”Jag fick ingen information om situationen på arbetsmarknaden”, hävdar den nyutexaminerade.
Men kan man verkligen skylla på någon annan om allt man läst före livets kanske viktigaste beslut är tjugo rader i en kursbroschyr?
Det gnisslar och piper och stånkar både här och där på universitetet i dessa dagar. Efter femton års konstant utbyggnad minskar antalet studenter. Söktrycket inför våren är det lägsta sedan 2001, skriver Sydsvenskan. Lunds universitet måste ömsa skinn och det gör ont. Lärare får sparken, kurser försvinner, ja, till och med latinet är hotat.
När den borgerliga regeringen presenterade sin budget för drygt en månad sen fick den kritik från vissa håll för att den inte fortsatte att bygga ut högskolan. Nu skär lärosätena på egen hand ner än mer på antalet platser.
Studentens eget ansvar
Inte konstigt att de i en sådan situation tar till alla knep för att värva fler studenter.
I augusti undersökte SVT-programmet ”Uppdrag granskning” hur universitet och högskolor marknadsför sig mot studenterna. I marknadsföringen av över 600 utbildningsprogram fanns inte ett ont ord om den kommande arbetsmarknaden. Vissa råd var rent lögnaktiga. Växjö universitet försökte till exempel inbilla studenterna att bibliotekarie är ett framtidsyrke, trots att arbetsmarknaden för utbildade är mycket kärv.
Lärosätena bör givetvis bli bättre på att informera. Men vad som inte nämnts i debatten är studentens eget ansvar.
Inga stora efterforskningar
För det är ett problem att många studenter tar alldeles för lättvindigt på valet av såväl utbildning som lärosäte.
Själv gjorde jag inte mer än en kvarts efterforskningar före beslutet att flytta ner till Lund och läsa statsvetenskap. En blöt kväll i baren på VG:s som gymnasist, vilket visserligen i viss mån kan betraktas som research, och jag hade bestämt var jag skulle plugga. Jag blir nästan matt när jag tänker på det.
En investering som borde tänkas över mer
För det är knappast den statsvetenskapliga institutionen i Lund som är den främsta i Sverige. Dit borde jag naturligtvis ha sökt mig om det var den bästa utbildningen jag hade för ögonen.
Beteendet är märkligt. För en utbildning är en stor investering i både tid och pengar. Skulderna vi drar på oss under några glada lundaår kommer vi att betala av de närmaste 25 åren. Och då har jag inte räknat med den uteblivna lönen som är resultatet av att vi pluggar i stället för att jobba.
40 minuters framtidskoll
Är det då för mycket begärt att studenter som ska lära sig källkritik inte litar blint på vad universitetets egen broschyr säger om arbetsmarknaden?
Och kan man inte i alla fall lägga fyrtio minuter på att undersöka arbetsmarknaden som man ska tillbringa de närmaste fyrtio åren på?
Det finns inga garantier
När nyutexaminerade talar om lurendrejeri från lärosätenas sida, är det nog i viss mån även självbedrägeri från studenterna.
De famlar efter garantier som de innerst inne vet att ingen kan ge dem. För en akademisk examen är inte längre självklart lika med fast anställning. Den sorgliga sanningen är att många studenter examineras rakt ut i arbetslöshet. Och att det kommer att fortsätta att vara så även i framtiden.
redaktör och ansvarig utgivare
