Det finns inget tvivel om saken – bitter är det nya svart. I Lundagård 3/06 går sju kårer ut och förfärar sig över att Lunds studenter inte är mer som de borde vara.
De sju definierar problemet så väl: Det går att tvinga studenter att vara med i en kår, men inte att rösta. För närvarande. De förklarar problemet mindre väl: Enligt dem beror detta på att studenter är lata.
Alla andra förklaringar (eller ursäkter, som författarna kallar dem) är helt enkelt omöjliga. Sålunda tar studenterna inte sitt ansvar för studentdemokratin.
Kära kårer. Det enda ansvar jag har är att vara ett alibi för novischfester, spex och billig öl med min terminsavgift, som jag givetvis betalar punktligt med ett hjärtligt leende på mina läppar.
Allt annat engagemang i kåren är högst frivillig överkurs. Och jag önskar att jag kunde understryka detta tillräckligt: Anledningen till att jag inte röstar i kårvalet är inte att jag är lat. Anledningen till att jag inte röstar är att jag inte vill rösta.
Men kårerna gör ju så mycket nytta, svarar ni kanske då. Jaha, säger jag. Om man bortser från att denna invändning mest låter som det gamla goda ”jag läser Playboy för artiklarnas skull”.
Dagen jag har valet att inte vara med i leken lovar jag att bry mig.
Det är inte för svårt att rösta. Det är dåligt att rösta. Studentdemokrati är något helt annat än riktig demokrati och förtjänar inte mer bekräftelse än vad man kan tvinga fram.
Att så många studenter struntar i kårvalet är nämligen inte nödvändigtvis ett utslag av lathet. Tvärtom pekar det på att det finns en inte oansenlig grupp studenter med ett visst mått värdighet i behåll.
Per Köhler
Läkarstudent
