Ett par majveckor varje år flyger brännbollarna över Parentesens gräsmatta.
Det har de gjort sedan 1973 på Lunds kanske mest college-lika studentbostadsområde.
Anna Callmer flyger genom luften till korridoren A2:s tredje seger på tre matcher. Som regerande mästare är det A2 som anordnar årets brännbollsturnering på Parentesen. Turneringen kan förklara mycket av sammanhållningen på studentboendet och alla korridorer utom en ställer upp med lag. Det som ger tävlingen nerv sker på finaldagen som följer på ett par veckors gruppspel. Då möts de de sämsta lagen medan de andra kastar ut gamla sopor på spelarna. Förlorarna måste städa och det givna samtalsämnet fram tills dess är hur ens korridor ska undgå den förnedrande jumbofinalen.
Brett Gavlin, amerikansk masterstudent i Lund, har tidigare spelat baseball och är en av stjärnspelarna i årets turnering. Trots att han inte ens bor på Parentesen (flickvännen huserar dock på C4) har han anlitats för att dra in helvarv åt fyra eller fem lag. Eftersom alla matchbollar är punkterade för att inte flyga långt bortom gården, krävs precision för att undvika lyror. ”Vi kör samma taktik som vanligt: slå ut mot cykelställen på sidorna och bränn snabbt”, säger Mårten Waern som leder A2:s rutinerade lag.
”Brännaren måste ha foten på plattan!” skriker Micke Henriksson, Niklas Follin och Mårten Waern som spelar för A2. För varje förlorad match rycker den fruktade jumbofinalen närmare och A2, som även är överdomare, har fått in upp mot tio överklaganden om slängda racketar och missade utebränningar. Som man säger på Parentesen: ”Det handlar inte om att vinna. Det handlar om att inte förlora.”
Arkitekturen med två hus som vetter mot varandra som en parentes är en viktig del av förklaringen till brännbollsturneringens popularitet. Från balkongerna kan man se alla matcher, utan att behöva gå ut. Härifrån hejar man på sitt lag, men minst lika viktigt är att spana efter brister och fördelar hos framtida motståndare – och vem man ska ragga på under avslutningsfesten.
”Vi vann!” Fjolårsvinnarna A2 gjorde det igen. Korridorarna Erik Thorell, Emma Nilsson, Lisa Sjödin och Mårten Waern har kämpat hårt och segern var egentligen aldrig hotad. Semin vanns enkelt med dubbelt så många poäng som motståndarna, medan finalen var jämnare. Vinsten belönas med en vandringspokal och uppdraget att arrangera tävlingen nästa år. Nu återstår bara den sista och viktigaste matchen: jumbofinalen som alla väntar på.
Brännbollsturneringen förs på två vis. Dels skämtsamt, med banderoller, noggrant utvalda lagnamn och ledmotiv som man pumpar ut från balkongen. Men matcherna spelas också på blodigt allvar. Det är värt att kasta sig in bland cyklarna för att hindra motståndarlaget från att göra ett helvarv.
När den efterlängtade finaldagen väl kommit fylls A2:s kök på med folk, som börjar förbereda dagen. Ett viktigt moment är krigsmålningen, för att skrämma motståndarna. Ett annat att klä sig praktiskt i svarta sopsäckar.
Per Bengtsson är en efterlyst man. Han brydde sig inte om att den egna korridoren D1 gjort upp med D3 om att spela lika, för att båda lagen skulle slippa jumbofinalen. I slutminuten gjorde han ett helvarv och skickade D3 till jumbon. ”Jag har tagit alla mina saker och flyttat. Nu bor jag på hemlig ort”, säger han hemlighetsfullt.
Från A2:s balkong övervakas finalmatcherna, men Per lär återfinnas på våningen över.
I veckor har de boende sparat allt från sopor till gammalt fiskrens. Det ska kastas ut på jumbofinalisterna från A1 och D3, som straff för att de kommit sist i turneringen. Medan jumbofinalen närmar sig med stormsteg pågår de sista febrila förberedelserna på A2.
Entusiaster på A2 har blandat gips, mjöl, olja och ägg till en ljusbrun gegga som de tänker hälla ut över spelarna.
Under natten till finaldagen klättrade jumbofinalisterna D3 och A1 med dödsförakt upp på alla balkongerna runt Parentesen och slängde de sopor som förvarades där. Fast det som blev kvar räcker ändå ganska långt.
Vattenslangen som kopplats till kranen i köket sprutar effektivt ner alla som försöker slå iväg bollen. Eller dem som står på balkongen över. Däremot klarar sig de nyrenoverade fasaderna från äggkastning – AF Bostäders allvarliga samtal har gett effekt.
Allt eftersom finaldagen lider förvandlas hela Parentesen till ett stort slagfält. Vattenballonger och gammalt fiskrens flyger, både ut på planen och mellan balkongerna. De erfarna har klätt sig i sopsäckar och regnkläder.
Den kletiga massan som blandats under dagen formas till bollar och kastas ut. Glädjen över att släppa alla hämningar fyller hela Parentesen. Nästan. ”Shit, vad här är äckligt”, utbrister en tjej som nyss kommit hem.
Jubel utbryter när konfetti av rivet tidningspapper fyller luften. På D3:s balkong försöker man förgäves heja fram sitt lag i jumbofinalen. På banderollen har man skrivit ”När man litar på Pera, så går det såhära”.
En skarp lukt av ägg och vinäger har lagt sig över Parentesen. D3 förlorade jumbofinalen och nu väntar städningsstraffet. Resultatet måste godkännas av A2 för att förlorarna ska få vara med på kvällens fest.
Elias Nilsson och John Jackson från D3 tar förlusten med jämnmod. ”Vi har kämpat hårt för att undvika det här, vi har överklagat och toppat laget. Men det var ändå ganska roligt. Och utan det här förnedrande elementet hade det inte varit lika kul”, säger Elias.
Trots att D3 förlorade jumbofinalen hjälper A1 broderligt till med städningen. De båda lagen beslöt sig för att hjälpa varandra redan innan matchen, som därför inte blev riktigt lika hård som vanligt.
Utanför C-uppgången sopar Mattias Blom, D3. Han funderade ett tag på att gå ut naken, men bestämde sig för att suspensoar och nätstrumpor skulle ge ännu mer uppmärksamhet.
Klockan börjar närma sig tio och arrangörerna A2 förbereder sig för den stora avslutningsfesten. Enligt ett noggrant upplagt schema ska korridorarna sitta i insläppet till partytältet, sälja öl i baren och städa. Runt dem i de båda husen pågår sittningar på samtliga korridorer.
Festen är igång och kommer att vara hela natten. I partytältet och på alla korridorer vimlar allt mer fulla studenter. De är nöjda med dagen – en kille på B3 sammanfattar: ”Ingen kastade ett endaste ägg. Vi kastade bara sopor, men hade jävligt kul ändå. Det visar på jävlig mognad och respekt.”
Se fler bildreportage av Lundagårds fotografer här.
Text: Anna Palmehag
