Etzel Cardeña är parapsykolog men drömmer om teater.
Lundagård träffade honom för ett samtal om parapsykologiska fenomen, August Strindberg och att bli slaktad i pressen.
”Det är midsommarafton. Grevens dotter Julie kommer ned i köket och träffar betjänten Jean. Det blir en natt där gränser prövas och korsas, en natt av drömmar, sexualitet, hat och kärlekslängtan. Men med morgonljuset tränger sig också den hemska verkligheten på. Det finns till slut bara en utväg.”
Lika vackert som oundvikligt tragiskt. Kanske är det en kommentar om mannens makt över kvinnan, kanske är det en historia om hopp och om kampen att ta tag i sitt eget liv.
Nej, det är hypnos menar Etzel Cardeña, professor i parapsykologi vid Lunds universitet.
Ett tillstånd av dimma och total maktlöshet, förklarar han entusiastiskt med armarna dirigerande i luften. Den svarta sidenskjortan som hänger löst på hans överkropp flyter som ett spöke där han sitter på sitt kontor. Mängder av böcker omringar honom. Mitt på kontoret står en inbjudande svart stol som passade nog används för hypnos. På skrivbordet finns ett svartvitt fotografi av en katt. Etzel ser bekväm ut där han sitter i sin stol.
Men resan till den stolen har varit allt annat än spikrak. Han växte upp i Mexico City i ett övre medelklasshem. Hans far var psykoterapeut och sysslade med informell forskning i parapsykologi.
– Parapsykologi var normalt för mig när jag växte upp. Alla teorier var självklara i vårt hem, säger han.
Parallellt med parapsykologin upptäckte han teatern. När han var tretton år spelade han i pjäsen Inherit the Wind. En sann berättelse om en lärare som fälldes i domstol för att ha lärt ut darwinismen. När han blev lite äldre växte teaterintresset och efter att ha tagit en magisterexamen i teater föddes Etzels dröm om att få regissera Strindbergs Fröken Julie.
– Fröken Julie är en mycket djup pjäs som handlar om kampen mellan kön och klasser men även om psykologi.
Han förklarar att fröken Julie kan tolkas som ett barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp. Strindberg ägnar mycket tid åt att beskriva fröken Julies självdestruktion och hennes psykologiska kamp med sig själv. Etzel berättar också att Fröken Julie till viss del handlar om parapsykologi. Strindberg skriver att fröken Julie är som i trans. Hennes inre kamp och hennes totala lydnad till Jean tolkar Etzel som en form av hypnos.
Etzel har för närvarande samtal med både Intiman i Stockholm och Teater 23 i Malmö om att sätta upp en pjäs i framtiden. Hans regissörsdrömmar kan alltså komma att bli verklighet.
Till slut blev det ändå parapsykologi för Etzel. Och likt midsommarnatten i Strindbergs pjäs skulle Etzels väg till professorstiteln i Lund pröva hans gränser. Efter studier vid bland annat Stanforduniversitetet i USA kom han till slut hösten 2005 till Lund för att bli professor i parapsykologi och hypnos. Redan innan han tillträdde tjänsten skrevs det mycket negativt om honom i tidningarna. Han anklagades för att vara oseriös och okunning inom området.
– Jag blev väldigt ledsen över allt negativt som skrevs om mig. Men majoriteten av kritiken mot mig kom från en annan professor som ville ha jobbet, säger han
Det var en före detta professor vid Göteborgs universitet och hans vänner som stod för det mesta av kritiken, menar han. Dessa personer kände egentligen inte till honom eller hans forskning, kritiken mot honom var emellanåt otäck.
– Det var vissa personliga attacker mot mig som inte var acceptabla. De sa att jag var duktig inom hypnos men att jag inte kunde någonting om parapsykologi.
Kritik kom också mot professuren. Ska man forska om spöken nu, undrade tidningarna.
Etzel tror att den typen av kritik kommer av att folk egentligen inte vet vad parapsykologi handlar om.
– Den parapsykologiska forskningen är väldigt seriös just därför att folk är så skeptiska mot den. Hade det krävs lika mycket av andra vetenskaper hade det inte funnits så mycket vetenskap.
Han menar att också i psykologin finns teorier som inte har blivit rigoröst testade och experiment som inte har kunnat återskapas. Ändå är det mer accepterat.
– Sysslar man med parapsykologisk forskning måste man vara paranoid. Om man gör ett fel kommer kritiken direkt.
Han sysslar med flera forskningsprojekt just nu. Bland annat fenomenet känslomsitta, den process som sker när man till exempel ser någon annan skratta och börjar skratta själv. Ett annat parapsykologiskt experiment görs på amerikanska soldater som lider av posttraumatiskt stress. Soldaterna fick slumpvis se ord som relaterar till krig blandande med neutrala ord. Experimentet kunde visa att soldaternas hjärnor regerade negativt på de ord som relaterade till den posttraumatiska stressen redan innan orden visades på skärmen. Detta är, om experimentet klarar sig igenom den vetenskapliga prövningen, första gången man kan visa på en sådan prekognition i hjärnans aktivitet.
– Det kan visa på en slags försvarsmekanism, att hjärnan kan förutse vissa saker, men det är bara spekulationer än så länge.
Och mycket annan forskning är på gång.
– Du kan väl skriva i tidningen att jag alltid välkomnar personer som vill hjälpa mig i min forskning. Alla som är intresserade av parapsykologi och som vill hjälpa till med något får gärna kontakta mig.
Kanske finns det likheter mellan Etzel Cardeña och August Strindberg. Båda försöker förklara fenomen i verkligheten som kan vara svåra att förstå. Att kalla det Etzel gör för spökerier är ingen rättvis beskrivning, tycker han.
– Folk frågar mig ibland om jag kan se in i deras framtid. Men om jag kunde se in i framtiden skulle jag spela på lotto på heltid.
foto: Jonas Damsgård
