Ett före detta vårdhem som budgetrenoverats till något som kallas bostäder. För utbytesstudenterna på S:t Lars gamla vårdhem är boendestandarden usel och trivselfaktorn lika med noll.
– Det är ett riktigt råtthål och huset håller på att falla samman.
En utbytesstudent sammanfattar torrt situationen på S:t Lars studentboende och pekar upp mot sina fönster som blåser in vid hårdare vind.
I det gemensamma samlingsrummet lossnade samtliga fönsterrutor på övre raden för ett par veckor sedan.
– Det var ren tur att jag inte strök med. Jag stod precis bredvid en stol som knäcktes av de tunga glasen, säger Joe Luniss som guidar oss runt i en av de två byggnaderna.
Han berättar att hantverkare skruvade fönstren på plats efter att studenterna anmält händelsen. Glasen är dock alltjämt sönder och sprickorna lagade med packtejp.
I vardagsrummet står en bår lutad mot väggen. En detalj i mängden bland larmknappar, stålbidéer och förmodade destilleringsapparaturer som alla påminner om husens tidigare funktion som vårdpaviljong.
Insyn till grannen på toa
Korridorerna är breda och avlånga. Rummen för tankarna till celler och flera av de kraftiga dörrarna har titthål i form av avlånga fönster.
– Jag har täckt över det med papper för att slippa insyn och ljus från korridoren, berättar Fabio Guerrini.
Hans kvinnliga korridorskamrat löser problemet med att instruera övriga om att vara noga med att släcka korridorsbelysningen om kvällarna.
I en annan korridor delar ett 20-tal studenter på tre gemensamma toaletter, utan speglar och med dålig belysning. Ett av handfaten har lossnat från väggen, golven är skitiga och det stinker urin. Några toaletter är även försedda med luckor som ger inblick till grannen.
Det allmänna duschutrymmet är utan lås och luktar mögel. Joe Luniss berättar att de har problem med avloppet samt att duschvattnet ibland rinner ut i korridoren.
22 studenter på en spis
Duscharna är fem till antalet men en saknar slang, en annan dörr och några har sprickor i väggarna. Tillsammans med utbytesstudenterna räknar vi till två duschar som fungerar tillfredställande.
I den intilliggande byggnadens korridorskök delar 22 studenter på en diskbänk och en fungerande spis.
– Jag tror att någon av plattorna fungerar på den andra, men ugnen är helt sönder. Det blir rätt trångt framför spisen ibland, man sticker in handen i klungan och rör om sin mat, säger Griffin Canning.
Inte billigare
Rummen varierar i storlek, interiör och standard. Men alla studenter betalar alltjämt lika mycket: 2 600 kr i månaden och någon hundralapp mindre för de som delar rum, plus adminstrationsavgift på 600 kronor. Som jämförelse kostar ett rum på Vildanden, med egen toa och dusch, 2 400 kronor i månaden. Men då inklusive administrationsavgift samt de hyresfria sommarmånaderna som utbytesstudenterna inte åtnjuter.
Sov med ytterkläder
Smuts, fuktskador, sprickor i tak och fönster samt lösa elkontakter går igen överallt. De gemensamma utrymmena är spartanskt inredda. För att få lite hemtrevnad har studenterna plockat på sig interiör från andra avstängda byggnader på området genom de underjordiska kulvertarna. Soffor och bord har man hittat i närliggande containrar.
Säkerheten verkar överlag vara undermålig. På nedre våningen är balkongdörrarna sönder. För att hålla dem stängda har man ställt ett bord framför. Studenterna har haft problem med inbrott och ibland strövar det runt ”otäcka och förvirrade människor” i korridorerna.
Ett annat bekymmer är temperaturen. Innan jul kollapsade det centrala värmesystemet. En utbytesstudent berättar att alla boenden sov med ytterkläder i en veckas tid innan man fick värmen tillbaka.
Nu är situationen i stället den omvända. De boende klagar på att det om kvällarna blir olidligt varmt på rummen och att lösningen är att helt enkelt låta fönstren stå vidöppna om natten.
Trivs trots allt
På det hela taget verkar utbytesstudenterna dock trivas. Alla vi möter lyfter fram gemenskapen och den familjära stämningen i korridorerna.
– Nästan inget fungerar fullt ut, men man vänjer sig. På mitt hemuniversitet är det liknande villkor. Det är egentligen när man kommer till Sparta och andra korridorer som man blir förbannad. Där betalar de lika mycket för ett centralt boende med hög standard, förklarar Griffin Canning.
Foto: David Polberger
