Färöarna behöver sättas på kartan. Det vete tusan var de tolv öarna egentligen ligger någonstans. Klart är däremot att öarnas stolthet Teitur på onsdagskvällen tog lundapubliken med storm.
Sorlet fyller lokalen. Publiken smuttar på sitt rödvin. Förälskade par kramas. Pussas. Jag och mitt sällskap funderar på var ön som kvällens singer/songwriter kommer ifrån ligger nånstans.
– Var ligger Färöarna egentligen? Ovanför Danmark eller England?
En snabb titt i fickkalenderns karta visar på England. Långt ovanför. Snarare närmare Island.
– Pratar man norska där? Eller engelska? undrar kompisen.
– Danska kanske, tror jag.
Det visar sig att vi båda har fel. På Färöarna talar huvuddelen av de drygt 50 000 invånarna färöiska. Så klart. Teitur inleder sin nästan två timmar långa spelning på onsdagens studentafton med två låtar på sitt hemspråk. Det låter fantastiskt bra.
– Vad tycker du? viskar vännen.
– Jag är helt charmad, tillstår jag och inser först då att det faktiskt stämmer.
Talar svenska med sjungande brytning
Teitur Lassen har i förhandsreklamen kallats Färöarnas största världsstjärna. Det kanske stämmer och i sådant fall gör han skäl för epitetet. Hans klara röst fyller Stora salen i AF-borgen och sjunger om våndan att växa upp, om kärlek och om att råka skjuta en människa när det egentligen var katter man var ute efter.
Teitur spelar på studentaftonens musikkväll så väl piano som gitarr. Hans mellansnack är fantastiska och hans svenska den vackraste.
– Jag känner mig så nervös för det är så länge sen jag spelade. Efter att jag gjort senaste skivan gjorde jag konserter men folk var fulla and I was just fakin’ it. Är det okej, frågar Teitur. Är det okej, om jag pratar sån här make believe-svenska?
Inga protester hörs från publiken och Teitur fortsätter med låten Boy, she can sing som handlar om hans gitarr. Tror han.
Sjunger till förebilden Louis Armstrong
På 60-talet stod Frank Zappa och Jimi Hendrix på studentaftonens scen. Ett decennium tidigare spelade Louis Armstrong för lundastudenterna. Under en magisk onsdagskväll då indiekidsen hittade till AF-borgen axlade Teitur tillfälligt deras mantel.
– Om jag ska leva upp till legenderna får jag strama till mig. Det här är Teiturs sång till Louis Armstrong, säger han och visslar, spelar och sjunger underbara Louis, Louis.
Förhoppningsvis var det här början på en ny era av musikaftnar.
Bäst: Låten Louis, Louis, det härliga mellansnacket samt att publiken för en gångs skull fick sitta ner och vila ben och rygg under en konsert.
Sämst: Det blir lite enformigt mot slutet. Lugna, härliga låtar har en tendens att bli långtråkiga i längden. Tyvärr.
Bild: Daniel Ekbladh
