Afro är träningsformen som tar unga och gamla till nya världar. Med afrikanska rytmer och energiska instruktörer blir vi både frigjorda och inbundna.
Jacob tycker:
Som cyniker förstår jag från start att afro handlar om att svenska kvinnor med Lars Adaktusson-frisyrer ska få tillfälle att känna sig kulturellt belevade, trots att de gärna röstar på sverigedemokraterna. Därför går jag vid passets början avsides och sätter mig på en bänk varifrån jag hånler åt alla som efter instruktion vickar på stjärten och viftar med armarna. Snart inser jag däremot att afro egentligen är en träning i att våga släppa hämningar, och att jag är cynisk för att jag är en skrajsen liten pojke som inte vågar vara med. Jag springer ut på rökpaus, funderar lite och när jag kommer tillbaka så tittar jag på alla med en ursäktande min. Och så tänker jag; om jag hade gjort min afro rätt, så hade jag inte behövt oroa mig för att små barn ska peka på mig på stranden och tjuta ”Titta mamma, där går Jabba da Hutt”.
John tycker:
Till skillnad från min kollega och träningspartner denna dag har jag bestämt mig för att ge afro en chans, även om jag sätter min stolthet på spel. Jag har hört talas om träningsformen förut och vet inte riktigt vad jag ska tro. Frigörande dans? Multikulti-fetischism? Naturligtvis vill jag att mina fördomar skall besannas.
Innan jag ens hunnit hänga av mig jackan blir jag påmind om vad afro handlar om. ”Av med skorna, här är vi barfota för bästa kontakt med jorden”, säger instruktören med ett entusiastiskt leende. Så småningom börjar musiken pumpa och rumpor skakas. Bongotrummor och diverse heta rytmer får mig genast på rätt humör. Instruktören välkomnar alla och betonar att vi inte skall tänka på hur man ser ut under träningspasset, ”huvudsaken är hur det känns”. Jo, tjena.
Vi uppmanas att ”sopa marken” och att dansa runt. ”Himmel, jord, himmel, jord”, ropar instruktören under de yviga rörelserna. Jag vågar inte tänka på hur jag ser ut. I slutet av passet släcks ljuset för att vi skall kunna leva oss in i dansen till fullo. Vid det här laget har jag glömt bort hur dum jag känner mig och i skydd av mörkret gör jag några moves som kunde tagit mej hela vägen till Let’s dance. Jag är frigjord.
Läs om Pilates här
Foto: Andreas Lindbäck
