För snart sju år sedan började jag övningsköra. Jag var absolut ingen stjärna i trafiken. Men jag klarade mig utan att köra på någon, utan att backa ner i vattnet på det hamnområde där jag inledningsvis körde och utan att förstöra relationen till mina föräldrar för all framtid.
Sedan kom en massa saker emellan mig och körkortet. Flytt, jobb och slutligen ett körkortstillstånd som gick ut. (Det där med tillståndet upptäckte jag när jag, stolt över min egen handlingskraftighet, tog tag i saken och skulle skriva in mig på körskolan vid 21 års ålder. Jag tog det som ett tecken från ovan att jag verkligen hade förtjänat några lediga sommarveckor.) Därefter har jag lyckats intala mig själv att jag inte behöver något körkort. ”Hallå, man ska väl inte bo på landet heller!”
Men för några månader sedan insåg jag att jag till sommaren faktiskt vill ha det jobb som jag snart är utbildad till. Körkort är ett måste, så för fem veckor sedan gick jag och skrev in mig på körskolan.
Förnedringen var total när jag insåg att kids födda 1992 också gjorde det. Hjälp! Jag är tanten i gänget! Inte en chans att jag tar teorilektioner i högstadiestil tillsammans med killar med tonårsakne och tjejer som tycker att Date är en schysst parfym.
Glöm det.
Fast även om teorilektioner kan hoppas över till förmån för självstudier, kan inte körlektionerna det. Följaktligen släpar jag mig till körskolan varannan morgon för att till det facila priset av 640 kronor få uppleva 80 minuters ren masochism. Vem i hela friden kom på att man ska köra i trafik när man knappt kan skilja på gas och broms och har seriösa problem med simultanförmågan?
Och varenda gång är det samma visa. Så fort jag börjar ha kul – och känna mig jävligt ball som faktiskt kan köra en bil – händer det något oväntat. Något i stil med en rondell eller något annat som får mig att oroas över att mängden handsvett jag utsöndrar ska göra det totalt omöjligt att få ett grepp om ratten.
Uttrycket skräckblandad förtjusning har fått en helt ny innebörd.
Hittills har jag varit nära att köra av en bildörr, samt köra på en cyklist (vuxen men med cykelhjälm) och en hund (liten dammtrasa men med alldeles för långt koppel).
Givetvis var jag, i samtliga fall, totalt oskyldig.
Kanske är 2008 året då jag efter många om och men, gråt och tandgnissel, äntligen ska bli en stjärna i trafiken.
Men tills du har fått det bekräftat: håll dig borta från Lunds gator. Och lås in dina husdjur.
Vill du ha mer? Läs äldre krönikor här
