Utbildningsfundamentalismen har satt klorna i Sverige.
Den tvingar studenter att sitta i skolbänken allt längre utan att chansen till bra jobb ökar.
Det menar Mats Alvesson, professor i företagsekonomi, som liknar högskolan vid en AMS-filial och tycker att färre ungdomar borde studera.
I slutet av en lång vindlande korridor uppe på Ekonomicentrum i Lund ligger Mats Alvesson ljusa kontor. Böcker, tidningsartiklar och uppsatser står i staplar över hela rummet i den typ av kreativa oreda som bara tycks återfinnas hos universitetsanställda.
Det är som organisationsteoretiker som professor Mats Alvesson gjort sig ett världsnamn. Men vi har kommit för att vi är nyfikna på hans debattbok. I “Tomhetens triumf” som gavs ut i våras driver han tesen att Sverige drabbats av utbildningsfundamentalism, som Alvesson definierar som “en ideologi vilken uttrycker en stark tilltro till – och ofta en naiv övertro på – utbildningens möjligheter och goda effekter”.
– Oavsett vad som är problemet i samhället, så sägs utbildning vara lösningen. Men jag tror inte att den är det för alla, säger Mats Alvesson när vi slagit oss ner i en soffgrupp.
De senaste åren har högskolan byggts ut kraftigt; syftet sägs vara att öka Sveriges konkurrenskraft. Men Mats Alvesson menar att talet om den nya kunskapsekonomin till stor del är en myt. Fortfarande kräver stora delar av arbetslivet ganska små kunskaper i skolämnen.
– Titta bara nere på stan, säger han och slår ut med handen. Där finns affärer, restauranger och kaféer. Och titta på Gnosjö. Det är inte på grund av akademiker som det går bra däruppe. Det beror på entreprenörer som är envisa och som har hög arbetsmoral. Det är en väsentlig del av ekonomin. Men i dag är det en sådan ensidig fokusering på kunskap som måste inhämtas via högskola, säger han.
Resultatet av att allt fler utbildar sig blir i mångt och mycket ett nollsummespel, menar Alvesson, och liknar det hela vid en folksamling. Om en person ställer sig på tå ser hon bättre, om alla andra också gör det har hon inte längre
någon fördel.
På samma sätt utbildar sig studenter under allt längre tid. Inte för att det jobb de kommer att få kräver det, utan för att det ökande antalet examina driver människor till det i CV-förbättrande syfte.
– Men det är ett problem att folk luras att plugga en massa år, när de sedan inte får något jobb. Studier visar också att överutbildade trivs sämre på sina jobb. Och det är kanske inte så kul att jobba som personlig assistent efter tre år på högskolan. Man ger folk förhoppningar som inte infrias, säger Mats Alvesson men betonar att det är bra om folk väljer att studera för den personliga utvecklingen.
Han talar tyst och eftertänksamt, suckar ibland djupt efter en fråga och tycks söka svaret med blicken i taket. I bokform är han rappare, nästan spottar ut sig bitska formuleringar. Som när han skriver om hur utbyggnaden av högskolan påverkar arbetarklassen: “en ny klassfälla, snillrikt (men kanske oavsiktligt) gillrad av dem som påstår sig önska upphäva klassklyftorna”.
För trots att en allt högre andel av personer med arbetarbakgrund börjar studera, menar Mats Alvesson att det har blivit svårare att göra en klassresa. Tidigare var personer med en akademisk examen närmast garanterade att få jobb. Men med flera examina i omlopp har andra faktorer som kontakter och social kompetens blivit viktigare när arbetsgivarna ska anställa.
– Jag tror också att den som har en fördelaktig bakgrund har lättare att navigera genom den snårdjungel som högskolan är. De ser igenom högskolor med många obehöriga lärare och låga antagningspoäng. Men personer med arbetarbakgrund kanske söker till den lokala högskolan och litar på att en examen därifrån är värd någonting, säger han.
