Ven är en av Skånes kanske mest uttjatade turistmagneter. Men är det ändå värt att åka dit?
Det börjar redan på båten när jag beställer en kopp kaffe. Tjejen i kassan vänder sig om och ställer en pappmugg under en kaffeautomat som gurglar ur sig vätska med obehagligt blaskig färg. När jag betalar mina femton kronor för koppen inser jag det – jag håller på att fastna i en turistfälla.
Ungefär samtidigt som jag fått i mig kaffet lägger båten till vid hamnen i Bäckviken på Ven. Det väller av ivriga turister som i maklig takt tar sig upp för den branta backen mot krönet där hundratals taxigula cyklar står och väntar. Det känns som att jag lämnas utan val, det är bara att följa flocken och hyra en cykel.
Första cykelstoppet blir den till synes lantligt inbjudande hembygdsgården. När det visar sig att det kostar 20 kronor att titta på den känns det plötsligt inte lika lantligt inbjudande längre. Få saker är nämligen mer irriterande än när man som turist verkligen känner sig som en turist.
Nästa stopp blir Tycho Brahe-muséet som ligger nästan mitt på ön och är det självklara besöksmålet. Det var den danske kungen Fredrik II som på 1500-talet gav Ven till astronomen Tycho Brahe. En gåva som på den tiden kostade runt fem procent av landets BNP.
Tycho Brahe lät bygga slottet Uraniborg och observatoriet Stjärneborg och hade ön som bas för sin forskning. Tyvärr kan upplevelsen av museet liknas vid Tycho Brahes egen forskning – man har lagt mycket fokus på tekniska finesser men lyckas ändå inte prestera något intressant.
Men det finns förstås en bra sida av Ven också. Det som gör Ven värt ett besök är naturen. De branta backafallen runt ön ger den ett mycket särpräglat utseende och utsikten från
S:t Ibbs kyrka ner mot det medelÂhavsblå vattnet vid kusten är något att minnas. Så med medhavd picknick i cykelkorgen och sol på himlen är Ven faktiskt ett riktigt trevligt utflyktsmål.
Foto: Emma Svensson
