Jakten på gratisfyllan

Bulletin: ”Lundgårds skandalreporter Jacob Alasfoor har gjort det igen: Med en attityd som ett brinnande ånglok har han plöjt över alla mänskliga farthinder – när han en fredagskväll utan pengar tågat ut i Lunds krogliv för att se hur pass packad han kan bli.”

Jakten på gratisfyllan börjar.

Utanför Ariman i Lund står jag och tigger öl av en A-lagare som ser ut som en tvättbjörn i ansiktet, när min kollega och fotograf Matilda kommer fram som en liten skolflicka och drar mig i rockärmen. Lite diskret pekar hon på en kille som ser ut som en hundvalp och ber mig hjälpa henne ragga på honom. Som den goda samarit jag är, marscherar jag genast fram till pojkvaskern.

– Ser du den söta lilla flickan där?

– Ehh…Jo.

– Hon undrar om du vill bjuda henne på en drink?

– Ehh… Okej… Jo.

Några ögonblick senare skuttar turturduvorna in på Ariman och Matildas kompis övertar kameraansvaret och börjar ta bilder på mediekåta personer mot en mindre ersättning.

Själv kommer jag på villovägar från öl-raggandet och börjar finkamma terrängen i jakt på potentiella cigarettbjudare. Snart stöter jag på en tanig liten punkare som med en nytänd cigg i munnen står och försöker dra av handbromsen på en cykel.

– Hallå du, varför sabbar du cykeln?

– Kolla på min t-shirt.

Jag tittar på punkarens t-shirt och ser att den bär tryck där det står ”Moderatlikvidering”.

– Vad har det med saken att göra?

– Crescent är en jävla moderatcykel.

Jag förstår att jag har med en nolla att göra här, så jag rycker cigaretten ur munnen på honom. Omedelbart börjar han att käfta emot och jag ser ett ypperligt tillfälle att hävda mig och ingjuta lite respekt. Därför blåser jag upp mig, skriver om några citat från filmen Big Lebowski i huvudet, och försöker låta farlig.

– Darwinism grabben, darwinism. Jag är ett brinnande ånglok och du är en mygga. Förstår du vad som kan hända grabben? Förstår du vad som kan hända grabben? Förstår du vad som kan hända grabben, när du rövknullar en främling i röven?

Punkaren brister ut i skratt och jag förstår att jag inte är mycket till skådespelare.

– Du är rolig, behåll ciggen.

En f.d. anställd på Ariman kommer fram till mig och tänder ciggen som slocknade när jag ryckte den ur punkarens mun. Som tack berättar jag om kvällens uppdrag och stoltserar då med att säga att jag å Aftonbladets vägnar är ute på ett reportage där jag ska fixa dricka på en nollbudget.

Åter på kurs mot gratisfyllan.

Någon timme senare, när fotokuppen håvat in en femtiolapp och en massa cigaretter, gör Matildas vän rätt för sig och överlämnar pengarna från kuppen till mig. Därefter går jag in på Ariman, tränger mig före i kön till baren, och får mig en drink uppställd på bardisken. Drinken försvinner i ett svep, min synskärpa klarnar och jag får syn på turturduvorna som står och gosar vid andra änden av baren. Orättvist tänker jag nu, att de har det så fint när jag har ingenting, särskilt med tanke på att det är jag som gjort deras lilla fina möjligt. Ganska snart rusar jag därför fram till turturduvorna, tar vinet ur Matildas hand, halsar det och förklarar för henne att hundvalpen inte längre är en hundvalp, utan en ”förverkad torsk”. Matilda tittar på mig med onda ögon som om jag gjort något fel, och då förklarar jag minsann för lilla henne, att man faktiskt inte kan ha en sådan negativ inställning när man är ute på fest och ska ha trevligt.

Jag är nu uppe i en drink och ett glas vin.

Nu när Matilda har tittat på mig med onda ögon och när jag återupptäcker att mina fickor är tomma och att jag inte kan köpa öl så vill jag att hela världen ska tycka synd om mig. Därför går jag självömkandes runt med ett ölglas som jag samlar överblivna ölskvättar i. Dessutom är tanken även att jag senare ska reklamera skvättarna i baren mot något drickbart. Fast plötsligt dyker en hippiediskplockare upp, tar glaset ifrån mig och yttrar några uppfodrande ord.

– Sluta besvära folk för ölrester, annars åker du ut!

– Vaddå, jag har ju inga pengar!

– Vill du att jag hämtar vakterna?

– Nej, förlåt, jag lovar, jag ska skärpa mig.

När jag ser att hippiediskplockaren är utom synhåll går jag in på toaletten och upprättar min slagna heder genom att pissa på golvet.

Därefter går jag ut på dansgolvet där jag får syn på Matilda – som dansar bootydance med en sextioårig latinosnubbe iklädd en kaffebefläckad t-shirt, en besynnerlig backslick och guldhalsband som når till midjan. GHB-våldtäkt på gång tänker jag, och går fram till Matilda och påpekar att bäst före gått ut på snubben, och att han även verkar vara en sådan där typ som leker ödla med tungan och säger; ”Ska du ha lite”.

– Jacob, snart får jag en drink, får du?

Jag blir paff, tittar ner i golvet och muttrar buttert:

– Touche min vän, touche…,

Eftersom att jag inte vill att Matilda ska överglänsa mig som öl- och drink-raggare gör jag snabbt en mental projektion av hur ställets skabbigaste kärring bör se ut – och ser i mitt stilla sinne en trånande tant som med stint blick sitter på en stol och tuggar tuggummi så att tuggummit går runt i munhålan som en vit handduk i en torktumlare. Omedelbart därefter påbörjar jag en rundvandring i syfte att finna denna givna öl-bankomat, men stöter istället på en sömmerska och en gonzotyp som tagna ur filmen Fear & Loathing in Las Vegas.

– Är ni vänsteraktivister?

– Ehh, va?

– Smussla inte nu, jag ser det på er. Ge mig era pengar! Annars är ni inte solidariska i socialismens namn och därmed lögnaktiga hycklare. Jag är fattig och ni har pengar. Utjämna klasskillnaderna, här och nu!

Gonzokillen: Ser det ut som om jag har pengar?

Jag tittar honom upp och ner.

– Det har du alldeles rätt i.

Jag vänder mig till sömmerskan.

– Jaha, vad har du för ursäkt då?

– Jag har ADHD och Tourettes syndrom och därför ser det ut som om jag går på tjack.

– Och det ursäktar dig från att köpa öl till mig, eller?

– Nej, jag kan köpa en öl till dig.

– Åh fan… Men varför då?

– Du verkar vara en öppen och ärlig kille.

– Men så rätt så.

När min öl är kommen förvisar sömmerskan mig till en uppdragen stol i utkanten av sällskapssfären, och snart börjar jag ana att denna gratiskväll inte kommer att bjuda på någon efterlängtad fjortisfylla – utöver den som jag får när jag vadar i mitt eget vansinne.