Kår eller inte kår?

Studentkåren ses av vissa som en fikainstitution för politikerbroilers. Andra menar att kåren gör ett viktigt jobb för studenterna. Möt två personer med olika åsikter och erfarenheter av kårarbete.

---

Var med och gör skillnad

Gabriel Persson

Säg ordet studentkår.

Många får då bilden av en trög organisation där man bara sitter på möten och fikar.

Helt fel, om man frågar Gabriel Persson.

Gabriel Persson började plugga arkeologi i Lund för ett halvår sen. Ganska snart upptäckte han att det fanns flera brister på utbildningen. Både representation i studentrådet och löpande kursutvärderingar saknades.

– Tidigare hade jag inte varit aktiv inom kåren men tack vare en före detta student med stort engagemang och information från kåren så valde jag att engagera mig som kursombud, säger Gabriel Persson.

Vad gör studentkåren? — För många är studentkåren något av den försvunna staden Atlantis; alla har hört talas om den men ingen har sett bevis för att den existerar. Men ofta kan du hamna i situationer där kårens arbete berör just dig. — Du ska skriva b-uppsats. Ganska snart visar det sig att din handledare är lika inkompetent som han är omöjlig att få tag i. Deadline närmar sig i samma takt som paniken. Då kan du vända dig till kåren. De tar upp frågan med institutionsstyrelsen och inom kort har handledarens tillgänglighet förhoppningsvis ökat med hundra procent. Du kan se fram mot en inlämnad uppsats och ett sommarlov utan magsår och utbrändhet. — Studentkåren bedriver också vad som kallas studiesocial verksamhet. Ett konkret exempel är samhällsvetarkårens pub Sambar. Här kan du svinga några bägare, träffa kursare och koppla bort tentahets och pluggångest. I både vardag och fest kan du alltså ha nytta av studentkåren. Källa: Lunds samhällvetarkår

Arbetet gav utdelning

De två viktigaste frågorna för honom var

just bristen på studentrepresentation och utvärderingar. Med hjälp från humanistkåren satte han tillsammans med andra kursare ihop en arbetsgrupp som gick igenom bristerna på utbildningen.

– I arbetsgruppen kunde vi vässa våra argument och konkret peka på vad som var fel och vad vi ville göra åt det.

När man var färdiga med förslagen kontaktade man institutionsstyrelsen. Och arbetet gav resultat.

– De såg våra förslag som positiva. Vi har

nu kontinuerliga utvärderingar och en mycket god kontakt med institutionsstyrelsen, säger Gabriel Persson.

Gabriel Persson tycker att det finns stora möjligheter att påverka sin utbildning via studentkåren. Det enda som sätter gränserna är det egna engagemanget och viljan att ta kontakt med universitetets makthavare.

– Det gäller att våga ta steget och verkligen göra något. Många gånger går det lättare än man tror när man väl fått fram åsikter och argument och kontaktar de kursansvariga, säger Gabriel Persson.

Stöd från kåren

Ibland kan det ta tid att förändra och vara svårt att få gehör från universitetet. Då kan det kännas motigt, men det finns kunniga och engagerade människor inom kåren.

– Man kan alltid få stöd och hjälp av dem, säger Gabriel Persson.

Möjligheterna att faktiskt åstadkomma resultat och att kunna förändra sin utbildning till det bättre ser Gabriel Persson som tunga skäl för att bli aktiv i studentkåren. Samtidigt menar han att mycket av kårens arbete sker i det tysta.

– Jag tror att vi har varit alldeles för dåliga på att uppmärksamma vårt eget arbete och de förändringar som vi driver fram. Därför har många en negativ bild av kåren, säger han.

---

Daniel – en driven politisk visionär

I tre år var Daniel Larsson aktiv i studentkåren.

Men förra året gav han upp kåren för att engagera sig i Vänsterns studentförbund.

– Det var alldeles för mycket snack och för lite verkstad, säger han.

Våren 2007 satte Språk- och litteraturcentrum (SOL) stopp för all politiskt aktivitet i sina lokaler. Ett förbud mot att sätta upp bokbord och att dela ut flygblad infördes. Reaktionerna blev kraftiga. Kort senare revs beslutet upp, bland annat efter en demonstration genomförd av Vänsterns studentförbund (VSF).

– Vi såg SOL-centrums förbud som en allvarlig kränkning av yttrandefriheten, säger Daniel Larsson, en av VSF-medlemmarna som låg bakom demonstrationen.

För att kunna förändra felaktigt fattade beslut krävs i grund och botten två saker – engagemang och organisation.

– Om en person kommer och klagar ger detta oftast ingen effekt men om femton personer engagerar sig kommer saken i helt annat läge, säger han.

”Kan de så kan jag”

Daniel Larsson

– Det påverkar också andra människor. Många ser då att det går att förändra och tänker ”kan de så kan jag”. Förhoppningsvis har vårt arbete mot demonstrationsförbudet pekat på just detta, säger Daniel Larsson.

SOL-centrum ändrade sitt beslut efter VSFs demonstration. Men hade man inte kunnat nå samma resultat genom att driva frågan om demonstrationsförbudet i studentkåren? Daniel Larsson tvivlar.

– Det hade i alla fall tagit mycket längre tid och varit betydligt trögare, säger han.

”Förvaltarmentalitet råder”

Daniel Larsson är även starkt kritiskt till hur engagemanget inom kårerna ser ut. Många gånger omfattar det en liten klick individer och fungerar istället som prydnad i CV eller språngbräda till en framtida politikerkarriär, anser han.

Kårerna lägger också allt för mycket krut på mindre frågor. Utrymmet till att driva politiska visioner och frågeställningar är alltså i stort sett lika med noll, menar Daniel Larsson.

– Det finns ett fåtal eldsjälar men på det stora hela råder en stark förvaltarmentalitet, säger han.

Så gör du din röst hörd i mediabruset — Skicka en insändare till din tidning. De är inte bara mer lästa än ledarartiklarna, de läses också av en stor publik som inte redan har bestämt vad de tycker om allt. — Träffa en politisk makthavare. De träffar nästan aldrig ”vanligt folk” så om du har en synpunkt får du ett helt oproportionerligt inflytande över deras världsbild. — Maila en journalist. Personlig kontakt har väldig effekt, särskilt om du på ett hövligt sätt påpekar en infallsvinkel som journalisten har glömt, eller kan påpeka fel i artikeln. — Debattera i forum och communityn online. Ignorera rättshaveristerna och kom med sakliga inlägg som tas på allvar av den tysta majoriteten. — Jag borde säga starta en blogg eftersom jag är bloggare själv, men det är faktiskt övervärderat att tycka till om allt möjligt. Men om du har en starkt nischad blogg, som specialiserar sig på just det du är expert på så kan du få ett inflytande genom det. Johan Norberg, Timbro