbetitlade debutskivan, där hon även står för text och musik.
För varför gå den enkla, osjälvständiga vägen och låta någon annan skriva låtarna man sjunger? Varför överlåta arbetet med att producera musiken man lagt sin själ och sina tankar i till någon som inte är en själv?
Redan när Laleh var i fjortonårsåldern fanns det folk i musikbranschen som drog i henne och ville att hon skulle sjunga deras låtar, men hon valde att vänta, kände sig inte redo, var orolig för att bli utnyttjad.
Så småningom hade hon sitt eget material klart och med facit i hand gjorde hon det enda rätta när hon valde att lita på sin talang.
Nu turnerar Laleh för fullt med musikpoesiföreställnigen ”Vem har lurat barnen?” tillsammans med svenske mästaren i poetry slam Kalle Haglund.
– Så kom inte om du inte gillar poesi, skriver hon på sin hemsida. Om du gillar sån så kommer du att trivas hoppas jag, vi gör vårt bästa.
En upptagen ung kvinna med andra ord. Kanske är det därför hon inte är så pigg på att låta sig intervjuas. Enligt dagboken på nätet vilar hon mest mellan föreställningarna.
Laleh föddes i Iran och bodde både i Sovjetunion och Östtyskland innan hon hamnade i Sverige vid åtta års ålder. Låttexterna på skivan är på svenska, engelska och persiska.
– Vilket språk det ska bli kommer spontant, sa Laleh i en intervju med radioprogrammet Studio Ett.
När man hör henne prata låter hon stundtals lite förvirrad, som att hon vet ungefär vad hon vill säga, men inte riktigt hinner formulera orden i huvudet innan de kommer ut genom munnen.
Hon pratar omväxlande ivrigt och eftertänksamt och ibland lite hackigt. När hon sjunger på svenska påminner hon om en kvinnlig Cornelis Vreeswijk, på engelska låter hon mjukare och mindre politisk.
Om Vreeswijk säger hon att hon gillar hans faderliga, omfamnande röst men inte riktigt fattar själv hur hon fattade tycke för honom från början. I Göteborgsförorten där Laleh växte upp lyssnade man på hiphop.
På gymnasiet läste hon musikprogrammet och har spelat jazz, punk, folkmusik och mycket annat innan hon hittade sin egen stil. Hon även hunnit med en kort filmkarriär i Josef Fares film ”Jalla Jalla”. Men det är musiken hon vill ägna sig åt i framtiden.
Den 30 mars spelar hon på Inkonst i Malmö och den 3 april på Mejeriet i Lund.
Foto: Shahab Salehi
