Somliga väljer att måla om sina väggar för att få förändring i vardagen. Andra kanske sträcker sig till att köpa ny soffa.
Och så finns det Gustav som har en egen skateboardramp i korridorrummet.
Förutom rampen är det lilla korridorrummet så gott som omöblerat. En gigantisk plastpalm tornar visserligen upp sig i ett hörn och även ett litet skrivbord har trängts in bredvid fönstret.
Men rampen täcker resten av rummet. Den sträcker sig från vägg till vägg, och är målad med matt, blå färg som redan är så gott som bortnött.
– Tyvärr går det ju inte att göra så mycket roliga tricks. Det är lågt i tak och rampen är kort. Men det är ändå skönt att bryta av en timmes plugg med fem minuter skejt, säger Mikael.
Vi befinner oss på ett studentboende i centrala Lund. Här bor och skejtar Gustav, hans kompis Mikael är också ofta uppe i rampen och åker.
Väl ljudisolerat
Båda började åka skateboard i 13-årsåldern och efter några års uppehåll har de nu återigen plockat fram brädorna. Dagarna runt Siste april fick de plötsligt idén att det kunde vara kul med en egen ramp i rummet. Gustav som tidigare haft rampen på sitt pojkrum upptäckte att den skulle passa perfekt också i korridorrummet.
De har ägnat mycket tid åt att skydda väggar och golv, och även ordnat med isolering undertill. För grannarnas skull.
– Tjejen som bor under oss känner vi ganska väl, så där är det inga problem. Men visst förstår vi att det låter lite ibland, säger Gustav.
Rummets enda fönster står på vid gavel. Över större delen av den fria ytan har killarna fäst en rejäl bit plexiglas.
– Det är för att vi inte ska trilla ut i farten när fönstret är öppet. Det är lätt hänt, säger Mikael.
Sover i rampen
Om man vill ha en skateboardramp i sitt rum får man acceptera att rummet inte längre kan fungera normalt.
– Vi offrar ganska mycket för skejten, det är en livsstil som man kan leva fullt ut. Det blir som ett förhållande, säger Mikael.
Mer konkret innebär detta bland annat att Gustav bokstavligt talat bor i rampen. Varje natt får han sova på en säng som han fäller ner över sin U-formade skapelse. Men det är det så klart värt, tycker han.
Foto: Jakob Rempe
