Vad har Monty Pythons tjockissketch och klimatförändringarnas konsekvenser gemensamt? Andreas Malm gav svaret när han på söndagen föreläste på Smålands nation.
– Jordskreden i Mexiko, cyklonen i Bangladesh och polernas smältande isar är alla resultat av ett varmare klimat, säger Andreas Malm och upplyser att fjorton av femton akuta appeller från FN år 2007 var klimatrelaterade.
Klimatfrågan är så akut att den överordnats den vanliga kampen för socialism, betonar Andreas Malm under söndagens föredrag på Smålands nation och får medhåll från flera åhörare.
Trots detta nämner journalisten och författaren ordet klasstillhörighet redan efter tio minuter när han ironiserar över ”clowner i borgerlighetens marginaler” som gör sitt yttersta för att se positiva konsekvenser av klimatförändringarna. Exempelvis har någon sagt att flyktingströmmar till följd av klimatkatastrofer utgör attraktiv arbetskraft för västländerna.
Che Guevara på väggen, som prytts med glittriga partyglasögon, överblickar hur publiken småler när dessa cyniska citat droppas. Budskapet är att rika män i västvärlden står för de största utsläppen, kvinnor i utvecklingsändernas underklass får ta de största smällarna. Klasskamp och klimatkamp hand i hand.
Mobilisering mot klimatbovar
Andreas Malm har skrivit boken ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”. Han förklarar att den allmänna uppfattningen att klimatförändringar är en långsam process inte stämmer.
De flesta har väl någon gång sett Monty Pythons sketch där en groteskt fet man sitter på en restaurang och vräker i sig mat. Till slut kommer John Cleese in med en mycket tunn bit mintchoklad som mannen efter viss övertalning äter, varpå han sväller upp och exploderar. Detta är Andreas Malms beskrivning av jordens klimatutveckling, där förändringar kan ske snabbt och få allvarliga konsekvenser som tar sig uttryck i plötsliga katastrofer.
Omedelbar förändring krävs, enligt den påläste föreläsaren. Men denna förändring ligger enligt Andreas Malm inte på individnivå och kan därmed inte komma till stånd genom pliktskyldig sopsortering.
Efter 45 minuters skräckscenarion uppmanar Andreas Malm till lokal mobilisering mot konkreta källor till koldioxidutsläpp och tar sin egen aktionsgrupp Klimax som exempel. De har bland annat brutit sig in på Bromma flygplats i protest mot flygtrafiken därifrån. Dessutom propagerar han för koldioxidransoneringar. Alla medborgare får ett kort laddat med en viss mängd koldioxid att släppa ut per år. Varje gång du tankar bilen eller köper en flygbiljett dras motsvarande koldioxidbelopp från kortet.
Upprörd debatt
Bonusen i Andreas Malms tappning är att systemet dessutom ska bidra till resursutjämning genom handel med ransonerna.
– Ett vårdbiträde i Akalla som inte har behov av alla sina ransoner ska kunna sälja dem till en rik affärsman så att han kan fortsätta sin livsstil ett litet tag till. Genom att kvoten minskas varje år kan utsläppen ändå minska snabbt, förklarar Andreas Malm.
Just handelsmöjligheterna ger upphov till hetsiga diskussioner och starka känslor bland radikala åhörare som instinktivt motsätter sig all typ av marknadsinslag i klimatkampen och anklagar Andreas Malm för nyliberalistiska tendenser. Han försvarar sig: ordet nyliberalism låter sig möjligen användas i vänsterkretsar, men Svenskt Näringsliv skulle knappast stämma in i denna beskrivning av ett eventuellt ransoneringssystem.
Efter att vissa ur publiken börjat droppa av avslutar Andreas Malm sitt föredrag. Jag går fram och ställer en sista fråga:
Är det inte lätt att folk ger upp när de konfronteras med så hopplösa scenarion som du utmålar och dessutom får veta att individuella insatser inte är tillräckliga som åtgärder?
– Visst är det lätt att bli uppgiven och få ångest när man hör hur illa det är. Men min upplevelse är att folk lättare kommer ur detta när de gör något tillsammans än att man sitter ensam hemma och pillar med sina glödlampor.
Foto: Caroline Nilsson
