En artikel om sex i Lund förutsätts handla om heterosexuellt sex.
Om den inte gör det blir många förvirrade.
Varför är det så?
När en manlig lärare berättar en anekdot om sitt biobesök med frun antas han vilja lätta upp föreläsningen lite. En manlig lärare som berättar om sitt biobesök med pojkvännen antas däremot göra det för att han vill berätta att han är bög.
– Den akademiska heterosexuella normen är överväldigande. Många utbildningar tar överhuvudtaget inte upp frågor om sexualitet, säger Lars Larsson, handläggare på universitetets utvärderingsenhet som även intervjuats i det föregående reportaget.
Av och för heterosexuella
I universitetets rapport ”Största möjliga tystnad” från 2004, som Lars Larsson var med och skrev, har homosexuella lundastudenter intervjuats. Många ger samma bild av studentlivet som Stefan och Lars. Studentlivet är utformat av och för heterosexuella. Ett exempel som skulle kunnat avvika från det dystra konstaterandet är Västgöta nation.
I Lundagård nummer sex, 2005, löd rubriken på en av artiklarna ”Västgöta Nation mest gayvänligt”. Anledningen var att nationen tillsammans med gaystudenterna startat gayklubben Vegas. Nationen valde dock senare att lägga ner klubben eftersom de ansåg att de homosexuella studenterna inte var tillräckligt homo, berättar Cornelia, ordförande för gaystudenterna i Lund och Malmö.
– Efter den händelsen vill vi inte ha någon kontakt med dem överhuvudtaget, säger hon.
Det uppstår ofta problem mellan det något konservativa lundensiska studentlivet och homosexuella. Flera homosexuella studenter vittnar om hur de blivit bjudna på bal, där de ska ta med sig en partner av motsatt kön. Ett lesbiskt par har berättat om hur de inte tilläts gå på nationsbal ihop och i stället uppmanades att hitta manliga partners.
– Jag har alltid blivit inbjuden med ospecificerad partner. Men jag minns en gång när de stod färdiga med en medalj för kvinnor och en för män att hänga på paren vi entrén, det blev lite fumligt när de fick syn mig och min pojkvän, säger Lars Larsson.
”Svårt att förbjuda sånger”
Andra manliga gaystudenter berättar om våldshandlingar och hatbrott mot dem i Lund. Att samhället blivit öppnare och mer accepterande de senaste 50 åren har inte gjort att problemen försvunnit för homosexuella studenter.
– Man får inte glömma all den ensamhet som finns bland studenter. Är man då även homosexuell i en heteromiljö blir det förstås ännu ensammare, säger Lars Larsson.
Hur studentlivet ska ta sig bort från dagens osynliggörandet av homosexuella är dock svårt, menar han.
– Jag vet inte vad man skulle kunna göra mer än att alltid tänka igenom det man gör. Börjar man ta bort tveksamma sånger ur nationernas sånghäften tar man bort humorn också.
”Många behöver mer stöd”
Ett steg på vägen kan dock vara att öka medvetenheten om att alla på universitetet inte är homosexuella. Förmodligen inte heller alla på din kurs. Det är något som gaystudenterna i Lund och Malmö arbetar med. Även om deras fokus just nu ligger på att anordna sociala aktiviteter.
– Jag ser att det är väldigt många som mår dåligt, som pratar med psykologer och terapeuter. Många behöver helt enkelt mer stöd på fritiden och andra gaymänniskor att prata med, säger Elisabeth Fogelberg, styrelsemedlem i Gaystudenterna.
Och tillägger:
– När man går på nation vill man slippa känna att man är i en helt hetero miljö.
En affisch som Sveriges förenade gaystudenter tryckt illustrerar bra vad som menas med heteronormen. På affischen står det: Att vara hetero är inte normalt. Bara vanligt.
Foto: Emil Albihn Henriksson
