Sverige har ett problem; studenterna är för gamla och pluggar alldeles för länge.
Nu klurar politikerna på hur de på ett snällt sätt ska säga: klipp dig och skaffa dig ett jobb.
Frågan är om de inte bör ta vägen om plånboken.
Visst är det lite ironiskt. Mitt i alla lovtal till kunskapssamhällets fröjder har politikerna fått ett rakt motsatt problem på halsen.
Svenska studenter pluggar för länge.
Efter sju år har endast 45 procent tagit en examen. Plussar man på fyra år till har 55 procent lyckats.
Dessutom är vi redan lastgamla när vi börjar plugga, 23 år. Det är fem år äldre än studenterna i Frankrike och Irland och tre år äldre än genomsnittet i Europa.
Dyrt för både samhället och individen
Det är dyra år. För samhället betyder de förstås ökade utbildningskostnader, men framför allt minskade skatteintäkter.
För individen leder det till högre studieskulder och lägre lön. Enligt en undersökning från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering leder två års uppskjutna högskolestudier till en minskning av livsinkomsten som motsvarar nästan en halv genomsnittlig årsinkomst vid 40 års ålder.
Vettiga utredningsförslag
I december kom en utredning om hur unga människor snabbare ska komma ut i arbetslivet. Och förslagen som utredaren Lil Ljunggren Lönnberg presenterar i kapitlet om högskolan är bra.
Till stora delar är det saker som du och jag och de flesta studenter diskuterat länge.
* Höjda studiemedel ger studenterna chansen att koncentrera sig på studierna och därmed bli klara snabbare.
* Rätt till praktik tvingar universiteten att anpassa sig till en verklighet där studenter pluggar för att få jobb, inte för att få den där enda doktorandtjänsten.
* Ökat fokus på direktövergång från gymnasiet till högskolan kan sätta stopp för vansinnet där 15 procent av alla gymnasieelever går direkt till Komvux.
Sammantaget är det förslag, som om de genomförs, skulle leda en bra bit på vägen.
Lånerabatt möts av protester
Men Lil Ljunggren Lönnberg har också ett förslag som blivit mer omdiskuterat: att ekonomiskt belöna studenter som blir klara i tid. Systemet finns redan i våra grannländer. Norska studenter får en del av sina lån avskrivna, finnarna får en skatterabatt.
Men i Sverige har förslaget främst mötts av protester. Sveriges förenade studentkårer anser att förslaget endast gynnar de som redan har det bra.
Och visst kommer förslaget att innebära en hel del pengar till studenter som skulle klarat sig igenom universitetet lika bra ändå.
Men det kan också att leda till att andra lägger manken till lite extra när det finns möjlighet till belöning.
Moroten kan vara väl värd ett försök, piskan har redan använts utan framgång. I början av 2000-talet kortades rätten till studiemedel från fjorton till tolv terminer. Dessutom blev lånevillkoren klart tuffare. I dag går en hög andel av studielånen till kronofogden.
En tanke värd att testa
Men mycket tyder på att studenterna ändå inte insett hur tuffa de nya villkoren är. Enligt studentbarometern har en tredjedel av kvinnorna och två femtedelar av männen inte det minsta påverkats av tanken på återbetalning när de väljer sin studieplan.
De tycks jämföra sig med sina föräldrar som mötte en betydligt mer gynnsam arbetsmarknad och fick frikostiga lån under sin studietid.
En lånerabatt skulle betyda en mer tydlig ekonomisk signal om vikten av att bli klar i tid. Och varför inte. Om samhället tjänar på att studenter kommer ut i arbetslivet några år tidigare, kan väl studenten få en del av de pengarna som en belöning.
I kombination med de andra förslagen är det en tanke väl värd att testa.
redaktör och ansvarig utgivare
