När nationerna grundades var tanken att de skulle minska studenternas alkoholintag och erbjuda social gemenskap och kulturella aktiviteter.
I dag vet kulturförmännen knappt vad ordet kultur betyder och nationerna främjar snarare ökat alkoholintag än erbjuder alternativ till det.
Enligt wikipedia är kultur något som används främst i betydelsen ”människors andliga odling”. Dit räknas kreativa uttrycksformer som konst, litteratur, musik, teater, standup med mera. Kulturens syfte är bland annat att förmedla värderingar och bildning, att tillföra kreativ och intellektuell näring, samt att vidga vyer och synsätt. Den definitionen har uppenbarligen fått en helt annan betydelse på nationerna.
När jag frågade en ansvarig på Lunds nation om vilka kulturella aktiviteter som bedrevs på nationen frågade han förvirrat om jag syftade på sådant som inte inkluderade alkohol.
Sedan när är alla aktiviteter som inte innefattar alkohol kultur?
Övriga kulturella aktiviteter som nationen anordnade var lunch som serverades fem dagar i veckan, julpyssel, pepparkaksbakning, filmvisningar samt en resa till den kosmopolitiska modemetropolen Ullared. Mode har visserligen blivit accepterat som en konstart, men jag betvivlar att det är den sorten man kan hitta på en halländsk supermarknad.
– Det är jättekonstigt att inte fler är intresserade när det finns ett så lättillgängligt kulturutbud i Lund, säger Sigrid Granström, 24, ansvarig för NATU på Östgöta nation.
– Vi har fem matutskott och sju festutskott men bara ett kulturutskott. Dessutom är det inte endast inriktat på kultur utan är egentligen en förkortning för nationens trivselutskott och anordnar till exempel turridning och Laserdome, berättar hon.
Jag frågade ett flertal nationernas kulturansvariga och svaren blev likartade. En ansvarig på Helsingkrona svarade att de åkte och badade ibland, medan en representant på Västgöta förklarade att de har konst på väggarna och böcker om Västergötland, samt utflykter som genomförts någon gång i det förflutna. Göteborgs nation ordnade sångbokssjungning en gång per termin. Avsaknaden av bokcirklar, poesiläsningsaftnar, performance, teater och museibesök samt filmkvällar med annat utbud än animerade Disneyfilmer var markant.
– Det är ingen som hinner med bokcirklar och sånt, folk läser för mycket kurslitteratur för att hinna med, säger Sigrid Granström.
Finns det inte något enormt paradoxalt i att nationernas kulturutbud i många fall är obefintligt? Är det inte i den intellektuella smältdegeln Lund som kulturell verksamhet borde frodas? I stället är det sittningar, klubbliv och andra alkoholbaserade aktiviteter som dominerar. Finns det inte ett tillräckligt utbud av sådant utanför nationslivet? Malmö och Lund svämmar över av klubbar samtidigt som konstvernissager och poesiaftnar blir allt sällsyntare. Nationslivet borde utgöra en motvikt till den utvecklingen.
Nationerna verkar i dag främst se studenter som potentiella konsumenter. Det startas bara aktiviteter där man förväntas konsumera och förutsättningen för deltagande blir att man har pengar. Det finns nästan inga utrymmen på nationerna där man kan vistas utan att förväntas konsumera.
Att stadsplaneringen anpassas allt mer efter konsumtion är ett liknande fenomen som skämtsamt kallas för passivisation by cappuccino. Det byggs fler och fler caféer medan antalet parker och fria ytor minskar, vilket gör att det icke konsumtionsberoende stadslivet minskar. Sedan regeringen tog bort de fria entéerna på museerna försvann var tredje besökare. Som student med miserabel ekonomi borde det finnas avgiftsfria alternativ om man är intresserad av att fördjupa sig i kulturella aktiviteter. Det borde vara nationernas uppgift att bidra till ett levande kultur- och stadsliv genom avgiftsfria alternativ. Men som det ser ut i dag bidrar nationerna snarare till passivisation by billig alkohol än någonting annat.
östgöta nation försöker trotsa den kulturella torkan.
– I höstas ordnade vi en en chokladprovning som blev oerhört populär. Vi ska till Skissernas museum snart och var på André Serranos utställning i höstas. Då kom ändå femton personer. Det är oftast en liten bunt människor som är engagerade, sällan novischerna, men det är väldigt roligt att man ändå kan skapa intresse och engagemang, säger Sigrid Granström, ansvarig för NATU på Östgöta nation.
Smålands nation har inte slagit ihop kulturen med några diffusa trivselaktiviteter utan har i stället ett aktivt kulturutskott och försöker till och med definiera begreppet kultur på hemsidan. Ett nattkafé med filmkvällar, estradpoesi och alternativa musikframträdanden träffas varje onsdag. Det är en hedervärd satsning som borde anammas av fler nationer. Varför är det nästan bara den alternativa och vänsterintellektuella nationen som satsar på kultur? Varför anses kulturellt engagemang som något alternativt?
Helsingkrona nation arrangerade nyligen en utflykt till Louisiana och ett fotomaraton. Chokladprovning, whiskeyprovning och andra förtäringsprocesser ingår också i det de kallar kulturella aktiviteter. Hallands nation bjuder regelbundet in föreläsare som talar om olika ämnen, bland annat politik och klimatförändringar. De ordnar även vernissage med målningar av Halmstadgruppen, men inte oftare än en gång om året. Även det mycket omfattande nationsbiblioteket räknar de som kulturell aktivitet.
Blekingska nationen fokuserar hela sin kulturella verksamhet på musik med tre osignade band på scen i månaden. De lyckas inte sällan pricka in band som sedan slår igenom. Att odla undergroundscenen är bra för att motverka mainstreamisering av musikkulturen i Lund och bör uppmuntras. Dock är det här minerat område för alla som inte tillskriver sig benämningen indie, något som är väldigt begränsande. För andra subkulturella minoriteter, till exempel hårdrockare, är möjligen Hallands ett alternativ. För de mer electronica-bevandrade studenterna är Kalmar nation ett andningshål, nationen för dem som känner sig för medvetna för att välja en mainstreamnation men inte tillräckligt alternativa för att joina Blekingska eller Smålands. Helsingkrona är något av en Malmö nation light, och den och de övriga Torna-nationerns har mestadels r’n’b att erbjuda i musikväg. En nation med en oväntad subkulturell strömning är Wermlands, där alla som spelade rollspel som unga hänger.
Det är anmärkningsvärt att flera av de nationsansvariga inte vet vad kulturella aktiviteter innebär, och att de som anordnas sällan sker oftare än någon gång per termin. Naturligtvis kräver ingen att det ska finnas ett elitistiskt finkulturellt utbud, men var ska man vända sig om man vill engagera sig i aktiviteter som inte tillhör kategorierna middagar, alkoholintag i olika former eller mainstreamiserad populärkultur? Den konservativt studentikosa punschromantik som genomsyrar nationerna har skapat en mentalitet som värderar mat-och spritintag långt högre än kulturell stimulans.
Om nationerna ska göra skäl för sin existens bör de verka för att studenter ska kunna upptäcka och engagera sig i ett bredare spektrum av kultur än det begränsade som finns att hitta utanför universitetet.