På Malmö nation klär studenter ut sig till hemlösa och äter trerätters.
På Göteborgs är man homosexuell om man spiller ut glaset.
Fördomarna frodas på flera nationer – och det är du som betalar för det.
Jag trodde aldrig att jag skulle vara den som stod för moralpaniken. En liberal ung man uppvuxen med rhododendron i villaträdgården och aktier på börsen. Jag trodde aldrig att jag, som lyssnat på föreläsningar i härskarteknik för att hitta något användbart, skulle lägga ordet förlöjligande i min mun. Nu sitter jag ändå här med moralpiskan i högsta hugg. Så här gick det till när den hamnade där:
I slutet av förra året ordnade studenter på Malmö nation en sittning med tema hemlösa. Trerätters middag intogs av studenter utklädda till människor utan bostad.
Några veckor senare dukade man på Lunds nation upp till fest med tema arabiskt. Killen i den välgjorda självmordsbombarkostymen såg ut att ha roligt på bilderna på nationens hemsida.
Att bög är någonting dåligt fick en nyinflyttad homosexuell lundastudent tydligt veta på sin novischsittning. Så fort någon spillde eller tappade något startade allsången: ”Erik Hansson är homosexuell, homosexuell, homosexuell…”
Kanske är det inte mer än tre enskilda händelser, men de bildar ett motbjudande mönster.
År 2006 är universitetsstudenter inte längre en homogen grupp. Personer med arbetarklassbakgrund och ickesvensk etnicitet har kommit in på lärosätena och en ny högskola håller på att ta form. Men på studentnationerna går förändringen långsammare. Bland nationsaktiva finns fler manliga studenter, fler under 30 år och fler som har högutbildade föräldrar än i studentlivet i övrigt visade Studentbarometern 2000. Varför är det så?
”Nationerna känner inga stängda dörrar. Alla som vill engagera sig är välkomna”, skrev Wermlands inspektor Andreas Önnerfors i en debattartikel i Lundagård nummer 2/06.
Nej, några stängda dörrar är det inte frågan om. Som ny student i Lund är det förvånansvärt lätt att dras in som aktiv i nationslivet. Hälften av Lundastudenterna uppgav i studentbarometern att de var aktiva i någon typ av studentorganisation, en fjärdedel i nationslivet. Men varför män under 30 med högutbildade föräldrar?
Det finns ledtrådar: på nationerna driver studenter med: hemlösa, muslimer och homosexuella. Temasittningarna ringar på ett tragikomiskt sätt in vad nationernas medlemmar inte är. Afrikaner, araber, transor… Det speglar en fördomsfullhet och trångsynthet som nationerna kommer att förknippas med, vare sig de vill eller inte. Och mycket riktigt, i rapporten ”Risk för diskriminering”, gjord vid Lunds universitet 2003, beskriver flera studenter nationernas verksamhet som av och för heterosexuella.
Men hur mycket ansvar kan vi lägga på nationerna? Sittningen på Malmö nation ordnades av enskilda studenter som bokat lokalen. Vad ska nationen göra åt det?
– Jag tycker att det är att gå till överdrift att stoppa en sittning för att temat är olämpligt. Det är en svår fråga, samtidigt vill vi inte bli sammankopplade med sånt som vi inte stödjer. Det som sker på nationen borde ske i en takt och ton som vi godkänner men jag kan inte gå ut och agera censur så fort så inte är fallet, säger Johan Ekelund, kurator på Malmö nation.
Självklart är plumpa temasittningar långt ifrån hela förklaringen till nationernas sociala snedrekrytering.
– Studenter med högutbildade föräldrar får kanske höra av sina föräldrar hur roligt det är att engagera sig i studentlivet i större utsträckning än andra studenter, säger Henrik Möller, kurator på Göteborgs nation.
– Yngre killar är nog mer sugna på fest, tror Johan Rundberg, ordförande i Kuratorskollegiet.
De har naturligtvis rätt båda två.
Nationerna ska ha beröm för en stor del av sin verksamhet. Det ordnas baler, sportas, lagas luncher, serveras öl, tittas på film, trycks tidningar, prövas viner, bokas band – allt på ideell basis. Och verksamheten verkar tilltala ett flertal av studenterna. Men problemet är att det inte är ett flertal som betalar. Det gör alla studenter.
Nationsobligatoriet gör att du måste vara med i en studentnation för att kunna plugga i Lund, vare sig du vill det eller inte. Därför måste det vara nationernas ansvar att erbjuda ett fördomsfritt studentliv.
Men att skapa en verksamhet som tilltalar alla är ingen bra lösning. Att försöka få alla nöjda slutar lätt med att ingen blir det, som det brukar heta. Nej, det handlar om att skapa en verksamhet där ingen ska känna sig oönskad, inte nödvändigtvis tilltalad men heller inte förlöjligad och utestängd.
När man på Malmö nation klär ut sig till hemlösa visar man upp en pinsam brist på förståelse för vilka signaler man skickar ut. Trots det märks knappast några reaktioner, för i Lund stavas ofta fördomar tradition. Studenter har alltid spexat med glimten i ögat. Och så kommer det att vara ända tills den dag någon i stället sätter skrattet i halsen.
Den dag som en arabisk student vid Lunds universitet ifrågasätter varför hon ska betala en nation för att andra studenter ska spela ut sina fördomar mot araber där, finns det tyngd i orden. Då lär nationsobligatoriet hänga löst.
Det är detta som fått mig att ta moralpiskan i handen. Om nationerna tillåter studenter att bete sig så smaklöst i deras lokaler lär det bli deras eget självmord. Nationsobligatoriet skulle falla i kritikstormen och nationerna bli en skugga av sitt forna jag. Det vill jag inte.
Det finns en sak till som är värd att nämna. När ryktet om nationerna i Lund sprider sig i landet – vilka tror du väljer att plugga här? Personer som saknar förståelse för hemlösa? Rasister? Homofober?
Tillbringa resten av min studietid med dem. Det vill jag inte.
Fotnot: Studenter vid utbildningar inrättade efter 1977 och studenter på socionomutbildningen omfattas inte av nationsobligatoriet.
