När våren kommer flyttar doktoranden Love Eriksen ut bland blommor och grönsaker på Solhällans koloniområde.
Men trots att han forskar i humanekologi och har ett stort miljöintresse, vill han inte predika i miljöfrågan.
– Jag ser inte mitt boende som en politisk handling, jag gör det här för min egen skull säger han.
Det luktar syrénbuske och sommarlov när Love Eriksen visar oss runt på Solhällans koloniområde på Linero. Det påtas, grävs och vattnas i trädgårdarna som i de flesta fall är välplanerade med militäriskt raka rader av tulpaner.
Framme vid sin egen kolonilott lutar han cykeln mot staketet och välkomnar oss in genom den lilla grinden. I Loves land växer spenat, morötter, potatis och broccoli.
– De flesta har bara blommor, men det var ju inte koloniområdenas meningen från början. Tanken var att folk från stan skulle kunna odla sin mat, säger han.
Under vinterhalvåret bor Love i ett korridorrum på Parentesen. Men mellan april och september tillbringar han nästan all tid på kolonin. De 22 kvadratmeter han har på Solhällan påminner om vilket studentrum som helst, med delad toalett och dusch. Han har ett litet kök, bäddsoffa, en nymålad röd fondvägg och bärbar dator med trådlöst internet. Men där slutar likheterna.
– Alla mina väggar är ytterväggar, det känns viktigt för mig. På andra sidan väggen är det inte någon annan utan min egen tomt som jag har en relation till, säger Love och sätter på tevatten i vattenkokaren.
Även om han säger sig vilja skilja på jobb och fritid är det svårt att inte dra paralleller mellan hans anställning som doktorand i humanekologi och valet att leva nära naturen.
Humanekologer studerar samverkan mellan människa och miljö. Och på Solhällan är det betydligt mer påtagligt än inne i stan.
– Om man bor i studentlägenhet hos AF Bostäder så ingår ju el och vatten, precis som att det är gratis och man uppmanar genom detta indirekt till att använda så mycket det bara går. Här ser jag verkligen konsekvensen av mitt handlande, säger Love.
I den gemensamma duschen på Solhällan stoppar man i enkronor för att få varmvatten. Men varmvattenberedaren är inte så stor att man kan duscha i all oändlighet. En symbolisk bild av att man inte med pengar kan göra jordens resurser outtömliga.
Själv tänker Love mycket på hur han påverkar sin omgivning. I jobbet reser han ganska mycket, något som han inte är helt nöjd med. Samtidigt tycker han att det fokuseras för mycket på individers handlingar i miljödebatten. Love Eriksen menar att stater har ett mycket stort ansvar för miljön, men att de i stället för att ta det lägger över skulden på individer.
Han diskuterar gärna miljöfrågor, men han aktar sig för att predika.
– Jag ser inte mitt boende som en politisk handling. Jag gör det här för min egen skull och vill inte manifestera för andra. När jag är på jobbet så kan jag ”predika”, alltså undervisa i humanekologi, men på fritiden vill jag inte göra det, säger han och häller en skvätt ekomjölk i tekoppen.
Det var trädgården, att ha tomt och kunna odla som fick Love att skaffa en kolonilott. Han växte upp på landet i Västergötland där odling var ett naturligt inslag i vardagen.
– Det ger väldigt mycket att odla, det är rogivande. Jag är övertygad om att det ligger djupt i människan, det är något grundläggande med att se något växa som man själv har sått, säger han.
Fritiden är oerhört viktig för Love. Han har precis gått ner till att jobba 75 procent för att ha mer tid åt sin trädgård. Förhoppningen är att han i framtiden ska kunna klara sig med att jobba 25 procent. Därför försöker han att inte dra på sig fasta kostnader. Det är just fasta kostnader och skapade behov som gör att många människor måste jobba mer än de egentligen vill menar Love.
– Om man värderar sin egen fritid i någon mån är det olönsamt att jobba för mycket. Det handlar inte om att vara lat, det är att vilja frigöra tid, säger han.
Men det är en inställning som inte uppskattas av alla, framförallt inte inom akademikervärlden. Love tycker att det finns en press från universitetet att man ska gå igenom sin doktorandtid så fort som möjligt.
– Det finns en utbredd uppfattning att man måste jobba hundra procent, vilket i praktiken ofta innebär mycket mer. Allt ska gå snabbt och effektivt och man ska vara klar med sin forskarutbildning på fyra år, säger han.
Mellan trädgårdens två höga björkar hänger en av Loves käraste ägodelar – hängmattan. Det är en sydamerikansk modell, mycket bredare än en vanlig svensk och han slänger sig vant ner i den och sträcker ut sig på diagonalen. Bullret från Dalbyvägen har han lärt sig att filtrera bort, kvar blir bara björklövens sus. När en vithårig granne drar igång motorgräsklipparen blir han dock lite irriterad, inte på det dova mullret utan på saken i sig.
– Det är ingen här som har en så stor gräsmatta att det behövs en motorgräsklippare. Jag har en sån där liten handjagare.
Foto: Jonas Jacobson
