”Där borta är målet, jag kan klara det – jag ska klara det.” Bangolf är en psykologiskt påfrestande sport. Det går inte minst att utläsa ur hålen i taket på Vinslövs bangolfklubbs inomhusbana.
Vid utslagsplatserna framför banorna har frustrerade spelare slagit klubborna i det hårda betongtaket i snart tio år. Hålen vittnar också om att bangolf är en sport man tar på allvar i Vinslöv.
Det är sex år sedan som dokumetärsuccén Plötsligt i Vinslöv satte staden på kartan.
– Filmen har hjälpt Vinslöv något kopiöst. Folk vet om att vi finns i hela Sverige och även ute i världen, säger Joakim Lindström, sekreterare i bangolfklubben.
Joakim Lindström har varit fast för bangolf i tre år. Han förklarar att man inte behöver särskilt mycket för att börja spela. En klubba och tre olika typer av bollar kommer man långt med.
Inomhusbanorna är det som gör Vinslöv speciellt. Källarlokalen värms upp av infravärme under vintern för att hålla runt 18 grader under vintern. Banorna är avskräckande långa men fria från varje spår av grus eller skräp.
– Men den här mattan är lite konstig, säger Joakim Lindström och drar handen längsmed filtmattan på bana fyra.
– Bubblig, lägger han till.
Först i oktober öppnar inomhusbanorna, men vi tar ändå en 18-hålsrunda i den öde lokalen. Joakim ställer ner sin bollväska på den bruna heltäckningsmattan framför bana ett. Enligt information på klubbens hemsida ska man på bana ett ”lägga bollen ett till dig och slå över andra skruven så att du får högervall. Använd boll med studs som till exempel Nifo 7, Askim 93 eller 3D 363.” Efter ett par slag går min lånade Nifo 7:a ner i hålet. Lycka!
Medan vi spelar våra 18 hål håller uppföljaren till Plötsligt i Vinslöv på att spelas in i byn. Men konstföreningen som bråkade med bangolfarna i första filmen har försvunnit.
– Jag vet inte vart de tog vägen, säger Joakim Lindström.
Den 27 oktober firar bangolfklubben inomhusbanornas tioårsjubileum. Då det blir bangolfturnering och gåsamiddag för bangolfspelare.Text: Viktor Ström
Foto: Jonas Damsgård
