Erik söker mening, en meningsfull tillvaro.
Men bakom hörnen lurar tomheten.
Därför fyller han vardagen med filosofi – trots att det gör ont ibland.
Freud hade placerat honom likadant.
Erik Bryngelsson ligger ner i soffan och låter nacken vila mot armstödet.
Han talar, något han kan göra oavbrutet. Och när han gör det låter det som psykoanalys där Erik är både patient och psykolog. Tankarna och orden flödar.
– Det är skönt att prata. Förr valde jag att vara tyst om jag inte visste den exakta meningen med det jag skulle säga. Nu snackar jag på. Men jag har lite problem med sanningen. Jag ljuger en del, men ofrivilligt. Men jag har lärt mig att leva med språket, och hantera det.
Uttalandet visar sig vara typiskt för Erik. Spretigt, självutlämnande och i högt tempo.
Ordnar filosofikaféet
Vi befinner oss i ett dunkelt rum i källaren på Kalmar nation. Om en stund är det dags för denna veckas upplaga av Filosofikaféet, men ännu har varken föreläsare eller besökare anlänt. Filosofikaféet anordnas varannan onsdagskväll av en grupp studenter och riktar sig till filosofiskt bevandrade såväl som intresserad allmänhet. Besökarna får först lyssna till ett föredrag kring ett filosofiskt ämne och sedan delta i den efterföljande diskussionen.
Just i kväll är det moralbegreppet som ska diskuteras.
Nietzsche väckte filosofiintresset
Efter att i flera år lagt ner mycket tid på engagemang i olika spex, slocknade Eriks teaterlåga förra året. Erik och hans kamraters försök att förnya spextraditionen fick inget gehör, så nu satsar han på olika filosofiprojekt istället.
Förutom kafékvällarna har Erik startat filosofitidskriften Betraktaren, och jobbar extra som mentor och studiehandledare på Filosofiska institutionen där han nyss också skrivit sin C-uppsats i teoretisk filosofi.
När Erik gått ut gymnasiet i sin hemstad Örebro följde ”en tid av ovisshet”, som han uttrycker det. Erik visste inte alls vad han ville göra, så han provade på att bo i både Berlin och Skottland och ”åkte mycket skidor”. Men så läste han lite av den tyske filosofigiganten Friedrich Nietzsche och det slumrande intresset för ämnet väcktes. Erik flyttade till Lund och Filosofiska institutionen.
Rädsla för meningslöshet
Numera lägger Erik en stor del av sin fritid på filosofin. Men själv vill han inte se det så.
– Jag vill ha en syntes mellan allt jag gör, sammanfoga skola och fritid till exempel. Man ska aldrig göra något som är tråkigt, lägga en massa hjärtslag på sådant. Och det är viktigt att det man gör känns meningsfullt.
Det sista är något Erik återkommer till flera gånger. Han drivs av en vilja att känna mening med sina handlingar, och av en rädsla för att känna tomhet. ”Det gör kanske alla i och för sig”, säger han, men för Erik är det mycket påtagligt.
– Jag vill hela tiden att mitt liv ska bli meningsfullare. Jag är rädd för känslan av meningslöshet och den ångest som sätter in då.
Vill ha en extra dimension
Den känslan försöker Erik hålla borta genom sina projekt och genom att ge sina vardagliga göromål minst en extra dimension.
– Jag kan inte bara lyssna på musik, då måste jag till exempel mejla samtidigt.
Kruxet är dock att inte förlora i nöje det han genom sina aktiviteter vinner i ”meningsfullhet”.
– Det är där problemen kommer in. Men att göra något som bara ger tillfredställelse och självbekräftelse är riskabelt. Då riskerar man att hamna i ”intet”. Blir man nöjd, då stannar man ju upp.
Mansdominerat kafé
Klockan närmar sig åtta och de första kafégästerna anländer. Erik gör i ordning fika medan hans medarrangörer försöker förvandla Kalmar Nations dansgolv till ett vardagsrum med fåtöljer, små bord och levande ljus.
I kväll är det en filosofistudent på D-nivå som ska inleda med ett föredrag om moral.
När han sätter igång har vi hunnit bli 15 personer i lokalen. Fjorton killar, en tjej. Alla lyssnar koncentrerat mellan kaffeklunkarna. Presentationen går under rubriken ”Varför ska man vara moralisk?”, och föreläsaren grunnar på ett ”fundamentalt rättfärdigande av moralen i omoraliska termer”.
Efter en kvart släpps ordet fritt. Och cirka två sekunder senare ställs den första filosofiska frågan. D-studenten svarar så gott han kan.
Frågestunden utvecklas så småningom till ett samtal, en debatt. En för tillställningen ”het” diskussion utbryter kring vad som är skillnaden mellan förklarande och rättfärdigande. Erik gör några inlägg, som är mer undranden än påståenden.
Filosofi gör ont
Tidigare på kvällen har Erik förklarat ambitionen med Filosofikaféet: att sudda ut skillnaden mellan skola och fritid, mellan tråkigt och roligt.
– Det finns en invand syn på vad som är tråkigt och vad som är kul. Skola och jobb ses ofta som det ”tråkiga” och fritid som ”kul”. Det är en dålig uppdelning. Skola ska också kunna vara ”kul”, det är därför vi startat kaféet.
Erik gillar verkligen filosofin och dess metoder. Men det är många gånger inget ömt förhållande och han vet inte om han skulle vilja syssla med filosofi på heltid i framtiden.
– Filosofi gör ont. Det är inget man blir glad av. Världen hade nog varit bättre utan filosofi, den skapar en meningslöshet på något sätt. Men visst, jag skulle ju vilja bli nästa Nietzsche – det vill ju alla. Men att bli filosof kräver att man ifrågasätter allt, även sig själv, och jag vet inte om jag skulle orka det.
Inte rädd för att bränna ut sig
Tillbaka till kaféet. Den böljande diskussionen har pågått i nästan två timmar och gästernas hjärnor börjar bli trötta. Det blir allt glesare mellan både folk och debattinlägg i lokalen. Ett par besökare har gått hem. Några andra står ute på bakgården och röker. En blandning av rå höstluft och cigarrettlukt letar sig in genom dörren som står på glänt. Erik tittar på klockan, ställer sig upp och föreslår att Filosofikaféet ska stänga för denna vecka.
Han börjar städa – bord, soffor, stolar och kaffekoppar plockas undan.
Jag undrar om Erik inte är rädd för att bränna ut sig själv i längden. Han har sagt att dega hemma en lördagskväll kan vara en katastrof för honom, och han jagar ständigt dessa ”meningsfulla” aktiviteter.
– Nja, jag skulle nog inte kunna pressa mig själv till det. Utbränd blir man av kalla relationer till människor, eller av press från företag. Men vem vet, jag kanske vill bli utbränd och galen, som Nietzsche.
ERIK BRYNGELSSON OM…
…en vanlig dag:
– Från klockan tio på morgonen till nitton på kvällen försöker jag hinna med så mycket jobb, skola och möten som möjligt. Efter det inleds ”min andra fas av meningsfullhet”. Det kan vara att träffa kompisar eller att gå ut och dansa eller nåt.
…en vanlig vecka:
– Jag vaknar upp på måndagen och inser att jag måste göra en massa saker. En fördröjd ångest förföljer mig sedan hela veckan eftersom jag bara hinner med hälften av vad jag vill.
…filosofskägg:
– Om jag bara kunde skulle jag skaffa ett skägg. Min bror har värsta talibanskägget.
Foto: Jonas Jacobson
