Tennisspelarna förlorade – det blir ingen byggnadsÂminnesmärkning av Gerdahallen.
Men det betyder inte att det är klart för ombyggnad av tennisbanorna.
Frågan kan slutgiltigt komma att avgöras i domstol.
Striden om de två tennisbanorna har nu pågått i över ett år. Träningscentret Gerdahallen vill bygga om banorna till omklädningsrum och motionssalar för att rymma sina allt fler besökare.
Men en grupp tennisspelare protesterar och har bildat en stödförening för att bevara hallen.
Föreningens senaste drag för att stoppa ombyggnationen var att försöka få hallen förklarad som byggnadsminne.
Nu har dock Riksantikvarieämbetet sagt nej till det.
Hallens kulturhistoriska värde har i hög grad gått förlorat då den genomgått båda yttre och inre förändringar, menar man.
Stödföreningen besviken
Christer Svensson från stödföreningen är besviken.
– Det är ett tamt nej tycker vi. Vad Riksantikvarieämbetet säger är att hallen har ett stort kulturhistoriskt värde, men att det ytterst är en fråga för kommunen, säger han.
För Gerdahallens vd Anders Faager råder det dock ingen tvekan om att tennishallen måste byggas om.
– Om vi ska kunna erbjuda studenterna nya aktiviteter måste vi ha mer plats. Annars får vi byta ut några av våra andra aktiviteter, och det är inget som vi vill göra, säger han.
Tveksamt utan gåvobrev
Efter beslutet från Riksantikvarietämbetet går nu matchen om banorna in i ett nytt skede.
Nu handlar tvisten om huruvida hallen har donerats till universitetet för att endast användas för tennisspel.
Om så är fallet kan det visa sig vara svårt att bygga om hallen för annan motionsverksamhet.
Men en utredning som juristen Katarina Olsson gjort på uppdrag av Gerdahallen och som Lundagård tagit del av visar på en stor osäkerhet om hallens juridiska status.
Ett gåvobrev saknas och därför är det svårt att avgöra syftet med donationen. Dessutom är det inte klarlagt vem som är givare, såväl allmänheten som fonder och stiftelser har bidragit till hallens byggande.
Kan avgöras av domstol
Katarina Olsson menar att frågan om tennis är den enda tänkbara idrotten i hallen slutligen endast kan avgöras av domstol.
Hon slår däremot fast att insamlingen inte syftade till att gynna någon annan grupp än studenter. Den slutsatsen missgynnar stödföreningen som nästan uteslutande består av icke-studenter.
