Linjespelaren läser ekonomi. Målvakten statsvetenskap. Kantspelaren pluggar på Lärarhögskolan.
Handbollsspelarna i elitseri elaget Lugi tar minst lika många poäng på universi tetet som i serien.
En kvinna i sextioårsåldern ser förtvivlad ut när Drott än en gång bryter igenom Lugiförsvaret.
– Ta den, skriker hon i falsett till studenten Fredrik Andersson som kastar sig ut ur Lugimålet.
Skottet träffar axeln och flyger högt upp mot taket i Lunds Idrottshall. En glädjerysning ser ut att gå genom större delen av de 1 552 personerna i publiken.
Det är den femte och avgörande kvartsfinalen i SM-slutspelet i handboll mellan lundalaget Lugi och Halmstadklubben Drott. Och det är jämnt.
Lugispelaren Henrik Dreyer frispelas och publiken reser sig halvt ur stolarna. Miss.
– Neeeeeej… susar längs med läktarna.
Med tio minuter kvar att spela är det lika. Men när Lugis Kristian Meijer i slutminuten gör 25-22 är det klart. E-types Campione pumpar ut över hallen. Femtonhundra personer reser sig som hyllning. Lugi är vidare.
Det är torsdag kväll och spelarna går ärevarv med fotografer, tv-kameror och journalister hack i häl. Om knappt tolv timmar ska flera av dem vara tillbaka i föreläsningssalen.
* * *
Henrik Dreyer lägger in en snus och lyfter pappmuggen med kaffe från bordet i kafeterian på Ekonomicentrum. Det blev sent i går. Halv tre.
– Det är jävligt svårt att komma hem och sova överhuvudtaget efter match. Om man har förlorat är det nästan omöjligt. Vi vann igår men jag brände många lägen och grubblade på det, säger han.
Bredvid Henrik sitter Linus Asu. De två har spelat ihop i sexton år, vunnit junior-SM, spelat i U21-landslaget och nu skriver de sin C-uppsats i företagsekonomi ihop. Linus var inte med och spelade igår. Två kryckor står lutade mot hans stol.
– Korsbandet, förklarar Linus.
De är inte ensamma i laget om att kombinera handbollen med universitetsstudier. En tredjedel av laget pluggar på universitet eller högskola, fyra stycken på Lunds universitet.
– Det fungerar ganska bra när man läser ekonomi. Jag läste på LTH innan och det funkade inte alls. Det är så mycket schemalagd tid, säger Linus Asu.
Henrik som läst biologprogrammet tidigare håller med.
– Men visst krockar det ibland här också. Värst är det med bortamatcherna, det har hänt att man har kommit hem klockan halv sex på morgonen och haft tenta klockan åtta, säger han.
Varje vecka är det träning med laget fem gånger, nästan lika mycket individuell träning och minst en match. Ofta överlappar studierna och handbollen varandra. Som i omklädningsrummet direkt efter den avgörande kvartsfinalen i går. Då satt Henrik och Linus och pratade ihop sig inför redovisningen av C-uppsatsämne till lektionen morgonen efter.
Att handbollen kommer i första hand är ändå självklart för dem. Linus drar till med en hemgjord klyscha: det finns omtentor men inga ommatcher. Men så är de båda kontrakterade och måste låta laget komma i första hand. Hur mycket pengar de tjänar på sitt spelande vill de inte säga. Alla spelare har individuella kontrakt, Linus tar studielån Henrik gör det inte.
– Det är inga fotbollssummor. Det är nog också därför många pluggar, hade man varit fotbollsspelare hade man haft mindre incitament för att lägga tid på studier, säger Henrik Dreyer.
Efter nästan en timme i kafeterian kommer en lång kille i randig tröja och hälsar på Henrik och Linus.
– Det här är Johan, han spelar också i laget men är skadad nu, säger Henrik.
Vänsternian och ekonomistudenten Johan Fohlin slår sig ner vid bordet och visar upp sin vänstra hand. Ledbandet gick av under en match och stora ljusröda operationsärr går längsmed handleden.
– Taktisk skada, säger Linus och syftar på att Johan skadat sig inför en tentaperiod.
Att så många spelare i laget också är studenter tycker de är ganska naturligt. Lönen är inte särskilt hög och livslängden för en handbollsspelare är kort. Men för många andra elitidrottare är det inte givet att studera efter eller ens under gymnasiet. Därför arbetar Riksidrottsförbundet just nu med en modell som ska göra det lättare för eliten av elitidrottarna att kunna läsa på högskolan.
– Långt ifrån alla tjänar så mycket under sin karriär att de klarar sig efteråt. Det kan lätt bli ett antiklimax när man slutar om man inte har kompetens till en civil karriär, säger Camilla Hagman chef för idrottsutveckling på förbundet.
Tanken är att det i grunden är tre saker som ska förändras. Tentor och annan obligatorisk verksamhet ska gå att flytta på, det ska finnas möjlighet till extraundervisning om man missar den ordinarie och det ska vara lättare att läsa på distans.
På mittuniversitetet i Östersund har man sedan 1990-talet drivit ett projekt för elitskidåkare som vill studera vidare. I dag läser 60 skidåkare, och skidskyttar på universitetet.
– Det gäller att vara flexibel. Som nu när det var vinter-OS, då gick det inte att ha tentor. Studenterna fick helt enkelt göra tentorna när de kom hem från Turin istället, säger Bengt Åkerström, proprefekt på institutionen för Hälsovetenskap.
Att det är lättare för elitidrottare som håller på med individuella sporter än lagidrott tror både Bengt Åkerström och Camilla Hagman.
– Rent logiskt är det naturligtvis svårare att anpassa studierna för en idrottare som håller på med en lagidrott. De måste i princip alltid vara där laget finns, säger Camilla Hagman.
Men det finns exempel på orter där idrottsklubbarna och lärosätena samarbetar för att göra det lättare för klubbarnas spelare att studera.
– I U21-landslaget träffade vi några killar från Skövde som berättade att högskolan där samarbetade med laget. Det är kanske lättare att få en ny högskola att vara flexibel, säger Henrik Dreyer.
Redan på måndag väntar problem. SM-semifinal mot regerande mästarna Sävehof i Göteborg och obligatorisk föreläsning i Lund.
– Får se hur man ska lösa det, säger Henrik Dreyer lugnt.
Tider som krockar är vardag. Studierna blir lidande och mycket som vanliga studenter har tid med får prioriteras bort. Inte heller finns det några stora pengar att tjäna på handbollen och i stort sett hela laget dras med skador.
Varför inte bara lägga av?
– Ja, det är mycket som talar emot att man ska fortsätta. Det är helt enkelt jävligt kul att spela. Jag vet inte hur jag mer skulle kunna motivera det, säger Henrik Dreyer.
foto Jonte Andersson
