Pianots Sherlock Holmes

- in Nyheter
@Lundagård

Vad gör en professor i piano?

Kan man överhuvudtaget forska i ett instrument?

Visst kan man det.

Hans Pålsson, internationellt erkänd pianist och professor i piano har svaren.

Det har redan blivit mörkt utanför. Lika mörk är flygeln som tar upp det lilla rummets trägolv. Men pianoprofessorn Hans Pålsson lyser upp. De intensiva tonerna går längs pianots tangenter, genom parkettgolvet och rätt in i ryggmärgen. Det är Mozart, det är dramatik, det är passion. Hans Pålsson sluter ögonen, flankerar rytmiskt med händerna och gungar med huvudet. Det är musiken som styr, musiken som talar, musiken som lever.

För att spela piano krävs en historia. Det krävs att man är medveten om världen runt omkring och vågar berätta om sig själv. Att tolka ett musikstycke är enligt Hans Pålsson lite som att lösa ett kriminalfall.

– Man kan jämföra det med Sherlock Holmes, det gäller att se de små spåren i stycket och vad de små spåren leder till. Men det gäller även att se det som inte står i stycket, säger han.

Tolkning kräver bakgrund

Att forska i piano handlar om att förstå kompositörens ursprung och vad kompositören vill säga med sin musik. Hans Pålsson kan genom att lyssna på en pianostudents tolkning av ett musikstycke förstå studentens sinnestämning och i viss mån även studentens sociala bakgrund. Det är på många sätt just det som forskning i musik handlar om. Att tränga sig in i en kompositörs tankesätt och fördjupa sin kunskap om ett stycke som helhet.

När man forskar inom naturvetenskapen handlar det ofta om att man vill föra forskningen framåt. Forskning inom musik handlar inte om att föra musiken framåt. Snarare handlar det om att förstå musiken.

– Det finns inget som säger att musiken som komponerades på 1700-talet var sämre än den som komponeras i dag, säger Hans Pålsson.

Det handlar hela tiden om att man som individ ska jobba för att slipa sina kunskaper för att bättre tolka musiken och dess ursprung. Som att Beethoven på 1700-talet plötsligt började bryta mönstren för hur man tidigare hade komponerat musik. Att plötsligt spela i dur där man tidigare hade spelat i moll. Centralt för att spela Beethoven är att förstå varför dessa ändringar sker. Varför valde Beethoven att gå sin egen väg? Det gäller att förstå sig på kompositörens samtid. Hur han levde, vilka personer han umgicks med och vilken social situation han befann sig i just då. Man måste forska i detta för att på ett rättvist sätt kunna tolka musiken som denne komponerade.

Läsa mellan notraderna

Det är här professor Pålsson kommer in i bilden.

Han lär ut förmågan att tolka ett musikstycke, förmågan att se det finstilta och att läsa mellan raderna. Att förstå den underliggande meningen.

Interpretation heter det. Och just interpretationen är det svåraste för en musikstudent att bemästra. Men samtidigt det viktigaste. Man måste som pianist bemästra mer än bara det tekniska hantverket.

– Om man jämför med teater så är jag inte bara en talpedagog utan även regissör, säger Hans Pålsson.

För tio år sen gjordes ett forskningsprojekt på musikhögskolan i Malmö. Hans Pålsson och hans kolleger gav tonsättarstudenterna i uppdrag att komponera ett stycke åt en specifik pianostudent. Tonsättare fick möjlighet att först prata med pianisten och fick på så sätt reda på pianistens musikaliska preferenser och dennes bakgrund. Sen fick pianisten tolka stycket, ett stycke som pianisten då aldrig hade hört tidigare. Styckena spelades upp på en konsert och alla inblandade fick skriva en text om sina upplevelser under projektet.

Syftet med projektet var att fördjupa sig i ett visst stycke. Att inte bara spela fort och tekniskt korrekt, utan att verkligen fördjupa sig i ett musikstyckes uppkomst.

Personlighet, andlighet och hantverk är livsviktiga komponenter för pianospel. Enligt Hans Pålsson måste man fördjupa sig inom dessa komponenter för att kunna tolka musiken.

Man kan likställa en kompositör med en berättare och det är vikigt att lära sig tränga in i berättelsen.

– Samtidigt är det vikigt att visa respekt gentemot kompositören, säger han.

Ett ansikte utåt

Hans Pålsson har spenderat nästan hela sitt liv med att tolka och studera pianostycken. Det är i år tjugo år sedan han blev professor i piano. Och han var en av de första professorerna i instrument i Sverige. Övriga Europa var mycket tidigare med att inrätta professorer i specifika instrument. I vårt närmaste grannland Danmark har mantill exempel haft en professor i piano i över hundra år.

Hans Pålsson ser sin roll som professor i piano som att vara ett ansikte utåt för universitetet. Att han är en välkänd pianist är viktigt då hans ord till studenterna annars inte hade haft samma tyngd. Men han återkommer hela tiden till att det är individen som tolkar musiken. Vid tolkningen måste individen använda sin egen röst.

– Använd musiken som en filosofi, säger han.

text: Erik Wilhelmsson
foto: Joakim Johansson