Femtio centimeter brits och trevligt sällskap räcker långt. Ombord på vandrarhemmet Tåget bor nyinflyttade studenter, uppblandat med Sony Ericssonanställda och årstidsförvillade turister. Följ med när Lundagard.se provar att övernatta på olika alternativa studentboenden i Lund.
– Nu hade du tur! Jag skulle precis gå.
En snaggad man uppenbarar sig i den trånga korridoren och tittar roat på mig. Andfådd efter att ha småsprungit över bron står jag och stirrar uppgivet in i det nedsläckta kontoret. Det gäller att hinna med tåget. Även om det inte åker någonstans så är vandrarhemmet låst och barrikaderat efter incheckningstiden.
Kan stanna i tre år
Jag skriver in mig och får en naturfärgad instruktionslapp med ett tågluffarschack på baksidan och ett bunt snövita lakan under armen.
Tillsammans med ett tjugotal studenter som väntar på bostad befinner jag mig strax bakom Lunds centralstation. På en sedan länge nedlagd bana står vandrarhemmet Tåget parkerat, om man nu kan parkera ett tåg. Inne i den ombyggda kafévagnen hittar jag ett tjejgäng som sitter och hänger vid sina laptops.
– Jag älskar Tåget. Jag skulle kunna stanna här i tre år, säger Sofie som precis börjat läsa juridik. Det är så mysigt i kupén. Litet och trångt med saker överallt, det tycker jag om.
Hon har sökt sig till kafévagnen i sin jakt på ström och nätverk till datorn.
– Dessutom kan man inte riktigt umgås någon annanstans. I kupéerna måste man ju antingen ligga ned eller stå upp hela tiden, pladdrar Sofie vidare.
Månadshyra på 4500
I pingisrummet står en ung man med ett överflöd av blonda lockar och rotar runt i sin uppfläkta resväska. Johan från Nora gör sin tredje vistelse på Tåget. Denna gång kan det tänkas bli över en månad, men han är fortfarande skriven i samma stad som de tre små gummorna som skulle till marknaden.
– Det vore lite för absurt att skriva sig på ett vandrarhem. Som att säga ”hej, jag är hemlös”.
För honom har det varit den enda lösningen. Johan tillhör en av dem som uppskattar boendets särart.
– Tåget har jag en egen relation till. Jag har pratat med tre från Kamerun och träffat på en fransman som jag pratade norska med, berättar han ivrigt medan han smaskar på sina gula melonklyftor.
Men i längden fungerar det inte som studentboende, han räknar snabbt ut att det skulle bli en månadshyra på 4500 (om man är medlem i svenska turistföreningen).
Greys Anatomy i kafévagnen
– Det är så bra att komma hit först i stället för en tom lya där man sitter ensam och rullar tummarna, säger Lina.
Hon ska börja plugga medicin i morgon bitti. Det är nervöst, ny stad, ny klass med bara okända människor. Men på tåget har hon redan hunnit hitta nya vänner. Här hänger man i kafévagnen och utnyttjar eluttagen till att sitta och knarka den nya säsongen av Greys Anatomy. Perfekt för en blivande medicinstudent. För Linas del blir vistelsen på Tåget en dryg vecka, sen väntar en egen bostadsrätt på Väster.
Efter ett par avsnitt av Greys Anatomy inser jag att tandborsten inte är med. Det blir till att cykla hem och hämta, jag är ju bara bostadslös på låtsas. Egentligen är jag bara här på undantag, ingen bosatt i Lund får lov att ockupera Tågets bäddar.
När jag kommer tillbaka är det mörkt och tyst. Det känns ensligt och lite otäckt att gå runt på baksidan av stationen och följa det svagt gula skenet från lyktstolparna under de januarikala träden.
På brits nr 20
I hygienvagnen ångar det fortfarande av kvällsduschar och en svagt blommig shampoodoft följer med molnen av fukt.
På väg till toaletten möter jag Sofie invirad i ett stort blommigt täcke åtföljd av en lätt cigarrettlukt.
– Jag fick en knäpp och trodde det var loppor i sängen så jag var tvungen att gå ut och skaka mitt täcke, säger hon.
Vi önskar varandra en god natt utan spöken och loppor och drar unisont upp de tröga skjutdörrarna till våra krypin. Vridandes runt på den smala britsen saknar jag det sövande dunket från sommarens tågluff. Bara de sista malmötågen susar förbi.
Foto: Emil Langvad
