Lund kan aldrig bli ett av Europas mest excellenta universitet utan nationerna. Alla vid universitetet borde stötta dem, menar Wermlands inspektor Andreas Önnerfors.
Just nu pågår en statlig utredning i syfte att se över det regelverk som styr studentkårer och nationers verksamhet vid landets högskolor och universitet.
Regeringens utredare besökte nyligen Lunds universitet för att bilda sig en uppfattning om nationernas och kårernas verksamhet. Utredningen syftar till att precisera lagstiftningen på området och att styrka enskilda kår- och nationsmedlemmars rättighet till överklagande.
För Uppsala och Lund, där nationerna har ägt bestånd i mer än 300 år, är deras bidrag till universitetsmiljön odiskutabel. Inte alla studenter äger emellertid en självklar rätt att bli nationsmedlemmar. De utestängs på grund av en föråldrad förordning vid Lunds universitet som begränsar vissa studenters rättighet till nationstillhörighet.
Lunds universitet kommer aldrig att uppnå sitt uttalade mål att bli ett av de mest excellenta lärosätena i Europa utan att fortsätta betrakta nationerna som en integrerad del av sin verksamhet. Universitetsledningen har all anledning att intensifiera sitt samarbete med nationerna och därmed en stor del av sina egna studenter, akademiska lärare och forskare.
Nationsväsendets uppkomst under medeltiden och dess framtida funktion har aldrig varit i större överensstämmelse med varandra.
Nationernas ursprungliga syfte var att främja mobilitet bland Europas studenter. Lunds nationer har ett omfattande utbyte med vännationer både inom Sverige och i andra nordiska länder, inklusive det nya EU-medlemslandet Estland. Genom denna del av verksamheten får Lunds studenter en direkt möjlighet att samla internationell erfarenhet.
Medan nationsväsendet på kontinenten har försvunnit har Sverige bevarat det, till de gamla riksuniversitetens Lund och Uppsala internationella konkurrensfördel. För en tid sedan publicerade Tysklands mest inflytelserika veckotidskrift Der Spiegel en artikel om utbytesstudenternas uppfattning om Lund. Nationerna tillför universitetet en ovärderlig resurs för Lunds attraktivitet som val av studieort.
Eftersom universitetets ekonomi baseras på studenternas blotta närvaro och studieprestation är det vanskligt att ifrågasätta nationernas självklara existens som en del av universitetet. Genom att tillhandahålla bostäder till skäliga hyror, erbjuda luncher till nästintill självkostnadspris och fritidssysselsättningar som täcker allt ifrån nytta till nöje kan studenter upprätthålla en skälig och stimulerande levnadsstandard. Det sammantagna mervärde som nationerna skapar går inte att räkna i pengar.
Kanske vore det pedagogiskt att försöka sätta en prislapp på det som ideellt engagemang åstadkommer. Då skulle med säkerhet endast dem som vill förvandla Lunds universitet till ett tredje klassens lärosäte argumentera för att försvaga nationernas ställning, dem som vill förvandla universitetet till en oattraktiv myndighet som även råkar utbilda studenter.
Andreas Önnerfors
Inspektor Wermlands nation