Men om Sverige nu är drabbat av utbildningsfundamentalism – vad är orsakerna?
Mats Alvesson ser den massiva ökningen av antalet studenter som ett sätt att dölja arbetslösheten.
– Högskolan håller folk igång. Hur många studenter är det nu? 300 000? Om hälften av dem enbart skulle plugga upp till gymnasienivå skulle det finnas ytterligare 150 000 personer som sökte jobb, säger han.
Men han har också andra förklaringar till varför utbildningen växer.
– Det finns naturligtvis en dynamik i det här, en spiral uppåt. Man vill ju inte framstå som lågutbildad gentemot andra. Det är viktigt att ha ett tjusigt och fint jobb i dag, det är sådana föreställningar som cirkulerar, få vill bli arbetare idag.
Alvesson är bara en av flera den senaste tiden som pläderat för en uppvärdering av andra erfarenheter än formell utbildning. I början av hösten gav till exempel Åsa Moberg ut boken ”Lustpunkten – en bok om inlärning utan utbildning”, där hon berättar om hur hon trots oavslutade gymnasiestudier gjort karriär som debattör och författare. Och i Uppdrag granskning i slutet av augusti kritiserades massutbildningen i högskolan.
Men Mats Alvessons kritik kommer inifrån högskolan. Och han har fört fram den länge. Redan för tio år sedan liknande han högskolan vid en AMS-filial på DN Debatt och skrev att antalet utbildningsplatser borde skäras ner kraftigt, liksom resurserna till vissa forskningsfält som var på modet. I stället skulle pengarna kunna användas till äldrevård och bistånd.
Den gången kallades han konservativ av dåvarande utbildningsminister Carl Tham. Och i augusti i år sa Leif Pagrotsky i en debatt i Uppdrag granskning att Mats Alvessons kritik är orättvis.
Kanske är det därför Mats Alvesson är mån om att påpeka att han själv kommer från en icke-akademisk familj. Han skriver det i boken, nämner det under intervjun och tittar noga så att jag antecknar i blocket.
Men vad är det som gör att han ständigt ger sig in i debatten.
– Det är min skyldighet. Skattebetalarna bekostar så att jag kan ägna två tredjedelar av min tid åt forskning. Och resultatet av mina egna forskningsprojekt ger en annan bild än de självklara sanningar man hör annars. Då tycker jag att det är min skyldighet att föra fram en alternativ bild.
Man kan aldrig räkna med någon impact. Men förhoppningsvis kan man ge någon en tanke. Och har man lite flax tar det lite skruv hos någon av de där 10 000 eller 50 000 som har lite inflytande här i Sverige.
MATS ALVESSON OM…
…konsumtion:
– Jag är mycket kritisk mot den ökande konsumtionen i boken. Jag lever absolut som jag lär, förresten så har man inte tid att konsumera om man är i den här branschen. Det är bra att bo i Lund också. Här går det inte att imponera genom att köra en snygg bil eller något sådant. Mina flickor är likadana. De bryr sig inte om varumärken.
…att väga in studenternas åsikter:
– Många studenter har ett kundperspektiv på utbildningen. De är ofta intresserade av att ta bort jobbig kurslitteratur, få chansen att snabbt skriva omtenta och få tillgång till ex-tentor. Men tillmötesgår man det sviker man arbetsgivarna, samhällsintresset och på längre sikt även studenterna själva. Det finns en motsättning mellan nöjda studenter och universitetets uppgift även om de naturligtvis inte står helt emot varandra.
…studentkårens krav på föreläsare med pedagogikÂutbildning:
– Vad är bra pedagogik? För mig är det någon som lockar fram intellektuell nyfikenhet. För andra verkar det vara att man ska överföra ett visst informationsinnehåll i lätt memorerbar form. Det får inte bli så att man matar studenterna med sked. Efter vad jag har sett finns det en liten korrelation mellan intresse för att gå pedagogikkurser och att vara en bra lärare. Ofta är det tvärtom.
Foto: Jens Lennartsson
