– Jag har en stämpel i pannan. ”23 år” står det, säger Annie Johansson.
Hon har just tagit studieuppehåll från juristutbildningen i Lund för bli riksdagens yngsta ledamot. Ett epitet som är en välsignelse och en förbannelse på samma gång.
De har talat om storm i flera dagar. Från fönstren längst upp i riksdagshuset ser man hur vinden sliter i flaggan över Rosenbad och får Riddarfjärdens vatten att fradgas i ilskna vågor.
– Usch, jag hoppas att det inte blir en ny Gudrun. Ännu en tragedi och mer politiskt arbete, säger Annie Johansson och fortsätter visa runt i huset där hon både arbetar och bor. Övernattningslägenheten ligger på sjätte våningen, hon tar hissen ner till jobbet.
– Det är som mitt korridorsrum på Vildanden, ungefär. Sjutton kvadrat och kök i garderoben, jätteläckert. Men det är en fantastisk utsikt.
Ingen politisk gröngöling
Klackarna klapprar mot det blanka stengolvet i riksdagshusets korridorer. Hon ler rutinerat mot fotografens kamera och slänger då och då iväg någon skämtsam kommentar. Hon är slipad, men ger ett avspänt, sympatiskt intryck.
Det har gått fort för Annie. För bara ett par veckor sedan var hon lundastudent i straff- och processrätt. Nu har hon bytt föreläsningar på Juridicum mot debatter i plenisalen och sammanträden i konstitutionsutskottet.
– Jag har kommit på mig själv när jag fyllt i enkäter nyligen. Där det står titel har jag skrivit Jur. stud och sedan kommit på att jag är riksdagsledamot, säger hon.
Men hon är knappast någon politisk gröngöling. Sedan 2004 är hon vice förbundsordförande i centerpartiets ungdomsförbund. Och i drygt ett år inför valet bedrev hon en intensiv personvalskampanj som partiets andranamn i Jönköpings län.
Nervös väntan
Någon promenadseger blev det inte, på valvakan visade det sig att centerpartiet bara fått ett riksdagsmandat i länet. Dagen efter började Annie packa för att åka tillbaka till Lund och gå på föreläsning som vanligt på tisdagsmorgonen.
– Jag gick ändå in på val.se för jag tänkte att jag kan ju kolla hur det går. Då ledde jag med 800 kryss. Jag gick in till straffrättsprofessorn och sa att ”jo, jag kanske inte kommer tillbaka”, säger hon.
– Det var en hysterisk tid, jag satt och klickade på uppdatera i ett dygn. Halv elva på onsdag morgon ringde Radio Jönköping, då hade jag fått de åtta procent som krävdes och det var klart. Sedan började det ringa konstant.
Valde politiken före fotbollen
Att Annie skulle ägna sig just åt politik var inte självklart, däremot att hon skulle läsa vidare och bli jurist.
– Jag tror att jag var fjorton när jag sa till lokaltidningen att jag ville bli advokat eller domare när jag blir stor, säger hon.
Efter idrottsgymnasiet i hemstaden Värnamo och en karriär som målvakt i Värnamos damfotbollslag bar det av till Lund, där hon gick med i Hallands nation för att kunna spela i deras division tre-lag.
– Fotboll var mitt liv, men i samma veva som jag flyttade till Lund började jag att aktivera mig i politiken. Man hinner inte göra mer än en sak 100 procent vid sidan om studierna.
Senaste året har varit allra intensivast. Mellan föreläsningarna i Lund var hon uppe i Jönköpingstrakten två-tre kvällar i veckan för att möta väljare och göra sig ett namn.
– Jag var ingen vanlig student om man säger så, säger hon.
Får ständigt kommentera sin ålder
Efter den dramatiska valutgången har uppmärksamheten runt Annie formligen exploderat. Som riksdagens yngsta ledamot och dessutom inkryssad har hon figurerat i stort sett i alla större medier. Men även om den mediala uppmärksamheten är varje folkvalds livsluft har Annie också upplevt baksidan av att sticka ut i statistiken.
– Innan valdagen fick jag kommentera politik, efter valdagen har jag fått kommentera min ålder. Jag kan känna att jag bemöttes med större respekt som vice ordförande i ungdomsförbundet än jag gör nu som yngst i riksdagen. Då var det ingen som visste hur gammal jag var, då visste de bara att jag var där för att lobba och påverka.
Målmedveten rebell
Om sin nya tillvaro har Annie annars nästan bara positivt att säga.
– Men det är inte ett så glammigt liv som man tror. I förrgår när jag satt och jobbade fram till halv ett på natten gick jag upp och poppade popcorn för att försöka lätta upp livet, säger hon och skrattar.
Hon utstrålar en uppfriskande respektlöshet, något som säkert gjorde sitt till för att Annie blev en av bara sex riksdagsledamöter som röstades in genom personval.
Själv odlar hon aktivt bilden av ungdomlig rebell, vilket märks på hennes medvetet provocerande livsmotto: ”Ät upp kakan, annars tar någon annan den.”
Men bakom imagen skymtar en kalkylerande målmedvetenhet fram. James Dean-faktorn sjunker betydligt när hon berättar att hon lever sitt liv efter tioårsplaner och valde centern genom att läsa igenom alla partimanifest och göra plus- och minuslistor.
Motionerar om ungt företagande
Som ung och student menar Annie att hon kommer in med helt andra perspektiv än de etablerade politikerna.
– Alliansen har en mycket bra jobbpolitik, som också riktar sig till studenterna. Men man har missat de studiesociala frågorna. Jag tycker det är synd att man inte avskaffade fribeloppet till exempel. Eller att man inte ökade studiemedlet, eftersom jag själv har levt på 6 900 kronor i månaden och vet hur det känns, säger hon.
Till viss del tänker hon därför koncentrera sig på ungdoms – och studentfrågor, kombinerat med sitt hjärtebarn, företagspolitiken. Nu i höst har hon exempelvis lagt motioner om satsningar på ungt företagande och att studenter ska kunna dela in sitt läsår i tre terminer.
De närmaste fyra åren är utstakade för Annie. Med sedan är framtiden oviss, det är väljarna som avgör. Själv funderar hon på att läsa in de 60 återstående poängen till sin examen under sommaruppehållen och sitta en eller två mandatperioder till.
– Jag har en ny tioårsplan att rätta mig efter, säger hon.
Foto: Samuel Claesson
