Vill du doktorera? Grattis, då har du kommit rätt. Skriv en uppsats, bli polare med din handledare och du har kommit en bra bit på vägen. För vid Lunds universitet är det kontakterna som räknas.
Att doktorera är en dröm för många. Det är en möjlighet att få arbeta med något man brinner för samtidigt som det leder till den högsta graden av utbildning man kan ha i Sverige. Men hur många vet egentligen att en grundutbildning vid fel högskola gör det närmast omöjligt att uppnå sin dröm? Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle har sällan varit så viktigt som för den som vill doktorera.
De forskarstuderandes egna berättelser om tillsättningen av doktorandtjänster målar inte upp en smickrande bild av universitetet. Historier om tjänster som utlysts genom att en lärare kommit in i biblioteket och sagt ”Är det någon som vill doktorera?”, skenutlysningar där det redan på förhand är avgjort vem som får tjänsten och anställningar som är resultatet av interna uppgörelser avlöser varandra. Enligt statistik från högskoleverket har åtta av tio doktorander i Lund också läst sin grundutbildning Lund. Antagningen till forskarutbildningen är en mycket intern historia.
Officiellt är du behörig till forskarutbildningen när du har en magister- eller kandidatexamen. Men i praktiken måste du ha kontakter på institutionen för att ha en rimlig chans att bli antagen.
Att de som kommer utifrån har svårt att komma in är en praxis som gynnar de grupper som redan är överpresenterade vid universitetet. Sökande med arbetar- eller invandrarbakgrund söker sig sällan till grundutbildningen vid Lunds universitet.
Visst, kontakter är viktiga i de flesta branscher. Men för den som lägger ner sin själ i studierna för att sedan lägga ner timme efter timme på att sätta ihop ansökningsbrev är det en klen tröst att det är likadant på andra ställen. De professorer och uppsatshandledare som hjälper sina egna studenter in på forskarutbildningen menar nog inget illa. Men resultatet, ett fort Lund där utomstående icke göre sig besvär, är allt annat än vackert.
För dig som läser vid Lunds universitet kanske det här inte låter som något att oroa sig över. Du är ju trots allt på rätt sida om stängslet. Du har större chans än de flesta att doktorera. Men det finns en hake. Utan nya infallsvinklar stagnerar universitetet. Det finns något unket över ett universitetet där samma människor fortsätter från grundutbildningen och kanske stannar hela sin karriär, där de fortsätter att nöta sina teorier med samma kollegor, i samma fikarum. Dag ut och dag in.
En ökad rörlighet i den akademiska ankdammen skulle ge forskningen ett stort kvalitetslyft utan att det kostar någonting. Så varför inte viga hälften av platserna på forskarutbildningen till sökande från andra universitet? En sådan regel skulle åtminstone halvera svågerpolitikens räckvidd.
Vid lunds universitet verkar man paradoxalt nog vara medveten om värdet av utbyte när det gäller universitet utomlands. Det läggs mycket energi på att utveckla det ena utbytesprogramet efter det andra. Men de satsningar som görs för ökat internationellt utbyte rimmar dåligt med den totala fixeringen på lokala sökande till forskarutbildningen. Nya idéer kan lika gärna komma från Gällivare som från Kina.
Nej, släpp in de som pluggat på högskolan i Jönköping till forskarutbildningen i Lund. Då kanske det börjar gå bättre med de där Nobelprisen.
biträdande redaktör
