Latin och klassisk grekiska kan sjunga på sista versen i Lund.
Men hotet mot de anrika språken väcker också en annan viktig fråga: vilken uppgift har egentligen våra universitet?
I skrivande stund hotas latinet och den klassiska grekiskan vid Lunds universitet av nedläggning – allt för få studenter vill läsa språken. Kampen för att behålla de klassiska ämnena har precis börjat. Men varför bry sig om språk som ingen haft som modersmål på tusentals år?
En viktig nyckel till det förflutna
När Lunds universitet grundades år 1666 var latin det allmänna universitetsspråket. För bara ett par hundra år sedan talade och skrev fortfarande hela vetenskapssamhället på latin. Språket utgör en viktig nyckel till det förflutna.
Med latinet och grekiskan skulle en svårersättlig källa till kunskap om vår vetenskapliga, filosofiska och religiösa historia försvinna från Lunds universitet. Och det kan även drabba forskare inom andra ämnen.
Men frågan är större än de klassiska språkens framtid. Vi behöver svara på frågan: vad vill vi med våra universitet?
Bildning är mer än bara utbildning
Ett av svaren är naturligtvis att de ska bidra med högutbildad arbetskraft för att samhället ska kunna utvecklas och konkurrera med omvärlden.
Men det är inte det enda. Lika grundläggande är att lära människor att tänka självständigt, ge dem kunskaper om världen och öka det totala vetandet om den.
Universitetsstudier handlar inte bara om utbildning, utan också om bildning. Därför finns ämnen och kurser som inte omedelbart leder till samhällelig nytta och där meningen med studierna eller forskningen kan verka dunkel. De behövs, eftersom vi inte alltid från början vet var vi ska leta efter de rätta svaren.
I dag inriktar sig systemet för högre utbildning i Sverige allt mer på att studenterna ska in på universitet och högskolor så snart som möjligt efter gymnasiet, ta sig igenom studierna på kortast möjliga tid och få ett arbete direkt efteråt.
Ett steg i den riktningen är de stränga reglerna för studiemedel, som ger små möjligheter att ångra sitt val av utbildning eller att studera något som ligger utanför ramarna för det tänkta arbetet. Ett annat är pensionssystemet som kräver allt fler år i arbete för att skrapa ihop en pension som går att leva på.
Inte anpassat till ämnen med få studenter
Men den som satsar på att läsa latin eller klassisk grekiska har i dag få framtida karriärvägar: antingen blir man forskare eller lärare. Varken karriärutbudet eller antalet tjänster är särskilt stort – och därför är det inte heller förvånande att studenterna väljer andra ämnen.
Det betyder att allt färre personer håller i den viktiga nyckeln till vår kulturhistoria. Den utvecklingen är oroande.
Samtidigt, om man bortser från den allmänna vikten av bildning, kan vi kanske klara oss med en mindre grupp som behärskar de klassiska språken.
Men då blir den gruppen desto viktigare.
Det stora problemet är att dagens resursfördelningssystem överhuvudtaget inte är anpassat till ämnen med få studenter, men som ändå kräver relativt stora resurser för att överleva. Utan studenter – inga pengar från staten.
Värda att bevara
Visst har både universitetet, området och institutionen sina delar i skulden för det svikande studentantalet – det handlar till viss del om bristande marknadsföring. Men framför allt prioriteras bildning alldeles för lågt, både av politikerna som vill skjutsa studenterna genom systemet och av arbetslivet som inte tar studier i humaniora på allvar.
Därför borde resurserna fördelas efter mer än bara studenternas tillfälliga intresse. Det finns ämnen som är värda att bevara även om bara ett fåtal vågar söka dem just nu.
biträdande redaktör
