Som student är det svårt att hävda sin rätt mot universitetet, som ofta struntar i studenternas rättighetslista.
Förhoppningsvis kan en studentombudsman sätta styrka bakom det kraftlösa dokumentet.
En av mina vänner har råkat ut för en dålig uppsatshandledare. Hon är visserligen insatt i ämnet, men inte särskilt intresserad av sin uppgift som hon misskött på en rad olika sätt. Situationen innebär ett svårlöst dilemma för min vän. Ska hon byta till en annan handledare, som kan ämnet sämre än den första? Och dessutom känner den förra handledaren? Risken är stor att hon stämplas som den jobbiga studenten som aldrig blir nöjd. Att i framtiden lyckas få en doktorandplats verkar i så fall närapå omöjligt.
Viktigt med regler
Universitetet är en hierarkisk organisation där studenterna befinner sig i underläge. Vi är alltid i händerna på lärare, handledare och examinatorer – som gör det svårt för oss när de inte sköter sitt jobb på ett bra sätt.
Därför är det viktigt att reglerna för vilka skyldigheter universitetet har gentemot studenterna är tydliga.
Rättighetslistan en papperstiger
För tio år sedan lyckades lundastudenterna kämpa till sig en rättighetslista. I den står bland annat inskrivet att schemat ska finnas tillgängligt en månad före terminsstart, att man har rätt att byta examinator efter två underkända tentor och att tentagenomgången bör ligga minst två veckor före omtentan.
Fast alla som läst vid Lunds universitet vet att listan är en papperstiger. Att tentaresultatet sätts upp först några dagar före omtentan är allt för vanligt och att schemat kommer tidigare än uppropet händer knappast.
Det är nonchalant mot studenter som behöver planera sin tid, inte minst de vars barn ska få tid på dagis.
Ingen grund för rättslig talan
För studenternas rättigheter är i själva verket bara mål. I en fotnot förklarar de att det ska vara institutionernas strävan att så långt som möjligt uppfylla punkterna. Men att listan inte kan utgöra någon grund för rättslig talan gentemot universitetet.
Universitetet har helt enkelt gjort det lätt för sig och sett till att listan kan användas när det passar dem.
Bra med studentombudsman
För en enskild student är det jobbigt att vara den som tar striden. Att bana väg för dem som kommer efter kan innebära att försvaga de egna chanserna.
Det är bland annat därför som studentkårerna finns. Men i dag har de dubbla uppgifter: att föra studenternas talan i universitetets alla organ – och att hjälpa enskilda studenter som kommit i kläm. Det är lätt hänt att den första uppgiften tar överhand när tiden inte räcker till.
Därför är det positivt att planerna på en studentombudsman tar fart. Redan i år kan kårerna komma att anställa en person som ska stötta studenter som diskrimineras eller behandlas felaktigt på något annat sätt. Uppgiften kan förhoppningsvis skötas betydligt lättare av en person som fått tid och möjlighet att verkligen sätta sig in i frågorna och dessutom så småningom samlat på sig erfarenhet av tidigare fall.
Universitetet betalar
Just nu är förslaget att universitetet betalar studentombudsmannens tjänst, men att den tillsätts av studentkårerna. Lösningen är inte oproblematisk – risken finns att finansieringen stryps när universitetet möter strängare tider och studentombudsmannen blivit ett irritationsmoment.
Fast att vänta på att kårerna ska komma överens i finansieringsfrågan vore minst sagt hopplöst. Då är det bättre att de åtminstone kommer i gång med hjälp av universitetets pengar.
En rättighet i alla lägen
Men även om en ombudsman är välkommen är det inte hela lösningen på studenternas situation. Minst lika viktigt är att studenternas rättighetslista blir mer än ett välment, men tandlöst dokument.
En rättighet måste vara en rättighet i alla lägen, inte bara när institutionen eller läraren har tid och lust att bry sig.
biträdande redaktör
