Galenskap. Vild och dansant galenskap.
Det blev resultatet när skabandet Liptones på lördagen gästade Sydskånska nationen i Lund.
– Nu super vi!
Liptones har precis slutat spela och en av bandmedlemmarnas sista ord dränks nästan i sorlet från publiken.
Åskådarna försöker sig på ett andra ”En gång till”, men när rockmusik skoningslöst fyller högtalarna ger även de mest ihärdiga upp. En riktigt grymt spelning är över.
Spelat på Smålands förut
Grunden till Liptones lades för elva år sen när Mo Brodén och Daniel ”Mårten” Mårtensson började spela ihop. Musikstilen var Ska, en uppsnabbad sorts reggae med inslag av punk.
I dag består Liptones av en sex man stark orkester med trumpet, saxofon, orgel, trummor, gitarr och bas.
En lördag i slutet av januari när vindarna var tokiga åkte Liptones ner från sitt säte i Falköping och Tidaholm, Västergötland, för att regera Sydskånska nationen för en kväll.
– Vi har länge velat ha lite mer variation på Dirty Frank, säger förmannen Anna Brandberg. Sen hörde vi Liptones på Myspace och alla gillar Ska så då kontaktade vi dem.
Klockan är snart sju på kvällen och det är ännu några timmar kvar tills Liptones går på scenen. Bandet sitter i ett rum vid nationens expedition. Dricker öl och dippar nachos.
– Vi har varit i Lund tre, fyra gånger förut, säger de. Alla gångerna på Smålands, men det var ett par år sen nu.
Säregen humor
Om några veckor åker Liptones än längre söderut. Då är Polen målet.
– Där har vi också varit förut. Polackerna älskar Liptones.
Bandet säger att de aldrig själva behöver ragga spelningar.
– Folk ringer till oss och vi får massor mejl. Den är det bara att välja, säger Henrik Bromander.
– Ja, fast förr i tiden var det runskrift som gällde, säger Mårten.
– Vi fick stora stenar på posten, säger Niklas Gustavsson.
Skämten bokstavligt talat haglar. Var kommer all den här humorn ifrån?
– Det beror på att vi är sjuka individer, säger någon.
– Psykisk sjukdom, säger en annan.
– Det blir så. Man sitter på en turnébuss och har sagt allt man vet om världen…, säger Mo Brodèn.
– Och det är inte mycket! flikar Niklas in.
– Vi känner varandra så väl, säger Henrik.
– Fast det är nog så, att det roligaste är att vara helt tyst, säger Niklas.
Killarna tystnar. I ungefär fem sekunder.
Sen pratar de om varför folk borde gå och se Liptones senare på kvällen. Svaren är ganska givna: ”Det blir ett jävla ös som vanligt”, ”Klämkäckt för helvete” och ”Det är alltid trevligt att spela i Lund”. Men sen finns det förstås andra anledningar:
– Vi är sex rabiata folk, säger Mårten.
– Sex svettiga sexiga kroppar, säger Henrik.
– Sexsvettiga kroppar!
– Sex folk med förvriden syn på vår egen sexighet.
Timmarna går och tio i tolv sparkar Liptones igång med I’m in love. Sydskånskas publik hoppar. Dansar och ramlar omkring. Det finns inte mycket utrymme för att svänga sina lurviga, men under den dryga timme som bandet spelar fylls lokalen av härlig baktakt.
– Är ni fulla? ropar Mo till publiken.
– Är ni glada? ropar Mårten vid hans sida.
– Är ni sugna på att dansa? fortsätter Mårten.
Svaret blir ett rungande JA! och Girl for tonight tar vid.
