”Allt för få studenter tar ansvar för sin utbildning”

Professor Mats Alvesson vidhåller sin kritik mot studentinflytandet i utbildningen.

”Många studentkrav baseras i kortsiktiga och krassa intressen och bidrar inte positivt”, skriver han i replik till studenten Anna Kovasna.

Replik:

Jag menar att alltför många studerande har ett kund- och CV-maximeringsperspektiv på högskolan och att studentinflytande ibland leder till sänkta snarare än höjda krav. Det gläder mig att studentpolitikern Anna Kovasna i Lundagård 9/06 menar att många studerande förfäktar det senare.

Jag håller också med henne om att universitetet och lärarna ofta ställer alldeles för låga krav. I min bok Tomhetens triumf. Grandiositet, illusionsnummer och nollsummespel (Atlas 2006) dokumenteras och analyseras högskolan ingående.

Studenterna ägnar måttlig tid åt studierna

Även om det finns ambitiösa och genuint intresserade studenter ägnar flertalet måttlig tid åt sina studier. Högskoleverkets studie Studentspegeln 2002 konkluderar att “ett krasst yrkes- och karriärtänkande tycks prägla många studenters synsätt”. Endast 32 procent av samtliga studenter lägger ner mer än 30 timmar i veckan på sina studier.

Så här kan man läsa ur en kallelse till ett pedagogiskt seminarium från studierektorn på en institution:

”I många utvärderingar har vi under senare år kritiserats av våra studenter för att vi har för få undervisningstillfällen, eller kontakttillfällen som det numera heter. Samtidigt säger sig studenterna i snitt ägna 20-30 timmar per vecka (i bästa fall) åt sina studier […]För att använda ett nysvenskt ord så förväntas vi alltmer agera ”curlinglärare” åt våra studenter.”

Vill slappa studenter kräva högre kvalitet?

För de riktigt duktiga studenterna borde kanske 20-30 timmars studier i veckan vara tillräckligt, men för genomsnittsstudenten är det lågt. Måttliga krav, måttligt engagemang och måttliga arbetsinsatser torde innebära måttligt lärande.

För det har lärare, universitetsledning, politiker och studenter ansvar, men eftersom ingen tvingar studerande till dessa slappa insatser är det svårt att tro att flertalet gärna använder ökat inflytande till att kräva bättre kvalitet. Kvalitet i meningen ordentlig intellektuell kvalificering och goda kunskaper är naturligtvis väldigt mycket en fråga om ansträngning och arbetsinsats, även om kursuppläggning och lärarresurser också har betydelse.

”Det ska vara lätt att bli godkänd”

Studentinflytande handlar ofta om att öka möjligheterna bli godkända. I sig är det inget fel att kräva snabba omtentor för att få studiemedel. Och jag förstår att studenter tycker att obligatorisk pedagogisk utveckling har ett symbolvärde.

Dessvärre blir huvudlogiken densamma som för utbildningsfabrikens övriga anhängare – sysselsättningsintresserade politiker, genomströmningsinriktade universitetsledningar och slappa lärare: det skall inte vara för svårt att bli godkänd och få ihop poäng.

För studentrepresentanter finns ett dilemma i att man å ena sidan vill tillgodose studerandes omedelbara behov av att bli godkänd, å andra sidan ha en utbildning som är kvalificerande och värdefull. Det senare kräver en betydligt högre kravnivå än dagens – och en sådan skulle medföra att en hel del kanske inte kan rädda sina poäng och studiemedel med en 20-30 timmars arbetsvecka.

Vi är överens om att förkasta kundperspektiv

Att Anna Kovasna gärna vill ställa högre krav och förkastar kundperspektiv är glädjande och här är vi överens. Studentinflytande som medför att ett examensbevis faktiskt säger något om kunskaper och kvalificering är värt att stödja. Men många studentkrav baseras i kortsiktiga och krassa intressen och bidrar inte positivt.