En Pacemaker för hjärnan

För neurobiologen Cecilia Eriksson Linsmeier har BMI ingenting med kroppsvikt att göra. Det står för Brain-Machine Interaction och är nästan lika futuristiskt som det låter.

Ventilationen piper, skrivbord och mikroskop står lite varstans och hälften av rummen är än så länge tomma. NeuroNano research center har bara funnits ett år och flyttade in till sina nya lokaler vid Biomedicinskt centrum så sent som i februari.

Namnet låter nästan påhittat, men så är det också ett tvärvetenskapligt forskningscentrum. När verksamheten kommer i full sving ska ett tjugotal forskare, doktorander och ingenjörer från medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk fakultet samsas om utrymmet.

– Vi träffas en gång i veckan, och har internutbildning för att vi ska lära oss förstå varandras språk, säger Cecilia Eriksson Linsmeier som är doktor i neurobiologi.

”Inte som Matrix”

Den tvärvetenskapliga profilen är nödvändig eftersom målet för forskningscentret är att kombinera elektronik och medicin för att skapa elektroder som kan kommunicera med hjärnan.

– Tanken är att man ska kunna operera in elektroder i hjärnan som man sedan kan ha permanent, säger Cecilia Eriksson Linsmeier.

Det är nog för att ge domedagsprofeterna skrämselhicka. Men Cecilia Eriksson Linsmeier avfärdar alla associationer till Matrix, där datorn kopplas in direkt till hjärnan då man exempelvis vill spela datorspel.

– Det vi vill åstadkomma, förutom grundforskning, är att kunna hjälpa patienter. Inte bygga någon cyborg eller vad man nu skulle hitta på. Men sådana frågor måste man alltid ta ställning till, därför är det skönt att vi har en grupp etiker knutna till forskningscentret, säger hon.

Blockera smärtimpulser

Genom att fånga upp elektriska signaler som hjärnan sänder ut kan man hjälpa totalförlamade att styra en dator eller rullstol. Genom att skicka in signaler till hjärnan kan man exempelvis blockera smärtimpulser från patienter som lider av kronisk smärta eller dämpa muskeldarrningar hos Parkinsonpatienter.

– Ungefär som en pacemaker för hjärnan, säger Cecilia Eriksson Linsmeier.

Ett annat applikationsområde är att operera in permanenta elektroder på försöksdjur för att kunna mäta deras mentala utveckling och inlärning av baskunskaper.

Inget av det här är egentligen så nytt. Elektriska signaler som skickas in i specifika områden på hjärnan har redan använts för att hjälpa Parkinsonpatienter, försök har till och med visat att det kan dämpa vissa typer av depressioner.

Känsliga sladdar

2004 fick totalförlamade Matt Nagle i USA elektroder implanterade i hjärnan som lät honom styra en muspekare med tanken. Men många problem återstår.

– Av de tre patienter som fick implantat var det bara Matt som det fungerade för. Hjärnan badar ju i vätska och sladdarna är ganska känsliga. Det kan lätt bli kortslutning, säger Cecilia Eriksson Linsmeier.

Ett annat problem är ärrbildning runt elektroder som gör att nervcellernas signaler inte når fram. Det är här Cecilia Eriksson Linsmeier kommer in. Hennes uppgift är att analysera hjärncellernas reaktion på elektroder av olika form, material och ytstruktur. Allt för att orsaka så lite ärrbildning som möjligt.

– Det kan låta konstigt, men jag tycker om att gå till jobbet varje dag. Det är väldigt kreativt. Vi vet ju vad målet är, men hur ska vi komma dit?