Generation efter generation heltidsarvoderade i studentvärlden jobbar tills de blöder näsblod och inte kan sova om nätterna av ren stress.
Problemet är att det anses helt normalt.
Klockan är halv två på natten när mobiltelefonen till en nationsanställd ringer.
– Vi har slut på tiokronor i baren.
– Då kanske ni kan använda femmor.
Episoden är varken påhittad eller ovanlig. Det är ett tufft jobb att vara heltidsarvoderad i Lunds studentvärld.
En enkätundersökning som Lundagård gjort bland de studenter som är anställda på kårerna, nationerna och AF visar att många lider av sömnsvårigheter, har svårt att koppla bort jobbet och tappar sina sociala kontakter utanför kåren eller nationen.
Lägger sin fritid
Det mesta arbetet i Lunds studentvärld utförs av ideellt aktiva, som lägger sin fritid på allt från att servera öl till att sitta i styrelsemöten på institutionerna. Utan det frivilliga engagemanget hade det varken blivit några nationsluncher, spex eller genusperspektiv på utbildningarna.
Men just det faktum att så många jobbar ideellt bygger en attityd som gör situationen svår för dem som faktiskt får betalt. Utöver ordinarie arbetstid finns det nämliga tydliga förväntningar från andra aktiva på att de anställda även ska lägga sin fritid på organisationen.
De ska både ta emot leveransen från Ica på morgonen och laga tackmiddagen på kvällen.
Vill inte lyckas sämre än företrädarna
Problemet är att medan en ideell medarbetare oftast jobbar på sina egna villkor, har den som är anställd hela tiden det yttersta ansvaret. I enkäten vittnar många om att det varken går att bli sjuk eller stänga av mobilen – då riskerar verksamheten att stanna av.
Eftersom det ligger prestige i uppdraget drar inte heller de heltidsarvoderade själva i nödbromsen. Ingen vill ju vara den som drar ner organisationen, som lyckas sämre än sina företrädare.
Måste ändå försvara lönen
Men trots att den genomsnittliga arbetstiden ligger på 58 timmar i veckan är det inte ovanligt att de anställda i studentvärlden tvingas försvara sin lön, som i bästa fall ligger någon tusenlapp över studiemedlet.
Kanske sticker det i ögonen på någon att de studentvalda tjänar mer än dem som de representerar. Men då bör man komma ihåg att många tvingas betala tillbaka studielånet redan under första året, de får inte längre bostadsbidrag och har sällan någon tid att jobba extra.
Att höja lönerna rejält är svårt, eftersom de betalas av studenternas pengar. Men risken med dagens situation är att enbart de med föräldrar som har råd att hjälpa till ekonomiskt har råd att ta jobbet.
Och att vissa kårer kämpar för att höja studiemedlet till en nivå över fattigdomsnivån samtidigt som de föreslår lönesänkningar för de egna anställda är milt sagt ironiskt.
Lika ironiskt som att kampen för att minska stressen bland studenterna förs av kårpresidialer som kämpar på gränsen till utbrändhet.
Inte rimligt med 60-timmarsveckor
En lösning på problemet vore att upprätta vettiga arbetsplaner för de anställda, där arbetsuppgifterna regleras noggrannare än i dag. En annan att utveckla de stödsystem som redan finns på bland annat Wermlands nation, med erfarna mentorer som kan säga stopp när arbetet tar överhanden.
Dessutom måste de mindre kårerna och nationerna på allvar fundera över om det inte är bättre att gå ihop med någon annan organisation än att låta en ensam anställd bära allt ansvar.
Men det som framför allt krävs är att attityden till vad som är en rimlig arbetsbörda förändras i studentvärlden. Visst finns det arbetstoppar under året och visst krävs det ibland att den som är ytterst ansvarig för en verksamhet stannar kvar sent på jobbet för att se till att det viktigaste blir gjort. Men det är inte okej att Lunds studentvärld är uppbyggd på att alla ständigt jobbar 60 timmar i veckan.
biträdande redaktör
